Vem tar ansvaret för en nybyggd läckande skola och mögliga skolor?

 

Jo, det är vi medskyldiga till många politiker inte bara jag.

Så svarar en kommunpolitiker på frågan varför Orust kommun inte haft någon underhållsplan. Och skälet till att man hela tiden bygger  nytt inom tjugo år är att det tar  så lång tid för en byggnad att förfalla om man inte underhåller den.  Alltså någon annans ansvar. Allas ansvar ingens ansvar.

Det kallar min matte för hög gåsfaktor. En man som suttit i maktens små korridorer i Orust under flera decennier skyller ifrån sig.

Idagens GP kan man läsa följande.

 Hur är det möjligt att en kommun inte har en fungerande underhållsplan?

– Det har helt enkelt inte funnits någon politisk majoritet för det. Det har varit så i många år och oavsett vilka partier som styrt.

Om ni skött underhållet hade det kanske inte gått så långt att Henåns gamla skola behövt rivas?

Bengt Johansson (C), som i dag är ordförande i utskottet för samhällsutveckling och förste vice ordförande kommunstyrelsen, är en av många politiker som bär ansvaret för det eftersatta underhållet.

– När jag satt som ordförande för tekniska nämnden påpekade vi vid varje bokslut att vi inte haft pengar till underhållet. Det var en prioritering som kommunen gjorde, man tyckte att verksamheter som skola och äldreomsorg var viktigare och la pengarna där, säger han.

Men du har ju själv suttit med i kommunstyrelsen och fullmäktige och fördelat pengarna?

– Jo, det är vi ju medskyldiga till många politiker, inte bara jag. Jag har som sagt påtalat detta.

Enligt Bengt Johansson togs en underhållsplan fram under 1990-talet. Men eftersom det aldrig avsattes ekonomiska medel för att följa den uppdaterades den inte.

När matte och jag diskuterar detta kan vi konstatera att om man sitter som ordförande så har man två möjligheter om man inser att ens uppdrag är att på bästa sätt förvalta våra skattepengar och att det långskitiga ansvaret går före ens kortsiktiga ambition att bli omvald vid nästa val.

Som ordförande ger man tjänstemännen i uppdrag att lägga förslag till budget efter de riktlinjer de fått. Om det är omöjligt att få ihop en debet och kredit i en budget eftersom anslaget från kommunstyrelsen är för litet så måste man ju ändå göra det och tala om vad det får för konsekvenser. Och så överlåta till kommunstyrelsen att prioritera. Men som ordförande sitter man ju även  i kommunstyrelsen så där måste man  lägga ett förslag och begära mer pengar och sedan reservera sig om man inte får dom andra med sig.  Gör man inte det så är man verkligen ansvarig för beslutet att inte satsa på underhåll av våra byggnader.

Och så korkade kan väl ändå inte övriga politiker ha varit att de inte insett att även om vård, omsorg och skola är viktigt så är det nödvändigt att vi har lokaler att bedriva den verksamheten i. Eller är det så illa att politiken på Orust är kortsiktig eller  våra förtroendevalda så inkompetenta att man inte tar ett långsiktigt ansvar för kommunens ekonomi. Är det så illa tycker matte inte att Orust ska vara en egen kommun. Kanske finns det mer kompetens hos våra grannar. Om dom nu vill ha oss med.

Det andra alternativet som ordförande när ingen lyssnar på en hade varit  att avgå.

Men matte tror att det var roligare att sitta kvar. Att får vara med  och  planera nya projekt är roligare än att underhålla det som redan finns. Att lova väljarna simhallar och annat skoj i valtider är ju populärare än att säga att vi ska underhålla våra byggnader och se till att våra reningsverk håller måttet.

Så nu har sanningen äntligen kommit ifatt våra beslutsfattare. Undrar var detta kommer att sluta.

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen

Kära regering Inte kasta sten i glashus !

Vi måste skicka de rätta signalerna säger regeringen och vill lagstifta mot åldersdiskriminering.

