Jag tror jag blir med negerbarn...

När matte var liten sa hennes pappa ofta så när han tyckte något var riktigt otroligt och åt fanders.

Tänk om någon skulle säga så idag. En eventuell karriär inom politik eller offentlig verksamhet skulle vara helt utesluten. Efter gårdagens uteslutning är det väl inte ens troligt att Sverigedemokraterna skulle accepterat mattes pappa.

Att han som vit skulle få en svart unge var inte ett utslag av rasism. Och det var inte ett utslag av könsdiskriminering och han tyckte inte att kvinnor  som födde barn var mindre värde än män. Det var bara det mest otroliga han kunde tänka sig. Att han som karl skulle bli med barn och dessutom med ett svart barn.  

Alltså en förstärkning av det redan otänkbara.

Vilken tur att mattes pappa inte lever idag för då måste man analysera hans uttalande ur ett genus perspektiv och man hade nog kommit fram till att han både var kvinnofientlig och rasist.

Matte tycker att migrationsministerns uttalande om att det inte är vita tanter i mattes ålder som gömmer flyktingar utan de som är betydligt mörkare, dvs. deras landsmän, låter rimligt.

Om man inte känner till Sverige och inte kan svenska vilka tar man då kontakt med? Jo sina landsmän. Att dessa landsmän kanske inte alltid är att lita på utan utnyttjar ens prekära situation är ju en annan historia.

Matte tycker att kritiken mot att migrationsministern är onyanserad och överdriven. Pedagogiskt var det kanske inte en helt genomtänkt förklaring han använde när han försökte säga att det nog oftare är landsmän till de papperslösa än vita tanter i mattes ålder som  hjälper till att gömma flytingar.

Kritiken börjar ta sådana proportioner att matte är nästan beredd att använda sin pappas uttryck för att beskriva det hela.

Det är ju så att man blir med negerbarn. Det vill säga helt ofattbart i alla fall för en tant.

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen.