Finns det inga regler för hur länge man ska behöva vänta för att få kontakt med sin husläkare?

Frågan beror på att min husse efter att blivit bedömd av neurologen på NÄL och varit på Sahlgrenska skulle tillbaka för att få en diagnos och värktabletter på vårdcentralen i Henån. Där fick han besked att husläkaren inte hade tid förrän om nästan två månader. Och hon hade inte heller tid att ringa.

Då brast det för husse som sällan höjer rösten.

- Men någon jävla läkare måste ni väl ha som kan skriva ut värktabletter som min mage klarar?

Han hade alltså så ont att han knappt kan ta sig upp ur en stol och inte ens få upp armarna till axelhöjd.

Han fick en tid om tre veckor.

Så vad gör matte och husse då?

Jo kollar själva på nät och bland  sina kompisar. Landade på diagnosen muskelreumatism eftersom det inte är något neurologiskt.  Vad behöver dom då? Jo, Kortison. Vem använder Kortison i bekantskapskretsen. Ok åker dit och lånar några burkar.

 Värken är nästan bort efter några dagar och husse kan röra sig bättre.

Händerna har börjat fungera. Han tog för första gången på månader en promenad med mig och hämtade posten idag. En tur på knappt en kilometer fram och åter.

Men dom mer än fem kilo muskler som han tappat under några månaders tid är väl för alltid borta.

Och  så här får det inte vara. Att det inte går att få en tid hos sin primärvårdsläkare utan att matte och husse, utan medicinsk kompetens, ska börja experimentera med olika mediciner för att få någon lindring.

Och matte är som folk är mest så har hon drabbats av något är det  troligt att många andra oxå drabbats att detta att inte få kontakt med Capio Vårdcentral i Henån. Och  personligen tycker matte att det känns som åldersdiskriminering. För hon tror inte man låtit någon i arbetsför ålder gå sjukskriven i väntan på diagnos i fem månader.

Eller vad tror ni?

Undrar den fyrbenta blondinen