Så säger vår regering och funderar över en lag mot åldersdiskriminering. Om man nu vill sända signaler så borde man kanske fundera över vilka signaler det sänder när  äldre generaldirektörer etc får  gå i förtida pension. Och kanske borde man ta sig en funderare över vilka signaler det sänder när ministrar kommer ut i kommunerna med sina sk "sakkunniga" i släptåg. Fräscha, unga medarbetare men de kan knappast ha rekryterats på grund av sin lång erfarenhet av de frågor de ska vara sakkunniga i.

När jag var liten hette det att man inte skulle kasta sten när man sitter i glashus.

Den fyrbenta blondinen

Varför är det så många gubbar och få kvinnor på ledande poster i kommunerna?

Varför finns det inga kvinnor i Uddevallas politiska ledning frågade sig Peter Götell  på ledarsidan i förra veckan.

Mattes dotters kommentar för ett antal år sedan kan ha svaret.  På mattes  fråga varför dottern lagt av att gå på politiska möten i Uddevalla svarade hon.

"Jag tar inte striden med maken om att han måste komma hem i tid för att ta hand om barnen för att jag ska gå på gruppmöten där ingen är intresserad av mina åsikter."

I denna mening tror matte alltså att svaret på Peter Götells fråga om varför det inte finns några kvinnor i Uddevallas politik ligger. För om Sofia, och hennes kompisar, hade känt att Uddevallas politiker lyssnat på dom hade dom tyckt att det var värt att offra sin fritid för att påverka politiken  i Uddevalla. Och då hade dom idag varit redo att  ta över.

Men det var ingen som var intresserad av att lyssna på deras erfarenheter och synpunkter. För gubbarna i ledningen visste ju bättre själva. Och det var bara i samband med val man ville ha dessa unga kvinnor på listan för att visa hur jämställda och moderna man var. Men något inflytande var man inte beredd av ge dom. Så de tröttnade och ägnade sin fritid åt annat som gav dem betydligt mer än att sitta på trista möten och tjata med gubbar.

Och det är möjligt att Uddevalla, som Peter Götell säger,  utmärker sig på denna punkt och har extremt få kvinnor på ledande politiska poster men matte tror att problemet finns på många fler ställen och inom alla partier i Sverige.

Och om man ska få in unga kvinnor i politiken så måste man ändra stuktur och arbetssätt totalt inom de politiska partierna. För visst kan man som ung engagera sig politiskt för att man drivs av en önskan att förändra världen.  Men om man ska fortsätta att vara engagerad när barnen kommer och det så kallade livspusslet börjar bli tajt då måste man känna att det verkligen gör skillnad om just jag engagerar mig. Känner man inte det så lägger man av.

Konstigare är det inte. Men det är en fara för vår representativa demokrati.  Alla politiska partier får allt färre medlemmar och av dessa medlemmar är det allt färre som är aktiva. Detta innebär att vi får en väldigt liten grupp människor ute i kommunerna som bestämmer väldigt mycket. Och det som slås upp så stort efter  ett val och kallas  maktskifte i en  kommun betyder i verkligheten bara att ett den nya majoriteten får kommunalrådsposten och att det avgående kommunalrådet blir oppositionsråd. Och så fortsätter det precis som förut.  Väljarna kan knappt märka någon skillnad.

Men finns det en verklig  önskan till förändring av det politiska arbetssättet hos dom som sitter på allt makt? Det undrar min matte.  För dessa få, som sitter på makten har inte tid att träffa sina väljare eftersom det mest sitter på sammanträden.  De flesta kommunerna har officiellt bara ett fåtal heltidsarvoderade uppdrag. Men om man går in och tittar på hur övriga uppdrag fördelas så kan man konstatera att väldigt få har väldigt många uppdrag.  Så begreppet fritidspolitiker börjar försvinna, vilket matte  ser som en utarmning av den kommunala demokratin. För vilka ska då träffa  väljarna  när de som vet vad som händer i kommunen inte har tid att vara ute bland folk eftersom de är inbokade på  möten med varandra.  Dessutom är det en fara när människor blir beroende av sina uppdrag för sin försörjning  för då tappar man intresset för förändring. 

Den fyrbenta blondinen

Är det inte dags att spela med öppna kort och tala om när skattehöjningen kommer denna gång.

