Rasist det är vad jag är. Jag bara inte tål svartingar.
Det är i alla fall vad matte säger. Normalt är jag en mycket snäll och vänlig hund men två gånger har jag blivit riktigt arg. Och bägge gångerna har det varit svarta hundar som kommit in på mitt revir.
Det måste ligga i färgen. Svart. Och jag såg ett TV-program för en tid sedan och där fick jag stöd. Det är mycket svårare att hitta en familj som vill ta emot svarta hundar än som vill ta hand blondiner som jag.
Förresten är matte rasist själv om man nu kan kalla skåningar för ras. Och hon argumenterar precis som andra rasister. Hon säger till de få skåningar hon har på Facebook, och alltså gillar, att dom är bra skåningar men..
Och det är ju precis som antisemitister säger. Dig gillar jag men judar i allmänhet, dvs dom jag inte träffat, är opålitliga.
Apropå antisemitism. Förra helgen var det en kippavandring i Malmö. En demonstration för att visa att man inte accepterar att judar inte kan visa sig med vare sig med kippa på huvudet eller med en davidsstjärna i en kedja runt halsen i Malmö utan att riskera att åka på stryk.
Denna manifestation fick väldigt lite utrymme i media trots att hotbrotten i Malmö mot judar är ett jätte problem.
Hatbrotten är ett problem i Sverige som diskuteras väldigt lite. I Forserum i Småland tvingas somalier att flytta eftersom de inte känner sig trygga efter att ha utsatts för våld.
Kommunledningen försöker tona ner historien genom att inte kalla det för rasism. I Malmö gör kommunalrådet Ilmar Reepalu likadant fast han går steget längre. Han gör rent antisemitiska uttalanden och skuldbelägger på klassiskt sätt offren i stället för förövaren.
Men hatbrott mot bögar är tydligen ok att debattera. Pridefestivalen i Stockholm var naturligtvis mycket större än kippavandringen i Malmö. Men matte tycker att HBTQ-debatten tar lite väl mycket utrymme i svensk media idag.
Det är självklart att ingen ska diskrimineras på grund av vare sig religiös tillhörighet eller sexuell läggning.
Men i förra numret av Nu som är Folkpartiets veckotidning upptogs hälften av tidningen av reportage från pridefestivalen.
Vecka efter fanns en halv sida om kippavandringen.
Heder åt statsrådet Birgitta Ohlsson som deltog i bägge manifestationerna.
Min matte har verkligen fördomar. Så hon är inte ett dugg förvånad över att det är just Malmö som har problem med hatbrott mot judar.
Under sina nästan 20 år i Skåne kände matte sig aldrig som en fullvärdig medlem av den skånska myllan. Hon betraktades alltid som en 08 eller en trut. Ni vet en som skränar och skräpar ner dvs någon som kommer från Stockholm. Och detta trots att hon bott längre tid utanför Stockholmsområdet än där.
Har man så svårt att acceptera en tant som talar södersnack så är det väl klart att man inte kan acceptera vare sig judar eller muslimer eller?
Den vita blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar