" Vi arbetar för fullt med frågan."

Hur många gånger har vi inte hört det från olika håll.

Nästan alltid när media eller någon annan hittar brister. Så blir svaret.

- Vi jobbar på det.

Och det känns som om man på Orust jobbar jobbar som hårdast av alla kommuner på just det som någon elak myndighet, revisorer, medborgare eller media hittat att klaga på.

Några axplock ur  Bohusläningen.

"  Nu hotas Orust kommun av ett vitesföreläggande på 80 000 kronor. Orsaken till detta är att kommunen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med arbetsmiljön på socialkontoret. "

"Skolinspektionen har beslutat att Henåns skola måste rätta till flera allvarliga brister. Om inte bristerna som gäller för elever i behov av särskilt stöd rättas till kan det bli aktuellt med ett vitesföreläggande på 600 000 kronor. "

"Vuxenutbildningen i Orust kommun fungerar dåligt, enligt Skolinspektionen som hotar med vite på 600 000 kronor om inga förbättringar görs."

Och svaren kan sammanfattas i

– Vi har redan påbörjat arbetet

Och för att referera Bohusläningen.

- Och när det gäller lokaler för omsorgen säger Bertil Olsson (S) ordförande i utskottet för omsorg att förvaltningen arbetar för fullt med den här frågan. Planer på hur en ombyggnad ska se ut håller på att tas fram

Men om inte matte minns fel  var det uppe till debatt i fullmäktige för rätt länge sedan och då var svaret att man kunde skjuta på det eftersom det inte var akut och man hann inte just då.

Och så kom ett hot om vite.

Så plötsligt jobbar man på det.

När många av insatserna för barn med behov av särskilt stöd togs bort sa hon, som är politiskt ansvarig för lärandet, att alla barn får det stöd dom behöver och är så nöjda. En uppfattning som vare sig många föräldrar med barn som är i behov av särskilt stöd eller matte  delar med henne.

 Matte har till exempel i sitt tidigare liv utrett vilken hjälp barn med grava språkstörningar behöver. På Orust sägs att det inte finns några sådana barn. Matte tror att det är okunnighet om dessa barns situation som gör att man inte ser dessa barn, vilket kommer att ge dom ett livslångt handikapp.

Men det är klart om man står i fullmäktige och raljerar över oppositionen och jämför vissa oppositionspolitiker med Krösamaja. Hon som alltid är sur och som med sina litanior över allt elände som ska hända förstör stämningen hos familjen Svensson i Katthult.

Enligt ordförande för lärandet, är familjen Svensson en fantastisk familj. Som matte förstod budskapet så skulle familjen Svensson symbolisera majoriteten på Orust och Krösamaja oppositionen. 

Visst kan man se det så, men då sopar man problemen den stackars Emil har under mattan. Att springa för livet till snickarboa och sitta där och med en vass kniv tälja trägubbar tills pappan lugnat ner sig. Det kan vi väl ändå inte acceptera idag. Matte älskar böckerna om Emil men vill inte ha den tiden tillbaka. 

Och trots att hon anser att det är mycket som är bra på Orust så tänker hon fortsätta att kritisera för att det ska bli ännu bättre. För tänk vad det kunnat bli av Emil om han hade sluppit sitta timsvis i snickarboa.  Nu blev han visserligen kommunalnämndens ordförande, dvs han hade kommunalrådskans uppdrag i sin kommun. Men tänk vad han kunde blivit om han inte förlorat så mycket av sin barndom med att tälja trägubbar med en kniv.

Och i fullmäktige står majoriteten gång på gång och talar om att snart ska dom redovisa hur dom ska komma tillrätta med att verksamheterna inte klarar att hålla budgeten.

Nu är det senare delen av november och fortfarande finns enligt kommunalrådskan bara ett tomt papper som ska fyllas till kommunstyrelsens möte på onsdag.

