Vissa saker är svårare än andra att förstå.

Kommunen har fixat en helt fantastisk ramp så att husse ska kunna komma hem, nu när han är rullstolsburen.

Och det är ju jätte bra. Och man fixar så att rullstolen kommer över trösklarna. Så nu återstår bara ett litet krux. Rullstolen kommer inte in på toaletten.

För ett år sedan fixade matte till  det i övre dusch- och toalettutrymmet som finns i huset. Några år tidigare fixades motsvarande i källarvåningen.

Duschen i källaren fick naturligtvis en bred dörr eftersom väggar flyttades. Men på övre våningen var det bara en radikal uppfräschning.  En gammal ofräsch duschkabin blev en duschhörna och gamla tapeter och linoleumgolv  blev kakel.

Men nu ett år senare gör denna uppfräschning att ingen bostadsanpassning beviljas.

För om man reparerar så måste man samtidigt byta ut dörrar till bredare sådana.

Så matte undrar om man tapetserar eller målar om i ett rum har man då en skyldighet att se till att rummet uppfyller kraven för handikappanpassning, för att få bostadsanpassning om något skulle hända någon som bor i huset innan nästa reparation blir aktuell?

Och så undrar matte. Hon är visserligen väldigt tacksam för rampen för nu kan husse komma hem över dagen och titta på Formel 1.

Men flytta hem kan han ju inte göra så länge han inte kan komma in på toaletten och till duschen.

Så kostnaderna för Orust kommun att ha honom i ett särskilt boende kvarstår, liksom kostnaderna för färdtjänst. Och en sådan fin ramp lär ju inte heller ha varit gratis.

Det känns som om man inte tagit ett helhetsgrupp på problemet utan löst en liten del. Men en kedjas hållbarhet beror ju på dess svagaste punkt och här har man inte fixat dess svagaste punkt.

För hade man gjort det så hade husse, matte och jag fått det bättre liksom kommunens ekonomi. Och en plats på korttidsboendet, som det är sån brist på, hade blivit ledig.

Tänker

Den fyrbenta blondinen