Orust Vattenfall - en satsning på förnybar energi. Eller vad håller ni på med?

Ålgårds kvarn är en verklig idyll på Orust. Den ligger naturskönt mellan Grindsbyvatten och Assmunderödsvatten. Här har sedan århundraden vattenkraften via ett vattenhjul och senare med hjälp av en turbin sågat virke och malt säd. Men som för så många andra kommunala byggnader har kvarnen förfallit på grund av eftersatt underhåll. Men i slutet av 2011 beslutade samhällsutskottet att kvarnen skulle restaureras och renoveras. Lite tid tog det för matte att hitta beslutet för i handlingarna står det att det är kommunfullmäktige som beslutat men så är det nog inte. Och av handlingarna till dagens kommunstyrelsen kan man utläsa att kommunfullmäktige 2012 §100 ställt sig bakom en investering på 1,35 miljoner kronor till förstärknings- och anläggningsarbeten. Men de blev dyrare och notan landade på 1,96 miljoner kronor. Men det var alltså i juni 2012 som kommunfullmäktige först beslutade: Att genomföra nödvändiga förstärknings- och anläggningsåtgärder för att kunna återskapa vattenkraften samt bevara kulturhistoriska byggnader vid Ålgårds kvarn. "Platsen har en stor potential att utvecklas till ett besöksmål och hysa en rad olika verksamheter såsom turism, hantverk, trädgård, naturskola samt - inte minst - kvarn och såg." Men vad som menas då med vattenkraft undrar matte. För i skrivelsen till dagens beslut verkar det först som om vattenkraft är den kraft som drar runt vattenhjulet till kvarn och såg. Men så plötsligt är vattenkraft den kraft man via en turbin vill utnyttja för att omvandla vattnets rörelseenergi till elkraft. Och framställning av el har vad matte vet aldrig tidigare förekommit i Ålgårds kvarn. Men man skriver också att: "En viktigt förutsättning för att Ålgård ska utvecklas till en resurs för bygden och övriga ön är att få tillgång till vattenkraften igen. Det går att få ut 200 - 250 000 kWh/år…" Men den delen tar inte kommunfullmäktige ställning till på junisammanträdet 2012. Utan man anslår bara de 1,35 miljoner kronorna. Föreningen Ålgård bildades 2010 och de har planer för att utveckla Ålgårds kvarn och området däromkring I oktober 2012 beslutade kommunfullmäktige att ställa sig bakom Föreningens arbete genom en viljeförklaring för verksamheten och att tillstyrka en ansökan om ett LEADER-projekt hos EU. Viljeförklaringen innebar: " Orust kommun vill tillsammans med ideella krafter fortsätta att verka för ett tillgängliggörande av platsen för en bredare allmänhet…. samt främja turistnäringen som ett besöksmål på Orust. " Här finns inte ett ord med om att Ålgårds kvarn ska bli ett vattenkraftverk som tillverkar el till ett femtio tal villor. Men klart är att EU bidragit med 560 tusen kronor för att göra området tillgängligt för allmänheten genom att ordna P-platser och toaletter. Även Länsstyrelsen har bidragit med mer än 200 tusen kronor. Så nu undrar matte. Vad är det kommunfullmäktige ska ta beslut om? Och vad vill man? För inte kan det väl idag, när kommunen har så ont om pengar, vara klokt att ge sig in på elmarknaden. Och med facit i handen kan matte konstatera att de satsningar som tidigare gjorts av kommunen för att bli miljövänligare tex genom att bygga ut fjärrvärmen i Ellös har inneburit att övriga skattebetalare i alltför hög grad fått subventionera fjärrvärmeanvändare i Ellös. Och miljövinsten har nästan uteblivit. Men att kommunen måste göra en ansökan om vattendom för reglering av vattennivån i Grindbysjön är självklart men lägg önskan om att bli Orust Vattenfall i papperskorgen. Tycker den fyrbenta blondinen.