Man skäller på oppositionen som inte kommer med förslag. Dels är det inte sant och dels är det faktiskt majoritetens ansvar att hålla sin budget. Alliansen för Orust la en annan. Där bland annat inte omsorgen var underbudgeterad som i den budget som idag gäller.

Så just nu känns det som om ledningen anser att allt är någon annans fel och alla känner sig kränkta.

 För man jobbar ju och försöker. Och då är det inte rätt att kritisera.

Men mycket av kritiken, som man inte vill höra på, är ju konstruktiva förslag från till exempel revisionen som inte har något annat för ögonen än att få kommunen på fötter.

Och visst matte är övertygad om att majoritetens ledning lägger ner massor av timmar och engagemang för att få kommunen på rätt köl.

Men det räcker inte. Man måste ha förmågan också och den verkar saknas.

Så nu försöker man skjuta på budbärarna allt från press till revisorer.

Och den frågan, att skjuta budbärarna, jobbar man verkligen med. Och det som verkligen behöver göras skjuts troligen ytterligare ännu en gång på framtiden.

För det jobbar man inte på.

Tänker

Den fyrbenta blondinen

Det behövs en äldrelots.

Är du årsrik och inte har någon anhörig som vågar slåss för dig. Då lär du inte få den hjälp du har rätt till.

Efter trettio år inom socialtjänsten kan matte konstatera:

- Inte ens hon orkar slåss mot Socialtjänsten. Hur ska då dom som inte kan verksamheten klara det?

Socionomer, precis som matte, men  som  beslutar över huvudet på husse  för  att dom tror sig veta bättre, bara för att dom är yngre.

Dessutom saknar organisationen en helhetssyn där man samarbetar och använder varandras kunskap och erfarenhet.

Det innebär att det som var en bra tanke inte fungerar i verkligheten.

För det är riktigt tänkt att den som beviljar en insats till exempel hemtjänst inte ska snegla på kommunens ekonomin. För när man bedömer behovet ska man inte påverkas av sånt, utan fritt från resursfrågan bevilja den hjälp den enskilde sökt och  har rätt till för att kunna leva ett självständigt liv i gemenskap med andra. Det är tanken i Socialtjänstlagen.

Men det vore väl inte så dumt om man tog ett helhetsgrepp kring den enskildes situation och  snackade med alla inblandade om hur man löser problemet så bra och billigt som möjligt.

Men så fungera det inte på den stora ön i väster.

 En biståndsbedömare, som aldrig varit här hemma, beslutar om att husse ska få hjälp minst fem gånger om dagen. Till det kommer att han ska larma. Inte bara i akuta fall, som när han behöver gå på toa utan också när han behöver  få hjälp att ta sig till och från rullstol när han behöver upp eller åter vila. Och eftersom toadörren är för smal så blir det så kallad dubbelbemanning. Det innebär att det ska komma två undersköterskor flera gånger per dag.

Arbetsterapeut och sjukgymnast har varit här hemma. Men dom får inte lägga sig i biståndsbedömningen. Bara kolla att det med hjälpmedel går det att hjälpa husse här hemma samt att man kan bedriva den träning han behöver här hemma.

Och om vi nu ska tjata om den där toadörren igen. Det är en annan avdelning som bedömer om det är nödvändig eller inte att bredda den.  Men den definitiva bedömningen av det  kommer inte ännu på några veckor eftersom beslutande tjänsteman fortfarande inte vet hur pass bra husse kommer att bli.

När matte inte kunde sova förra veckan eftersom hon var så upprörd och förtvivlad över hur socialtjänsten behandlar husse låg hon där och snurrade i sängen. Plötsligt kom hon att tänka på att någon inom sjukvården har nog plockat bort husses cortison. Varför och kunde det vara skälet till att han har sån värk.

På morgonen kollade matte med Korttidsboendet om dom inte hade någon läkare som var ansvarig för sjukvården på boendet. Jorå han skulle komma på eftermiddagen.

Husse fick ett besök om cortisonet sattes tillbaka. Matte frågade vem som var medicinskt ansvarig för husse.

Det var oklart. Men eftersom husse ska tillbaka till NÄL är han inte utskriven därifrån och därför är det dom och  inte Capio som har det medicinska ansvaret.

Så ytterligare ett exempel på att var och en sköter sitt men ingen har det övergripande ansvaret att en enskild medborgare får den vård han behöver.

Och nu  ska husse komma hem efter en tvådagars utredning på Sahlgrenska. Ingen vet idag hur dags han är hemma, men det är inga problem. Meddela bara dagen före så möter hemtjänsten upp.

Vilken fantastisk service. Men matte ställer sig frågande. Är det verkligen möjlig för en organisation att ha en sådan flexibilitet att från ena dagen till den andra ställa upp med så många timmars hjälp.

Och framför allt. Det måste bli dyrt. För husse har inte ansökt om att få komma hem med hemtjänst just nu. Han kan mycket väl tänka sig att successivt flytta hem.  Och just nu finns det platser lediga på Korttidsboendet, så det kan inte vara skälet till denna brådska.

Så vad som behövs är någon som ser till hela individen. Någon som har ett helhetsansvar. Och någon som utifrån individens behov kan se till att hans behov blir tillgodosedda.

Det behövs en äldrelots

Tänker den fyrbenta blondinen 

Äldreomsorgen på Orust - en verksamhet utan ledning och struktur.

Idag har vi genomlidit ännu en totalt meningslös vårdplanering.

Matte förstod inte, när en facebookkompis sa att det fanns pengar att tjäna på dessa meningslösa biståndsbedömningar. Då tyckte hon att han var ute och cyklade för inte kunde väl socionomer lägga tid på meningslösa vårdplaneringsmöten. Men nu förstår hon. Det är precis vad dom gör.

När matte för länge sedan läste organisationsteorier så hade dom en organisation som dom  kallade för den arabiska varianten. Idag hade man väl inte vågat kalla den så, för risken att bli stämplad som rasist.

Men hur som helst. När man tittade på den organisationsplanen såg den ut precis som vilken annan organisation som helst. Högst upp fanns en ruta med chefen och så ett antal fyrkanter där under i ett antal nivåer.

Det enda som skilde denna organisation från en normal organisationsplan var att det fanns inga streck för styrning, ledning, kommunikation och information mellan de olika fyrkanterna.

Precis så är det inom äldreomsorgen på Orust. Den består av ett antal rutor, som alla nog fungerar rätt bra. Men helheten tar ingen ansvar för. Verksamheten saknar styrning, struktur och ledning.

Så förra måndagen var matte och jag hos husse på vårdplanering på Ängsvikens korttidsboende.

Det var en alldeles förtjusande biståndshandläggare. Nåja ingen riktig biståndshandläggare för hon jobbar bara en dag i veckan och har inte delegation, dvs. hon får inte fatta beslut. Det gör någon annan. Och hon har aldrig varit hemma hos oss här i Mycklebyskogen. Och den som fattar beslut har inte ens träffat oss. Trots det kan dom tycka att husses behov kan tillgodoses med larm och hemtjänst. 

Och det är bara att larma när han behöver någonting som toalettbesök eller bara få komma i säng för att vila. För det är precis om här på Korttidsboendet sa biståndshandläggaren med ungdomlig käckhet.

Hon har ju ingen aning om att vår lilla röda stuga ligger långt ute i ingenstans. Inte för att matte vet var jouren finns men det lär hur som helst vara minst en halvtimme att ta sig hit. Rätt lång tid om ryggen värker och man behöver vila. Eller toabesöket tränger på.

Och någon breddning av duschrumsdörren blir det inte. Men det beslutar inte hon. Matte har räknat ut att det för kommunen skulle bli billigare redan efter en vecka jämfört med att ha dubbelbemanning för att kunna duscha och ta in husse på toa.

Och matte utgick ifrån att hon och biståndsbedömaren var överens om att husse skulle få förlängt med ytterligare tre veckor, eftersom ingenting hänt under dom sju veckor husse varit där.