"Det är dags att spela med öppna kort"

"Folkpartiet ville inte ha någon skattehöjning och de är också motståndare till att spara  på skolan."

"Det finns tecken på att Folkpartiet är på väg ut i den politiska kylan.."

Citaten är hämtade ur Bohusläningen för två år sedan dvs. före valet 2010.

Rubriken var den samma som i år två år senare. Folkpartiet manövreras ut.

De första två citaten står centerns B Johanssons för. Men några öppna kort blev det vare sig då eller nu.

Matte och jag diskuterar varför Folkpartiet är en sådan paria för dom andra partierna. Partiet har inga frågor som sticker ut så mycket att det skulle ge skäl till den utfrysning som nu sker. Representanter för dom andra partierna säger visserligen att det inte går att samarbeta med de av partiets representanter som har något att säga till om. Men å andra sidan pratar dom lika mycket skit om dom andra partiernas representanter. Och inom regnbågsmajoriteten säger man klart att "den litar jag inte på. Han har ljugit och brutit överenskommelser förr så….."  Så skulle man plocka bort alla som det snackas mycket skit om i maktens korridorer så vet jag inte vem som skulle bli kvar.

Men denna mobbning,  som idag är riktad mot folkpartiet från de andra partierna har matte och jag bara tidigare mött i Skåne och då var det riktat mot sverigedemokraterna. Detta med att se till att ett parti, som är folkvalt, inte får information och samtidigt tala om öppenhet och transparens går liksom inte ihop.

När jag frågar matte vad hon menar med det så drar hon några exempel.

Folkpartiet ville vara med och diskutera den nya politiska organisationen och satt det som krav för att avsäga sig sina uppdrag. Men det var tydligen viktigare att hålla partiet utanför än att partiet lämnade sina poster. Så regnbågsalliansen, påhejad av sossarnas nya ledning, ändrade antalet ledamöter i utskotten och nämnd och plötsligt var kommunallagen tillämplig och man kunde välja nya utskott och nämnd och låta sossarna ta alla platser som oppositionen hade rätt till. Och se till att folkpartiet blev utan. Som kommunalrådet Cassel utryckte saken. " Det är lagligt" Javisst, det har matte aldrig ifrågasatt. Men hon ställer sig frågan om det är lämpligt att utestänga den enda reella oppositionen som finns från insyn. Och så inrättar regnbågsalliansen en ekonomikommitté  eftersom man inte har någon koll på vart pengarna tar vägen. Även där ser man till att inte folkpartiet får någon insyn. Man tillsätter en ordförande, som inte tidigare gjort sig känd för att ha någon vidare bra koll på saker och ting. Men han anser väl själv sig  så betydelsefull för kommunen att kommunen har råd att inrätta ett välbetalt uppdrag åt honom. Samtidigt undrar matte varför kan inte kommunstyrelsens arbetsutskott, som normalt brukar vara dom som har koll på pengarna, sköta detta? Matte brukar inte vara konspiratoriskt lagd men i detta fallet är hon helt säker på att regnbågsalliansen inrättar en ekonomikommitté, som ju kostar skattebetalarna en hel del, bara för att inte folkpartiet ska få insyn i viktiga frågor. Som bevis för sin teori har hon bara ett. Det finns inte längre några ärenden av vikt på kommunstyrelsen arbetsutskott, där folkpartiet finns kvar, för dessa ärenden  behandlas i de slutna rummen som folkpartiet inte har tillgång till.

Och Alliansen kallar till ett möte om Tvets skola. Det är helt ok att majoriteten gör så. Men på mötet lovade man att alla partier skulle inbjudas till en uppföljning. Enligt rykten har sossarna inbjudits till detta möte i kväll men inte folkpartiet. Ur demokratiskt synpunkt är det inte ok. Visst kan alla som är intresserade  gå dit. Men partier bör företrädas av en av partiet utsett representant  och inte vilken medlem som helst, som går dit som intresserad.  Det hade varit rimligt att inbjuda alla partier  och så låta dom sitta i en panel och redogöra för sina åsikter och svara på frågor.  Hur ska man annars få den öppenhet och medborgardialog man snackar om?  Även folkpartiets väljare är medborgare eller?

Så matte tycker att folkpartiet behandlas precis som de etablerade partierna normalt brukar behandla våra verkliga motståndare, de  främlingsfientliga partier typ sverigedemokraterna.

Så matte ser verkligen fram emot ett öppnare och demokratiskare Orust där alla partier har möjlighet att bedriva sin politik på lika villkor. 

Så Bengt Johansson ,centern, visa vad uttrycket för två år sedan: Är det inte  dags att spela med öppna kort och tala om när skattehöjningen kommer denna gång.

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen  

Nedläggning av små skolor

Är det alltid bättre med små skolor ute på landet?

På Orust rasar på nytt debatten om Tvets skola. Den stängdes  i och med vårterminens slut  men nu är det en ny politisk majoritet, som styr.  De vill ge allt till alla och säger sig lyssna på folket. Så nu ska man pröva om man kan öppna skolan  igen. Jag kan sätta en peng på att moderaterna även denna gång vid makten kommer att höja skatten.

Men det är en annan historia. Tillbaka till debatten om Tvets skola. Den nya majoriteten  inbjöd föräldrar och andra, dock inte oppositionen, till ett informationsmöte om skolans framtid.  Enligt rykten kom det cirka tio personer, varav några var föräldrapar.

Det får mig att tänka på när jag för länge sedan var barnomsorgschef i en Stockholmskommun. Behovet av  en förskola inom ett visst område verkade vara stort. Föräldrarna drev opinion för att få sin förskola.  Kommunen skickade ut en enkät för att få reda på hur stort intresset var. Jätte stort. Jag tror det oss tog tre år att fylla förskolan med barn.

Så detta att lyssna på vad medborgarna  tycker är inte lätt. Ska man verkligen öppna en skola igen för att knappt tio föräldrar vill det eller hur ska man tolka det ringa intresset för informationsmötet. Vad tycker då övriga föräldrar. Och vad skulle de andra  föräldrarna tycka om att flytta sina barn  och eventuellt bussa dom till en skola på landet? Man kan ju inte driva en skola med alltför få elever.

Själv bor jag strax bredvid Mycklebyskola, som byggdes, inte för att det fanns ett stort behov  av en skola utan för att det vid den tidpunkten fanns det två starka moderata politiker som ville att deras del av Orust skulle ha en skola för att bygden skulle leva. Men  nu är skolan  stängd eftersom det inte finns underlag. Säkert finns det ett tiotal föräldrar även här som vill öppna skolan igen. Men här saknas just nu någon politiker som gått ut och lovad dessa föräldrar detta. Så den lär nog förbli stängd. Detta trots att det är en fin liten skola med bra och  påkostad utemilö.

Utan att kunna sakfrågan eftersom jag inte fanns på ön när beslutet om att lägga ner Tvet togs så undrar jag. Är alltid små skolor på landet bättre än stora i stan?

När jag fortfarande bodde kvar i Stockholm var jag helt övertygad om att små skolor på landet måste vara det absolut bästa för barnen. En trygg miljö nära hemmet. Men efter att bott på landet både i Bohuslän och i Skåne har jag ändrat uppfattning.

En nystartad liten skola på landet med entusiastiska ofta unga lärare är oftast toppen. Men en gammal  byskola med lärare som inte utvecklats sedan de kom dit för många år och där huvudskälet till att de inte byter arbetsplats  är bekvämligheten att jobba i närheten av sitt hem. Det är inte självklart den bästa och mest  utvecklande miljö för barn. I den miljön kan det vara svårt för både barn och nya lärare att få gehör för sina  idéer .  

 Jag tror alltså inte längre generellt på små skolor. De kan verka trygga för små barn. Men de kan vara  ytterst begränsande för barns möjligheter att utvecklas optimalt speciellt om  behovet  inte delas av majoriteten. Alla barn har enligt skollagen har rätt till utveckling.  

Det samma gäller lärarkollektivet. Om jag vore lärare skulle jag vilja arbeta tillsammans med många lärare så att jag kunde få den stimulans som detta  ger. Detta  för att kunna utvecklas.

Små skolor kan vara bra. Men insynen blir ytterst begränsad . Och ofta sker det väldigt lite utveckling eftersom man har för låg personalomsättning.

För att citera in granne från min by i Skåne. "Jag kommer att slåss till sista blodsproppen  för att få behålla vår skola. Den behövs för att byn ska leva. Men jag skulle vilja slåss för ett bättre innehåll men det vågar  jag inte för då kommer politikerna och lägger ner vår skola och då dör byn."

Så jag förstår inte Peter Götells avslut på lördagens ledare. " I allt detta får man inte glömma det viktigaste, vem är skolan till för."

Skolan är till för våra barn. Men jag är inte övertygad om att de bästa för alla barn är en liten skola  på landet.

Och en annan sak som jag som förtroendevald lärt mig den hårda vägen. Att lyssna på folk är inte det samma som att göra som dom vill. Du vet aldrig hur stor  den så kallade folkviljan är även om man säger att "alla tycker så". Så är det nästan aldrig. Du måste själv  bli övertygad om vad som är rätt för att i längden kan man  aldrig företräda någon annans uppfattning med någon större trovärdighet.

Den fyrbenta blondinen

Tjatiga gubbar finns väl inte eller?

Var kommer alla tjatiga gubbar ifrån?

Vart tar alla vackra flickor vägen,
och var kommer alla fula, lea käringar ifrån? Så sjöng Carl Gerhard för länge sedan. Frågan är nog fortfarande relevant.

Men en mer relevant fråga är: "Var kommer alla tjatiga gubbar ifrån."

Nästen varje gång matte kommer hem från ett möte så suckar hon över tjatiga gubbar.  Det är inte så att alla gubbar är tjatiga men det finns nästan alltid en på varje  möte. Detta är ingen inlaga i jämställdhetsdebatten. Det förkommer en och annan tjatig käring också men inte ofta.

Det spelar ingen roll vilken typ av möte det är. Det kan vara vägföreningen, elföretaget som informerar  eller pensionärsmöte  men mest vanliga är dom nog i politiken. Och när dom tvingas sluta där så går dom över till pensionärsföreningarna och förstör deras möten. Och framförallt skrämmer bort vanliga pensionärer, som bara vill ha en trevlig samvaro med gelikar.

Själva anser sig dess gubbar ha en självklar rätt att ta hur mycket utrymme som helst på olika möten. Och eftersom dom är rätt ensamma om att anse att deras synpunkter är mer värda än alla andra tillsammans så skrämmer dom vanliga medlemmar. Och kvar i politiken blir bara ett antal hårdhudade som tycker att politik och politiska debatter är livet.  Här tror matte att  en stor del av svårigheten att rekrytera unga människor till politiken ligger. Dessa gamla stötar lämnar inte plats och låter nya krafter  få komma till.  

När matte efter nästan 20 år i Skåne återvände till Bohuslän  fanns många av hennes gamla kombattanter  kvar i politiken. Det kändes skönt och tryggt för henne . Och alla åldersgrupper behövs men det är en fara i att sitta så länge på samma plats. Det finns  en tendens att när man byter politisk majoritet i en kommun så är det bara ordförande och vice ordförande byter plats. Resten sitter kvar. Så matte förstå när folk frågar. Vad ska jag rösta på? Det blir ju ingen ändring. Samma gamla gubbar sitter kvar.

I förgår drabbades matte av en av dessa missnöjda gubbar, som gärna vill sitta kvar eftersom han tycker han har så mycket mer att bidra med än alla andra. En man som tydligen inte fått gehör för sina åsikter på måndagens gruppmöte i partiet och därför hade ett behov att skälla ut matte och ställa henne till svars varför hon, som ordförande , inte varit på gruppmötet. När han insåg att mattes skäl att inte gå var enkelt. Hon har tre månaders körförbud, inte på grund av något trafikbrott utan på grund av ett epileptiskt anfall på flyget till Egypten i slutet av februari. Och att på kvällstid  ta sig fram och tillbaka till Myckleby kollektiv är inte helt enkelt.

Men det hindrade inte mannen från att fortsätta att gorma. Han krävde att matte med omedelbar verkan skulle avgå som ordförande eftersom hon inte bemött sossarnas påhopp i Bohusläningen förra veckan. Matte försökte förklara att  hon inte ville sänka sig till den sandlådenivån och dessutom har förre socialdemokratiske kommunalrådet redan i en artikel i lördagens Stenungsund Tidningen visat att det hela handlar om en intern strid inom sossarna.

Och eftersom partiet, enligt mannen,  inte driver en liberal politik så hotar han  att lämna partiet efter många år av, enligt honom själv, fantastiska insatser. Men han ska inte  lämna partiet tyst och lugnt. Utan han ska liksom sossarna tala ut i pressen. Matte funderar på om hon  ska ta det som ett löfte eller hot om att han vill lämna partiet. Visst är alla medlemmar viktiga men när hans beteende ger ju ett negativt saldo för partiet  Så ..

Naturligtvis är detta bara fria fantasier av matte och mig. Så om der skulle  finnas någon som känner igen beskrivningen av denne gubbtyp i något parti på Orust eller någon annanstans så är det bara en tillfällighetens nyck för dom finns väl i inte verkligheten eller?

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen

Sossarna på Orust talar ut

S på Orust talar ut

Vilken rubrik i dagens Bohusläning. Min matte trodde att hon fått upp fel tidning, att det var Svensk Damtidning, som skrev om kungahuset. .

Och resten av artikeln håller samma nivå. Absolut ingenting nytt kommer fram. Precis som när drottning Silva talar ut om kungens otrohet.  Men inte trodde jag att en dagstidning på landet hade så litet att skriva om att man måste göra sådana reportage. Och varför sossarna tog initiativet till detta ? Därom kan bara matte och jag spekulera.

Vad är budskapet i artikeln? Och vem är målgruppen?  Mattes  tolkning är att det är en artikel riktad till det egna partiets medlemmar, som idag måste känna sig lite vilsna .  Och kanske även till den nya styrande majoriteten.  Ett budskap som i korthet lyder. Vi, den nya ledningen för sossarna, har gjort allt för att samarbeta med både Folkviljan och Folkpartiet, men dom svek oss. Så nu kommer vi att göra allt för att  samarbeta med alla utom Folkpartiet .

Mattes uppfattning om vad som hänt är lite annorlunda än den redovisade.  Förre kommunalrådet Roger Hansson var hela tiden  mån om att samarbetet med såväl Folkviljan som Folkpartiet skulle fungera.  Och när samarbetet med Folkviljan trots detta sprack ville han fortsätta tillsammans med Folkpartiet, men i minoritet. Redan då fanns det starka krafter inom sossarna som absolut inte ville fortsätta samarbetet utan ville att partiet skulle gå i opposition. Och när sedan budgeten inte gick igenom,  var samma grupp snabb att meddela att de gick i opposition. Eftersom dom inte ville fortsätta samarbetet med Folkpartiet så var dom kanske redan då klara över att de skulle bli det parti som skulle få flest poster och därigenom få möjlighet att i opposition lära upp nya krafter för att ta över efter valet 2014.

Utåt lät dom påskina att de ville fortsätta samarbetet med Folkpartiet men i diskussionerna för att finna formerna för samarbetet  framgick det klart att de ville gå sin egen väg.  Det behövs ju inte så många hjärnceller att förstå att man, som parti, väljer inte som Folkpartiet att gå sin egen väg om det inte var den enda möjliga vägen. Man avstår inte från uppdrag och inflytande om inte priset för detta är en total utplåning av sin egen identitet. Men tyvärr var sossarnas erbjudande av den karaktären.

Och idag ställer sig matte frågan om inte Folkpartiet borde ha oppositionsrådsposten och  sossarna ingå i majoriteten för någon oppositionspolitik driver dom inte. Och en levande demokrati kräver debatter och att olika synpunkter får nötas mot varandra. Men på Orust idag dansar sossarna helt efter moderaternas pipa. Och i till den dansen var Folkpartiet uppbjuden men avstod.

Så matte kan bara konstatera att Folkpartiet mycket gärna vill ha ett samarbete med sossarna men inte med gänget som med så fula metoder manövrerade ut förre kommunalrådet.

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen