Inte ens en tummetott vart det av majoritetens tal om kraftfulla besparingar.

Inget var heligt. Alla stenar skulle vändas på för att få en budget i balans.

I ekonomichefens skrivelse till den så kallade budgetrevideringen för 2016 års budget kan man läsa:

" Förvaltningsområde omsorg uppvisar för 2015 underskott i storleksordningen 11 mkr (11 miljoner kronor min kommentar. Om inte åtgärder vidtas, kan kostnaderna för 2016 komma ligga på samma kostnadsnivå som 2015 vilket innebär ett underskott i motsvarande storleksordning. De i budget 2016 kostnadsminskningarna till följd av heltidsprojektet på 8,5 mkr är inte att förvänta 2016."

Redan i april gick kommunalrådskan ut i Bohusläningen med att:

" Just nu har Orust kommun svårt att få pengarna att räcka. Prognosen för årets två första månader som presenterades på fullmäktige pekar på detta. Enligt kommunalrådet Kerstin Gadde (S) håller ett kraftfullt sparpaket på att tas fram."

" ett sparpaket..""ska presenteras i maj."

" ordförande för omsorgsutskottet är optimistisk"

" Bertil Olsson (s) konstaterar att det handlade om en prognos för årets första två månader och att det finns tid att vidta åtgärder."

- Vi kommer att fixa detta, säger han."

Och i maj kom förslag till budget men inget sparpaket.

" - Det ord som jag vill använda för att beskriva förslaget är ordet långsiktighet, säger kommunalrådet Kerstin Gadde…"

"Det här gången handlar det om att se över ett antal saker, exempelvis inom äldreomsorgen.

- Det är meningen att vi ska göra oss av med en massa kommunala fastigheter som inte behövs"

"Mindre personal beräknas innebära en besparing på 8,5 miljoner."

Den styrande majoriteten berömmer sig av att just vara en majoritet som kan ta beslut.

Men tyvärr är det just det dom inte kan. Matte tror att oenigheten inom majoriteten är för stor för att klara av det.

Och kommunens HSB, hon som bestämmer, anser att Orust är dom bästa av världar och att egentligen ingenting behöver ändras. Det är bara vi andra som gnäller och inte fattar. Och går det inte ihop så får man väl höja skatten. Något som envisa rykten säger att  kommunalrådskan är emot eftersom det drabbar hennes väljare hårdast.

Och det som måste göras för att få in till exempel hemtjänsten inom den ram man har beviljat dom är smärtsamt och drabbar kommunalrådskans väljare och gamla arbetskamrater.

Så ingenting händer. Problemet med den styrande majoriteten är inte att dom fattar tokiga beslut, även om det också händer. Nej det stora problemet är att dom är handlingsförlamade av inre stridigheter så att ingenting görs för att få ordning på ekonomin.

Som det verkar är det Orustbostäders tillgångar som gör att kommunen fortfarande får låna pengar. För hade Kommuninvest bara sett till kommunens ekonomi så hade man nog sagt nej till ytterligare lån för länge sedan.

Så vad blev det av det kraftfulla sparprogram som kommunalrådskan sa skulle tas fram. I fullmäktige har hon vid ett antal tillfällen lovat redovisning av dessa. Och nu är vi i december månad och vad matte vet har fortfarande inga synliga åtgärder vidtagits för att få en budget i balans.

" Med anledning av ovanstående har övervägts åtgärder för att uppnå det budgeterade resultatet för 2016 på 19,6 mkr. En neddragning av verksamheternas budgetar med detta belopp har inte bedömts lämplig." (ekonomichefens kommentar i budget för 2016)

Så i stället sänker man resultatet. Det överskott som måste finnas för att kommunens tillgångar inte ska minska.

Undrar om det är det kommunalrådskan menade med

"Det ord som jag vill använda för att beskriva förslaget är ordet långsiktighet"

Inte ens en tummetott vart det av majoritetens tal om kraftfulla besparingar.

Konstaterar den fyrbenta blondinen

Gammal vill alla bli. Men vill någon vara det?

Hemtjänsten är fantastisk. Men vem tycker det är kul att det kommer två okända personer fem gånger om dagen till ditt hem. Jag, som hund, tycker det är kul men matte och husse tycker det är jobbigt, men nödvändigt. Och husse undrar hur många olika personer det finns i vårt hemtjänstområde. Ännu har vi nog inte hälsat på alla. För det kommer nya hela tiden.

Och varför talar man inte om hur det är att vara sjuk eller anhörig till någon som behöver så mycket hjälp i det dagliga livet.

För trots stora insatser från hemtjänsten sitter husse ensam långa stunder när matte är på rymmen från hemmet.

Då måste han antingen ligga i sängen och lyssna på en ljudbok. Biblioteket har en fantastisk service så där har husse fått låna en speciell CD-spelare, nu när han ser dåligt och inte kan bli opererad förrän en annan operation är klar.

Och vänta är något man får göra. Två månader för att komma till Sahlgrenska för att ytterligare en klinik ska ta ställning till om Neurologen på NÄL i augusti hade ställt rätt diagnos. Och det hade dom, så nu får husse vänta ytterligare två till tre månader på operation.

Och kanske börjar träningen här hemma på tisdag. För det har tagit en tid eftersom först var sjukgymnasten hemma med sjukt barn och så ska det in i hemtjänstens plan.

Och beslutet om en breddning av dörren till duschrummet behövs eller inte står fortfarande i stjärnorna. Matte fick förra fredagen ett utbrott och skrev till handläggaren för bostadsanpassningsbidrag på kommunen och begärde ett beslut så att hon kan överklaga ett nej. Hon har nämligen fått beskedet att beslutet kommer att dröja eftersom man ännu inte vet hur det kommer att gå med rehabiliteringen av husse. Kommer han att bli gående igen eller kommer han att förbli rullstolsburen.

Husse kom till Korttidsboendet den 25 september. Och då satt han i rullstol och gör det fortfarande. Och trots det vill handläggaren veta hur länge husse kommer att sitta i rullstolen innan man kan ta ställning till om det behövs en bredare dörr. Så matte har låtit bredda dörren och sagt till byggfirman att ringa innan man skickar räkning i hopp om att förnuftet ska segra.

Matte förstår bara inte hur  handläggaren av bostadsanpassning tänker. Det är sedan husse kom hem som han och hemtjänstpersonalen behöver komma till duschen. Men hemtjänstpersonalens arbetsmiljö bryr man sig tydligen inte heller om.

Varför talar man bara om att anhöriga till missbrukare blir medberoende Vi som har en gammal anhörig hemma blir också medberoende. Matte skulle inte berätta detta om hon trodde att hon var ensam  i sin situation.  Nej  tyvärr har säkert många andra på ön och i Sverige det mycket värre. För matte kan sätta ord på sin frustration och vågar tala om det.

Men det är faktiskt inte kul för matte att lämna huset och låta husse sitta ensam. Antingen ligger han i sängen eller så sitter han i rullstolen, utan möjlighet att komma därifrån. Och vid toalettbesök ska han larma. Och hemtjänstpersonalen är fantastik. Men har man, som husse en sjukdom, som bland annat gör att när han behöver kissa så måste han göra det på stört. Och hemtjänstpersonalen har ett rätt stort område och det tar tid att köra på dessa krokiga vägar.

Så matte tvättar och tvättar. Medan hon och husse väntar på operationen i februari mars nästa år.

Är man gammal och sjuk så väntar man inte bara på döden. Innan dess får man vänta på hemtjänsten som ska komma och byta blöja medan man väntar på operation. Och vänta på en starroperation som inte kan göras förrän operationen på Sahlgrenska är gjort och så vidare…

Och detta är det ingen som talar om för det är så skämmigt. Men ack så vanligt bland våra gamla. Där en gammal lider och en anhörig slits ut. Så när mattes yogalärare idag frågade hur hon mådde brast det. Tårarna bara rann nerför kinderna.

Som sagt gammal vill alla bli men finns det någon som vill vara det?

Undrar den fyrbenta blondinen

" Vi arbetar för fullt med frågan."

Hur många gånger har vi inte hört det från olika håll.

Nästan alltid när media eller någon annan hittar brister. Så blir svaret.

- Vi jobbar på det.

Och det känns som om man på Orust jobbar jobbar som hårdast av alla kommuner på just det som någon elak myndighet, revisorer, medborgare eller media hittat att klaga på.

Några axplock ur  Bohusläningen.

"  Nu hotas Orust kommun av ett vitesföreläggande på 80 000 kronor. Orsaken till detta är att kommunen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med arbetsmiljön på socialkontoret. "

"Skolinspektionen har beslutat att Henåns skola måste rätta till flera allvarliga brister. Om inte bristerna som gäller för elever i behov av särskilt stöd rättas till kan det bli aktuellt med ett vitesföreläggande på 600 000 kronor. "

"Vuxenutbildningen i Orust kommun fungerar dåligt, enligt Skolinspektionen som hotar med vite på 600 000 kronor om inga förbättringar görs."

Och svaren kan sammanfattas i

– Vi har redan påbörjat arbetet

Och för att referera Bohusläningen.

- Och när det gäller lokaler för omsorgen säger Bertil Olsson (S) ordförande i utskottet för omsorg att förvaltningen arbetar för fullt med den här frågan. Planer på hur en ombyggnad ska se ut håller på att tas fram

Men om inte matte minns fel  var det uppe till debatt i fullmäktige för rätt länge sedan och då var svaret att man kunde skjuta på det eftersom det inte var akut och man hann inte just då.

Och så kom ett hot om vite.

Så plötsligt jobbar man på det.

När många av insatserna för barn med behov av särskilt stöd togs bort sa hon, som är politiskt ansvarig för lärandet, att alla barn får det stöd dom behöver och är så nöjda. En uppfattning som vare sig många föräldrar med barn som är i behov av särskilt stöd eller matte  delar med henne.

 Matte har till exempel i sitt tidigare liv utrett vilken hjälp barn med grava språkstörningar behöver. På Orust sägs att det inte finns några sådana barn. Matte tror att det är okunnighet om dessa barns situation som gör att man inte ser dessa barn, vilket kommer att ge dom ett livslångt handikapp.

Men det är klart om man står i fullmäktige och raljerar över oppositionen och jämför vissa oppositionspolitiker med Krösamaja. Hon som alltid är sur och som med sina litanior över allt elände som ska hända förstör stämningen hos familjen Svensson i Katthult.

Enligt ordförande för lärandet, är familjen Svensson en fantastisk familj. Som matte förstod budskapet så skulle familjen Svensson symbolisera majoriteten på Orust och Krösamaja oppositionen. 

Visst kan man se det så, men då sopar man problemen den stackars Emil har under mattan. Att springa för livet till snickarboa och sitta där och med en vass kniv tälja trägubbar tills pappan lugnat ner sig. Det kan vi väl ändå inte acceptera idag. Matte älskar böckerna om Emil men vill inte ha den tiden tillbaka. 

Och trots att hon anser att det är mycket som är bra på Orust så tänker hon fortsätta att kritisera för att det ska bli ännu bättre. För tänk vad det kunnat bli av Emil om han hade sluppit sitta timsvis i snickarboa.  Nu blev han visserligen kommunalnämndens ordförande, dvs han hade kommunalrådskans uppdrag i sin kommun. Men tänk vad han kunde blivit om han inte förlorat så mycket av sin barndom med att tälja trägubbar med en kniv.

Och i fullmäktige står majoriteten gång på gång och talar om att snart ska dom redovisa hur dom ska komma tillrätta med att verksamheterna inte klarar att hålla budgeten.

Nu är det senare delen av november och fortfarande finns enligt kommunalrådskan bara ett tomt papper som ska fyllas till kommunstyrelsens möte på onsdag.

Man skäller på oppositionen som inte kommer med förslag. Dels är det inte sant och dels är det faktiskt majoritetens ansvar att hålla sin budget. Alliansen för Orust la en annan. Där bland annat inte omsorgen var underbudgeterad som i den budget som idag gäller.

Så just nu känns det som om ledningen anser att allt är någon annans fel och alla känner sig kränkta.

 För man jobbar ju och försöker. Och då är det inte rätt att kritisera.

Men mycket av kritiken, som man inte vill höra på, är ju konstruktiva förslag från till exempel revisionen som inte har något annat för ögonen än att få kommunen på fötter.

Och visst matte är övertygad om att majoritetens ledning lägger ner massor av timmar och engagemang för att få kommunen på rätt köl.

Men det räcker inte. Man måste ha förmågan också och den verkar saknas.

Så nu försöker man skjuta på budbärarna allt från press till revisorer.

Och den frågan, att skjuta budbärarna, jobbar man verkligen med. Och det som verkligen behöver göras skjuts troligen ytterligare ännu en gång på framtiden.

För det jobbar man inte på.

Tänker

Den fyrbenta blondinen

Det behövs en äldrelots.

Är du årsrik och inte har någon anhörig som vågar slåss för dig. Då lär du inte få den hjälp du har rätt till.

Efter trettio år inom socialtjänsten kan matte konstatera:

- Inte ens hon orkar slåss mot Socialtjänsten. Hur ska då dom som inte kan verksamheten klara det?

Socionomer, precis som matte, men  som  beslutar över huvudet på husse  för  att dom tror sig veta bättre, bara för att dom är yngre.

Dessutom saknar organisationen en helhetssyn där man samarbetar och använder varandras kunskap och erfarenhet.

Det innebär att det som var en bra tanke inte fungerar i verkligheten.

För det är riktigt tänkt att den som beviljar en insats till exempel hemtjänst inte ska snegla på kommunens ekonomin. För när man bedömer behovet ska man inte påverkas av sånt, utan fritt från resursfrågan bevilja den hjälp den enskilde sökt och  har rätt till för att kunna leva ett självständigt liv i gemenskap med andra. Det är tanken i Socialtjänstlagen.

Men det vore väl inte så dumt om man tog ett helhetsgrepp kring den enskildes situation och  snackade med alla inblandade om hur man löser problemet så bra och billigt som möjligt.

Men så fungera det inte på den stora ön i väster.

 En biståndsbedömare, som aldrig varit här hemma, beslutar om att husse ska få hjälp minst fem gånger om dagen. Till det kommer att han ska larma. Inte bara i akuta fall, som när han behöver gå på toa utan också när han behöver  få hjälp att ta sig till och från rullstol när han behöver upp eller åter vila. Och eftersom toadörren är för smal så blir det så kallad dubbelbemanning. Det innebär att det ska komma två undersköterskor flera gånger per dag.

Arbetsterapeut och sjukgymnast har varit här hemma. Men dom får inte lägga sig i biståndsbedömningen. Bara kolla att det med hjälpmedel går det att hjälpa husse här hemma samt att man kan bedriva den träning han behöver här hemma.

Och om vi nu ska tjata om den där toadörren igen. Det är en annan avdelning som bedömer om det är nödvändig eller inte att bredda den.  Men den definitiva bedömningen av det  kommer inte ännu på några veckor eftersom beslutande tjänsteman fortfarande inte vet hur pass bra husse kommer att bli.

När matte inte kunde sova förra veckan eftersom hon var så upprörd och förtvivlad över hur socialtjänsten behandlar husse låg hon där och snurrade i sängen. Plötsligt kom hon att tänka på att någon inom sjukvården har nog plockat bort husses cortison. Varför och kunde det vara skälet till att han har sån värk.

På morgonen kollade matte med Korttidsboendet om dom inte hade någon läkare som var ansvarig för sjukvården på boendet. Jorå han skulle komma på eftermiddagen.

Husse fick ett besök om cortisonet sattes tillbaka. Matte frågade vem som var medicinskt ansvarig för husse.

Det var oklart. Men eftersom husse ska tillbaka till NÄL är han inte utskriven därifrån och därför är det dom och  inte Capio som har det medicinska ansvaret.

Så ytterligare ett exempel på att var och en sköter sitt men ingen har det övergripande ansvaret att en enskild medborgare får den vård han behöver.

Och nu  ska husse komma hem efter en tvådagars utredning på Sahlgrenska. Ingen vet idag hur dags han är hemma, men det är inga problem. Meddela bara dagen före så möter hemtjänsten upp.

Vilken fantastisk service. Men matte ställer sig frågande. Är det verkligen möjlig för en organisation att ha en sådan flexibilitet att från ena dagen till den andra ställa upp med så många timmars hjälp.

Och framför allt. Det måste bli dyrt. För husse har inte ansökt om att få komma hem med hemtjänst just nu. Han kan mycket väl tänka sig att successivt flytta hem.  Och just nu finns det platser lediga på Korttidsboendet, så det kan inte vara skälet till denna brådska.

Så vad som behövs är någon som ser till hela individen. Någon som har ett helhetsansvar. Och någon som utifrån individens behov kan se till att hans behov blir tillgodosedda.

Det behövs en äldrelots

Tänker den fyrbenta blondinen 

Äldreomsorgen på Orust - en verksamhet utan ledning och struktur.

Idag har vi genomlidit ännu en totalt meningslös vårdplanering.

Matte förstod inte, när en facebookkompis sa att det fanns pengar att tjäna på dessa meningslösa biståndsbedömningar. Då tyckte hon att han var ute och cyklade för inte kunde väl socionomer lägga tid på meningslösa vårdplaneringsmöten. Men nu förstår hon. Det är precis vad dom gör.

När matte för länge sedan läste organisationsteorier så hade dom en organisation som dom  kallade för den arabiska varianten. Idag hade man väl inte vågat kalla den så, för risken att bli stämplad som rasist.

Men hur som helst. När man tittade på den organisationsplanen såg den ut precis som vilken annan organisation som helst. Högst upp fanns en ruta med chefen och så ett antal fyrkanter där under i ett antal nivåer.

Det enda som skilde denna organisation från en normal organisationsplan var att det fanns inga streck för styrning, ledning, kommunikation och information mellan de olika fyrkanterna.

Precis så är det inom äldreomsorgen på Orust. Den består av ett antal rutor, som alla nog fungerar rätt bra. Men helheten tar ingen ansvar för. Verksamheten saknar styrning, struktur och ledning.

Så förra måndagen var matte och jag hos husse på vårdplanering på Ängsvikens korttidsboende.

Det var en alldeles förtjusande biståndshandläggare. Nåja ingen riktig biståndshandläggare för hon jobbar bara en dag i veckan och har inte delegation, dvs. hon får inte fatta beslut. Det gör någon annan. Och hon har aldrig varit hemma hos oss här i Mycklebyskogen. Och den som fattar beslut har inte ens träffat oss. Trots det kan dom tycka att husses behov kan tillgodoses med larm och hemtjänst. 

Och det är bara att larma när han behöver någonting som toalettbesök eller bara få komma i säng för att vila. För det är precis om här på Korttidsboendet sa biståndshandläggaren med ungdomlig käckhet.

Hon har ju ingen aning om att vår lilla röda stuga ligger långt ute i ingenstans. Inte för att matte vet var jouren finns men det lär hur som helst vara minst en halvtimme att ta sig hit. Rätt lång tid om ryggen värker och man behöver vila. Eller toabesöket tränger på.

Och någon breddning av duschrumsdörren blir det inte. Men det beslutar inte hon. Matte har räknat ut att det för kommunen skulle bli billigare redan efter en vecka jämfört med att ha dubbelbemanning för att kunna duscha och ta in husse på toa.

Och matte utgick ifrån att hon och biståndsbedömaren var överens om att husse skulle få förlängt med ytterligare tre veckor, eftersom ingenting hänt under dom sju veckor husse varit där.

Och i mattes värld har man vårdplaner och uppföljningar. Men inom äldreomsorgen på Orust  vet ingen vad som är på gång och vad den andra gör. Och  allt är någon annan som beslutar om.

Hur som helst matte gick glatt från mötet förra måndagen. Helt säker på att nu skulle man äntligen börja planera så att husse kan komma hem. Någon skulle ta ett helhetsgrepp. Och under ordnade förhållanden skulle husse successivt slussas hem igen.

Men så gör man tydligen inte numera. Och när matte tog hem husse de första två gångerna sas det klart att det fick hon göra på egen risk.

Och vi är ju i början av en rehabilitering som en annan handläggare uttryckte saken.

Men nu bestämde man utan att tala med vare sig husse eller matte att husse ska hem på torsdag. 

Sjukhussängen kommer ju på tisdag och kan monteras på onsdag sa biståndshandläggaren. Att matte meddelat arbetsterapeut och sjukgymnast, när dom var här i torsdags för att konstatera att det krävs två för att få in husse på toa, att hon är inte hemma på onsdag. Men då får väl matte se till att någon annan kommer hit och öppnar!

Och två extra nycklar måste vi ha för hemtjänsten och larmet. Och hur ska matte hinna fixa det tills på torsdag? Och någon madrass till sängen har hon inte hunnit fixa.

Och inte visste biståndshandläggaren att husse genom matte överklagat beslutet och begärt inhibition dvs. att beslutet inte får verkställas förrän Förvaltningsdomstolen avgjort ärendet.

Rätt slö postgång inom kommunhuset må man säga. Matte la överklagandet i kommunens låda på torsdagen. Och handläggaren hade inte på måndag klockan tre fått reda på detta. Inte underligt att så tragiska saker, som den i Karlskrona när en liten flicka dog på grund av att anmälningar blivit liggande, händer.

Och nu skulle matte få besked före klockan sex i kväll hur man tänker göra med husse. Hon meddelade att hon var på möte från 18 och då inte kunde nås. Så samtalet kom klocka 18.21. Vilken tur! Biståndsbedömaren slapp meddela något som hon säkert ville slippa.

Tänker den fyrbenta blondinen

PS nu bokar matte en resa så får dom som beslutar över huvudet på henne och husse fixa detta själva. Och ta ansvar för husse. Och jag förstår henne och jag blir som vanligt placerad i Himmelriket där för övrigt mattes gamla vän och äldreomsorgschef tar väl hand om mig DS

Äldrevården vältras över på de anhöriga

"Sedan millennieskiftet har var fjärde plats på äldreboenden försvunnit. Vuxna barns omsorg om sina gamla föräldrar har ökat kraftigt, konstaterar Petra Ulmanen i den avhandling hon lägger fram i veckan.

Ansvaret har framför allt vältrats över på barnen, men även andra släktingar, grannar och vänner får ta ett allt större ansvar för de äldre." (Aftonbladet Eva Franchell)

Precis så är det. Just nu har matte för första gången i sitt  liv drabbats av detta. När hennes föräldrar var årsrika fanns det fortfarande platser på äldreboende och en väl utbyggd hemtjänst.

Men idag verkar det inte längre vara fallet.

Matte  var åter igen på vårdplanering hos husse på Korttidsboendet i Henån. Efter en stund fick husse lägga sig för han orkar inte så mycket.

Själv låg jag under bordet och lyssnade. Korttidsboendet är ett trevligt ställe. Jag får vara där när matte är på möte. Då ligger jag alltid under bordet. Och så kommer det in trevliga damer på rummet som klappar mig. Två är dom alltid, för det behövs två undersköterskor för att ta upp husse ur sängen och få honom tillbaka från rullstolen.

Och dom är två när dom hjälper husse inne på toaletten.

Men nu har kommunen beslutat att husse ska komma hem till mig och matte. Dom verkar räkna med att det som krävs två undersköterskor för på ett helt handikappanpassat boende och med alla hjälpmedel löser matte ensam. Allt finns på korttidsboendet. Allt från en sjukhussäng till ett jättelikt duschutrymme. Men här hemma, i en liten röd stuga  i Mycklebyskogen verkar dom anse att matte ska klara det själv utan någon hjälp.

Men det går hon inte med på. För att detta är ett hem där vi vill fortsätta att leva ett så normalt liv som möjligt. Visst vill matte och jag att husse ska komma hem. Men vi är inte beredda att göra om mattes hus till ett sjukhem. Matte som ensam äger huset och måste ju kunna fortsätta att leva.  Och så länge husse inte kan komma in på toa så går det inte. Hur tänker dom som plötsligt beslutar att nu är det hemflytt som gäller,  helt utan planering.

I socialtjänstlagen står det att man har rätt till bistånd för " den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt"

"Av förarbetena framgår att det förutsätts att andra resurser i en hushållsgemenskap används för att tillgodose eventuella behov av hjälp och stöd. Dessa gäller främst makar och sambor. Att dessa ger varandra viss praktiskt hjälp, som till exempel sköta hem och hushåll, är normalt och ska beaktas vid biståndsbedömning enligt 4 kap 1 §. Däremot kan inte mera omfattande vårdbehov ligga inom ramen för vad man normalt består varandra med inom en familj. I sådana fall finns rätt till bistånd även om det finns andra vuxna i familjen." ( meddelandeblad från socialstyrelsen)

Och frågan är om matte och husse är juridiskt sambo. För på skattesedel är den ena änka och den andra frånskild. Så något juridiskt ansvar för matte att hjälpa husse lär det inte finnas.

Matte älskar husse. Men hon är rädd om denna kärlek. Hon tänker inte låta socialtjänsten förstöra den genom att göra henne till en vårdare av husse. Hon vill fortsätta att vara en sambo och ställa upp med det som naturligt ligger på en sambo. Men att vårda husse, det gör hon inte. Där är här  kommunens yttersta ansvar måste gå in och se till att husse får den vård han behöver. Det är inte mattes ansvar. 

För om inte matte får behålla sin frihet att leva sitt liv så kommer hon inte klara livet och kärleken till husse kommer att dö. För matte är ingen vårdartyp.

Matte tänker fortsätta att leva sitt liv. Så om socialtjänsten bara skickar hem husse till det hus som matte är ensam ägare till, så drar hon till bästkompisen tills socialtjänsten kommer till sans.

Och jag följer med

Tänker den fyrbenta blondinen

Vissa saker är svårare än andra att förstå.

Kommunen har fixat en helt fantastisk ramp så att husse ska kunna komma hem, nu när han är rullstolsburen.

Och det är ju jätte bra. Och man fixar så att rullstolen kommer över trösklarna. Så nu återstår bara ett litet krux. Rullstolen kommer inte in på toaletten.

För ett år sedan fixade matte till  det i övre dusch- och toalettutrymmet som finns i huset. Några år tidigare fixades motsvarande i källarvåningen.

Duschen i källaren fick naturligtvis en bred dörr eftersom väggar flyttades. Men på övre våningen var det bara en radikal uppfräschning.  En gammal ofräsch duschkabin blev en duschhörna och gamla tapeter och linoleumgolv  blev kakel.

Men nu ett år senare gör denna uppfräschning att ingen bostadsanpassning beviljas.

För om man reparerar så måste man samtidigt byta ut dörrar till bredare sådana.

Så matte undrar om man tapetserar eller målar om i ett rum har man då en skyldighet att se till att rummet uppfyller kraven för handikappanpassning, för att få bostadsanpassning om något skulle hända någon som bor i huset innan nästa reparation blir aktuell?

Och så undrar matte. Hon är visserligen väldigt tacksam för rampen för nu kan husse komma hem över dagen och titta på Formel 1.

Men flytta hem kan han ju inte göra så länge han inte kan komma in på toaletten och till duschen.

Så kostnaderna för Orust kommun att ha honom i ett särskilt boende kvarstår, liksom kostnaderna för färdtjänst. Och en sådan fin ramp lär ju inte heller ha varit gratis.

Det känns som om man inte tagit ett helhetsgrupp på problemet utan löst en liten del. Men en kedjas hållbarhet beror ju på dess svagaste punkt och här har man inte fixat dess svagaste punkt.

För hade man gjort det så hade husse, matte och jag fått det bättre liksom kommunens ekonomi. Och en plats på korttidsboendet, som det är sån brist på, hade blivit ledig.

Tänker

Den fyrbenta blondinen