Oppositionsråd - ett tveeggat svärd.

"Politik har blivit lika med försörjning, kanske med villkor som många av dom som har uppdrag aldrig skulle erhålla på den vanliga arbetsmarknaden."  (Bohusläningen 130309)

Det ger en guldkant på livet för några men stänger ute andra.

I nästan alla kommuner finns det minst ett kommunalråd. Kommunalrådet ska vara kommunens politiska ledare. Han eller hon ska leda den politiska majoriteten och genom sin kommunchef få hela tjänstemannaorganisationen att förverkliga majoritetens visioner och mål.

Men vad är tanken med ett oppositionsråd? Matte funderar lite utifrån den opposition som finns i riksdagen idag. Med allt från vänstern till sverigedemokraterna. Inte skulle man väl här komma på idén att dessa partier med helt olika ideologier skulle ha en gemensam kraft för att opponera? Det enda man är överens om är ju att regeringen har fel. Men förslagen till lösningar ser ju helt olika ut.

Matte tycker att en gemensam tjänst för oppostionen borde inte heller finnas för den stora ön i väst. Här finns en majoritet, som försöker styra kommunen. Det är sju partier som ingår i den majoriteten. Och då måste man komma överens om vilken politik man ska föra och det är sedan kommunalrådets sak att  driva igenom den.

Men ett oppositionsrådets roll? Står partier ideologiskt nära varandra så kan det ju finnas skäl att även i opposition ha ett organiserat samarbete. För ett mindre parti ger det fördelar genom att man oftast får fler uppdrag i nämnder och styrelser. Men ligger man politiskt lång ifrån varandra vill man ju under sin tid i opposition ha möjlighet att föra ut  sin egna politik.

Just nu finns det på Orust två partier i opposition. Sossarna och folkpartiet. Sossarna har ett oppositionsråd motsvarande 80% av kommunalrådets tjänst samt så gott som alla årsarvoden och uppdrag som inte majoriteten har.

Vad får det för konsekvenser för demokratin? Jo, att ett parti med fem av 40 mandat i kommunfullmäktige inte har någon möjlighet att driva sin oppositionspolitik.

Tydligast kom det fram i samband med budgetarbetet. Under budgetarbetet hade partiet ingen insyn. Så när ett budgetförslag med en femtioöring i  skattehöjning las på kommunfullmäktiges bord den 13 december fanns det ingen möjlighet att komma med något eget förslag. Det enda partiet kunde  konstatera var att hade partiet haft möjlighet att göra en egen  budget så hade den sett annorlunda ut.

Vore det då inte rimligt att hela oppositionen haft samma möjligheter att bedriva oppositionspolitik? Varför ska den möjligheten vara förbehållen det största oppositionspartiet?

Hade det inte varit rimligare att hela oppositionen fått dela på kostnaden för oppositionsrådet? Det hade inneburit att sossarna  fått  55%  av kostnaden för kommunalrådets arvode att använda i sitt oppositionsarbete och folkpartiet hade fått 25%.

En sådan fördelning hade gett folkpartiet en möjlighet att driva en oppositionspolitik som motsvarar partiets styrka i kommunfullmäktige. Dessutom hade det gett ett öppnare och mer demokratiskt kommunfullmäktige om alla partier hade haft möjlighet att delta i debatten.

Att det dessutom finns ett antal årsarvoden, som både är onödigt kostsamma för kommunen samt ytterligare försvårar för andra, än de närmast sörjande, att delta i den politiska debatten, gör inte saken bättre. Dessa årsarvoden är odemokratiska och gör det näst intill omöjligt att åstadkomma den förnyelse och föryngring som behövs inom de politiska leden på Orust.

Som sagt.  De ger en guldkant på livet för några men stänger ute andra.

 

Tycker den fyrbenta blondinen.