Sila mygg och svälja kameler. Orusts kommunpolitik i ett nötskal.

Det saknas 15 miljoner till skolan och det är det samma som 30 lärartjänster kan man läsa i dagens Bohusläning. Och samtidigt är Regnbågsalliansen utan vidare beredda att ge miljoner till konstgräsbanor för fotbollen.

Matte tycker att det är viktigt med aktiva idrottsföreningar men tycker ändå att prioriteringen är något märklig.

Gilleby Idrottsförening skickade i maj in en skrivelse till kommunen där man ville ha en diskussion om hur man skulle kunna finansiera inköp av en konstgräsbana.

Vad som skedde därefter vet bara dom inblandade och dom tiger som muren.

Och utan att en formell ansökan dykt upp så tas ärendet upp både i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Men skickades tillbaka eftersom inga regler om investerinsbidrag till föreningar finns. Nu har man plockat fram sådana. Ett av kriterierna för att få bidrag är att man inte redan gjort investeringen när man lämnar in ansökan.

Och så vitt matte kan se så finns konstgräset där under snön. Och ansökan om ett ränte- och amorteringsfritt lån kom in förra veckan.

I mattes värld finns det inget som heter ränte- och amorteringsfritt lån. I mattes värld kallas sånt bidrag.

Och i kommunallagen finns en bestämmelse om att alla ska behandlas lika i en kommun. Och det borde väl även gälla föreningar eller? Här i Myckleby finns det också en fotbollsplan liksom lite varstans för övrigt här på öa. Ska det bli en konstgräsbanor även här och en för Morlandas fotbollsgäng och så vidare eller hur har dom tänkt?

Och om då alla föreningar ska ha en jämlik behandling så handlar inte ärendet om en miljon till Gilleby utan om betydligt fler miljoner, dvs. ungefär lika många som skolan går back. Om man inte har pengar och måste ställa ett antal konstgräsbanor mot barnens behov av en bra utbildning. Så är valet för matte enkelt.

Sedan är det ju inte alla inte intresserade av just fotboll. Husse tillbringar sedan ett antal veckor måndagskvällar i Buahallen och flyger modellplan med kanske andra ungdomar än dom som spelar fotboll. I den hallen tränas även hästar och hundar. Med investeringar i den storleksordningen som man nu utan att fundera på konsekvenserna vill ge till Gilleby skulle både ridklubbar och hundklubbar få ett behövligt finansiellt tillskott till sin verksamhet.

Och matte har absolut ingenting emot att man satsar på föreningar. Men bidrag måste utgå efter i förväg kända regler. Så att alla föreningar behandlas lika. Kommunen måste också ha ett särskilt anslag för hur mycket pengar man är beredd att stötta föreningarnas investeringar med. Bidragen kan som nu föreslås inte tas ur kommunstyrelsens anslag för oförutsedda behov. För konstgräs och annat kan inte betraktas om oförutsedda utan snarare tvärt om. Föreningarnas behov av investeringar är väl kända av dess medlemmar sedan lång tid.

Sådana beslut som detta med konstgräs till Gilleby spär bara på politikerföraktet. Hos folk i allmänhet som nu till kommunalrådsvägar och skolor även kan lägga konstgräsbanor som kommit till genom bypolitiska löften. Och om det blir ett nej blir föraktet hos Gillebys medlemmar totalt. Alla vet men ingen erkänner att dom har fått löften från den politiska ledningen om ett bidrag. Och så blir det inget. Vart tar deras förtroende vägen då?

Snacka om att måla in sig i ett hörn tänker

Den fyrbenta blondinen.