Och i mattes värld har man vårdplaner och uppföljningar. Men inom äldreomsorgen på Orust  vet ingen vad som är på gång och vad den andra gör. Och  allt är någon annan som beslutar om.

Hur som helst matte gick glatt från mötet förra måndagen. Helt säker på att nu skulle man äntligen börja planera så att husse kan komma hem. Någon skulle ta ett helhetsgrepp. Och under ordnade förhållanden skulle husse successivt slussas hem igen.

Men så gör man tydligen inte numera. Och när matte tog hem husse de första två gångerna sas det klart att det fick hon göra på egen risk.

Och vi är ju i början av en rehabilitering som en annan handläggare uttryckte saken.

Men nu bestämde man utan att tala med vare sig husse eller matte att husse ska hem på torsdag. 

Sjukhussängen kommer ju på tisdag och kan monteras på onsdag sa biståndshandläggaren. Att matte meddelat arbetsterapeut och sjukgymnast, när dom var här i torsdags för att konstatera att det krävs två för att få in husse på toa, att hon är inte hemma på onsdag. Men då får väl matte se till att någon annan kommer hit och öppnar!

Och två extra nycklar måste vi ha för hemtjänsten och larmet. Och hur ska matte hinna fixa det tills på torsdag? Och någon madrass till sängen har hon inte hunnit fixa.

Och inte visste biståndshandläggaren att husse genom matte överklagat beslutet och begärt inhibition dvs. att beslutet inte får verkställas förrän Förvaltningsdomstolen avgjort ärendet.

Rätt slö postgång inom kommunhuset må man säga. Matte la överklagandet i kommunens låda på torsdagen. Och handläggaren hade inte på måndag klockan tre fått reda på detta. Inte underligt att så tragiska saker, som den i Karlskrona när en liten flicka dog på grund av att anmälningar blivit liggande, händer.

Och nu skulle matte få besked före klockan sex i kväll hur man tänker göra med husse. Hon meddelade att hon var på möte från 18 och då inte kunde nås. Så samtalet kom klocka 18.21. Vilken tur! Biståndsbedömaren slapp meddela något som hon säkert ville slippa.

Tänker den fyrbenta blondinen

PS nu bokar matte en resa så får dom som beslutar över huvudet på henne och husse fixa detta själva. Och ta ansvar för husse. Och jag förstår henne och jag blir som vanligt placerad i Himmelriket där för övrigt mattes gamla vän och äldreomsorgschef tar väl hand om mig DS

Äldrevården vältras över på de anhöriga

"Sedan millennieskiftet har var fjärde plats på äldreboenden försvunnit. Vuxna barns omsorg om sina gamla föräldrar har ökat kraftigt, konstaterar Petra Ulmanen i den avhandling hon lägger fram i veckan.

Ansvaret har framför allt vältrats över på barnen, men även andra släktingar, grannar och vänner får ta ett allt större ansvar för de äldre." (Aftonbladet Eva Franchell)

Precis så är det. Just nu har matte för första gången i sitt  liv drabbats av detta. När hennes föräldrar var årsrika fanns det fortfarande platser på äldreboende och en väl utbyggd hemtjänst.

Men idag verkar det inte längre vara fallet.

Matte  var åter igen på vårdplanering hos husse på Korttidsboendet i Henån. Efter en stund fick husse lägga sig för han orkar inte så mycket.

Själv låg jag under bordet och lyssnade. Korttidsboendet är ett trevligt ställe. Jag får vara där när matte är på möte. Då ligger jag alltid under bordet. Och så kommer det in trevliga damer på rummet som klappar mig. Två är dom alltid, för det behövs två undersköterskor för att ta upp husse ur sängen och få honom tillbaka från rullstolen.

Och dom är två när dom hjälper husse inne på toaletten.

Men nu har kommunen beslutat att husse ska komma hem till mig och matte. Dom verkar räkna med att det som krävs två undersköterskor för på ett helt handikappanpassat boende och med alla hjälpmedel löser matte ensam. Allt finns på korttidsboendet. Allt från en sjukhussäng till ett jättelikt duschutrymme. Men här hemma, i en liten röd stuga  i Mycklebyskogen verkar dom anse att matte ska klara det själv utan någon hjälp.

Men det går hon inte med på. För att detta är ett hem där vi vill fortsätta att leva ett så normalt liv som möjligt. Visst vill matte och jag att husse ska komma hem. Men vi är inte beredda att göra om mattes hus till ett sjukhem. Matte som ensam äger huset och måste ju kunna fortsätta att leva.  Och så länge husse inte kan komma in på toa så går det inte. Hur tänker dom som plötsligt beslutar att nu är det hemflytt som gäller,  helt utan planering.

I socialtjänstlagen står det att man har rätt till bistånd för " den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt"

"Av förarbetena framgår att det förutsätts att andra resurser i en hushållsgemenskap används för att tillgodose eventuella behov av hjälp och stöd. Dessa gäller främst makar och sambor. Att dessa ger varandra viss praktiskt hjälp, som till exempel sköta hem och hushåll, är normalt och ska beaktas vid biståndsbedömning enligt 4 kap 1 §. Däremot kan inte mera omfattande vårdbehov ligga inom ramen för vad man normalt består varandra med inom en familj. I sådana fall finns rätt till bistånd även om det finns andra vuxna i familjen." ( meddelandeblad från socialstyrelsen)

Och frågan är om matte och husse är juridiskt sambo. För på skattesedel är den ena änka och den andra frånskild. Så något juridiskt ansvar för matte att hjälpa husse lär det inte finnas.

Matte älskar husse. Men hon är rädd om denna kärlek. Hon tänker inte låta socialtjänsten förstöra den genom att göra henne till en vårdare av husse. Hon vill fortsätta att vara en sambo och ställa upp med det som naturligt ligger på en sambo. Men att vårda husse, det gör hon inte. Där är här  kommunens yttersta ansvar måste gå in och se till att husse får den vård han behöver. Det är inte mattes ansvar. 

För om inte matte får behålla sin frihet att leva sitt liv så kommer hon inte klara livet och kärleken till husse kommer att dö. För matte är ingen vårdartyp.

Matte tänker fortsätta att leva sitt liv. Så om socialtjänsten bara skickar hem husse till det hus som matte är ensam ägare till, så drar hon till bästkompisen tills socialtjänsten kommer till sans.

Och jag följer med

Tänker den fyrbenta blondinen

Vissa saker är svårare än andra att förstå.

Kommunen har fixat en helt fantastisk ramp så att husse ska kunna komma hem, nu när han är rullstolsburen.

Och det är ju jätte bra. Och man fixar så att rullstolen kommer över trösklarna. Så nu återstår bara ett litet krux. Rullstolen kommer inte in på toaletten.

För ett år sedan fixade matte till  det i övre dusch- och toalettutrymmet som finns i huset. Några år tidigare fixades motsvarande i källarvåningen.

Duschen i källaren fick naturligtvis en bred dörr eftersom väggar flyttades. Men på övre våningen var det bara en radikal uppfräschning.  En gammal ofräsch duschkabin blev en duschhörna och gamla tapeter och linoleumgolv  blev kakel.

Men nu ett år senare gör denna uppfräschning att ingen bostadsanpassning beviljas.

För om man reparerar så måste man samtidigt byta ut dörrar till bredare sådana.

Så matte undrar om man tapetserar eller målar om i ett rum har man då en skyldighet att se till att rummet uppfyller kraven för handikappanpassning, för att få bostadsanpassning om något skulle hända någon som bor i huset innan nästa reparation blir aktuell?

Och så undrar matte. Hon är visserligen väldigt tacksam för rampen för nu kan husse komma hem över dagen och titta på Formel 1.

Men flytta hem kan han ju inte göra så länge han inte kan komma in på toaletten och till duschen.

Så kostnaderna för Orust kommun att ha honom i ett särskilt boende kvarstår, liksom kostnaderna för färdtjänst. Och en sådan fin ramp lär ju inte heller ha varit gratis.

Det känns som om man inte tagit ett helhetsgrupp på problemet utan löst en liten del. Men en kedjas hållbarhet beror ju på dess svagaste punkt och här har man inte fixat dess svagaste punkt.

För hade man gjort det så hade husse, matte och jag fått det bättre liksom kommunens ekonomi. Och en plats på korttidsboendet, som det är sån brist på, hade blivit ledig.

Tänker

Den fyrbenta blondinen

Så skapas fegisar och röstboskap!

Henåns skola - hur kunde gå så fel? Ingen har gjort något galet. Alla har gjort så gott man kunde.

Kanske är det där problemet ligger. Maktens män och kvinnor på Orust kan inte bättre.

Hur det än må vara med detta så beslutade fullmäktige i maj att utöka investeringsramen för projektet Henåns skola med ytterligare 43 miljoner.

Mattes minne från det mötet är att man från majoritetens sidan som vanligt påpekade att fullmäktiges opposition likt Krösamaja i Katthult bara gnäller och målar faen på väggen. Nej man skulle lita på  sina tjänstemän, som hade tagit höjd, som det så vackert heter  numera, för allt som skulle kunna tillkomma. Någon ytterligare höjning av investeringsramen skulle alltså inte behövas.

Så matte känner sig  ännu en gång lurad.

I  kommunallagen finns inga tjänstemän. Det är  politiker som är ansvariga för verksamheten.

Så att man nu säger att det är ett fel på tjänstemannanivå som gör att man måste ska skjuta till ytterligare 19,5 miljoner imponerar inte på matte.

Självklart måste man helt avskriva ett ventilationssystem som inte finns kvar i huset. Men om inte matte minns fel så har man redan gjort denna avskrivning i bokföringen. Men där kan hon ha fel. Det är lite för mycket att hålla i skallen när man bara har politik som en fritidssysselsättning.

Och matte tycker att  Henåns skola allt mer liknar hennes gamla bil. Hela tiden kommer nya kostnader och det är hela tiden är det inget som någon kunde förutse men nu är det absolut den sista kostnaden. Enda skillnaden är att bilen är gammal och billig. Det är inte skolan.

Men matte ville definitivt inte vara en av dom som får frågan från allmänheten om Henåns skola.

- Hur kunde du gå med på detta?

Tänk att stå där och inte kunna svara. Matte ansåg därför att majoriteten som har ansvaret får ta detta beslut om att öka investeringsramen. Matte ville inte sitta där som röstboskap åt en ledning, som hon inte tycker sköter sitt jobb.

Men hon fegade ut  på senaste fullmäktige. Det hela berodde på missriktad lojalitet och feghet.

Det känns inte kul att stå ensam i talarstolen. Ni, som bara ser på webben eller sitter som publik ser inte minspelet hos dom som tycker annorlunda. Det kan få den mest rutinerade talare att tappa tråden.

Och eftersom matte tidigare under kvällen blivit överkörd av de sina, så fegade hon ut.

Men det hon egentligen velat föreslå var:

avslag till att utöka investeringsramen för projektet åtgärder i Henåns skola från tidigare beslut om 43 miljoner kronor till 71 miljoner kronor.

Men tack och lov så fattade hennes kompis läget och begärde ajournering i två minuter.

Och hon förslog nästa det som matte hade lovat att göra .

Så nu slapp matte i alla fall för denna gång visa sin feghet och inte stå upp för det hon tyckte var rätt. Men det är nog bara en tidsfråga innan hon blir en del av den röstboskap som i allt för stor utsträckning befolkar fullmäktige. Eller så får hon göra majoriteten lycklig genom att avgå.

Inte konstigt att så många klagar på politikerna på Orust, men själva vill dom absolut inte ta något ansvar och sätta sig i fullmäktige. Matte förstår dom alltför väl.

Men vart tar då legitimiteten för vårt polititiska system vägen om fullmäktige inte längre representerar väljarkåren?

Undrar den fyrbenta blondinen

Mycket snack och lite verkstad här på öa.

" Brist på boendeplatser i särskilda boenden har inneburit fullbeläggning på korttidsboendet samt kostnader för sjukhusklara patienter och möjligen ökad vårdtyngd i hemtjänsten. "

Denna mening kan man läsa i majoritetens delårsbokslut per den sista augusti här på den vackra ön i väster.

Här kommer en personlig reflektion vad det kan betyda IRL för en av dom som drabbas av denna plats- och resursbrist.

Den 17 augusti drabbades husse av en stroke. Han kördes i ambulans till NÄL och två veckor senare var han utskrivningsklar. 

Kommunens biståndshandläggare var snabbt på plats och ett beslut om en plats på korttidsboendet beviljades den 3 september.

Sedan hände absolut ingenting. För det fanns ingen plats för husse på korttidsboendet. Så han låg kvar på NÄL i ett fyrbäddsrum med tre andra gubbar, som han inte kunde kommunicera med. Husses högra ben funkar inte, så han sitter i rullstol. Men skallen är det inget fel på.

Där låg han och kostade Orust kommun 4 000 kronor per dygn och blev mer och mer deprimerad. Samtidigt som det säkert fanns människor som inte fick plats på NÄL på grund av att han och andra utskrivningsklara patienter låg kvar.

En dag, när matte och jag som vanligt var på NÄL och besökte husse, frågade matte hur han egentligen mådde. Hon märkte ju att någonting var fel. Svaret var chockerande.

- Det är dålig  service på NÄL.

- Dom har ingen aktiv dödshjälp.

Tre långa veckor efter vårdplaneringen fick han äntligen komma till korttidsboendet på den stora ön i väster.

Han fick eget rum och personalen är fantastisk. För att citera en guru som föreläste om äldreomsorgen på 80-talet Nils Fernow, tror matte han hette.

- Äldreomsorgen är bra  trots våra politiker men tack vare personalen.

Men frågan är om husse någonsin kan komma hem igen. För vad han behövde var en rehabiliteringsplats. Uddevalla lasarett har sådana. Men dom tar bara emot folk i yrkesverksam ålder. Enligt mattes uppfattning en klar åldersdiskriminering. Något som för övrigt är olagligt idag.

Så på Orust behövs en rehabgrupp som satsar på att få människor att så snabbt som möjligt kunna komma hem.

Och enligt mattes mening ska man inte blanda människor som inte kan bo hemma och som bara behöver trygghet och god omvårdnad med dom som ska rehabiliteras. Det är två helt olika arbetssätt.

Och korttidsboendet är ingen optimal miljö för sådana som husse, som är klara i skallen. Korttidsboendet har i alltför stor omfattning omvandlats till ett demensboende och en plats för människor i livets slutskede.

  Detta med att det inte satsa ordentligt på rehabilitering  för att få människor, som vill,  att kunna flytta hem igen är inte bara en katastrof för den enskilde. Det är ett enormt slöseri med kommunala medel.

För med rätt insatser hade husse kunnat komma hem rätt snart. Men utan resurser är risken att det blir ett särskilt boende för resten av hans liv.

Och någon dödshjälp finns det inte på Orust heller, så det kan bli många år.

Så att rösta för ett godkännande av delårsrapporten i fullmäktige hade matte inte tänkt sig. Men hon vågade inget säga  eftersom hon inte visste var hon hade sina kompisar, sedan dom kört över henne i frågan om SD:s motion.

Men matte håller med revisorerna i deras kritik mot kommunstyrelsen. Och tycker majoriteten kunde gjort mer på många områden för att komma till rätta med dom problem som finns. Det räcker inte med att snacka. Det behövs lite verkstad också. Och en rad obekväma beslut.

 Som politiker går det inte vara vän med alla. Försöker man brukar det sluta med att man är ovän med alla.

Tänker den fyrbenta blondinen