En elefant avgår men resten består.

Frågan om ansvarsfrihet diskuterades i fyra timmar. Och till vilken nytta? Vi står fortfarande på ruta ett.

Samma politiska vildar sitter vid rodret utan att våga lägga handen på rorkulten. Skutan Orust driver med bra fart  mot klippornas total ekonomisk kaos. Hade kommunen varit en person eller ett företag så hade konkursen varit ett faktum.

Kommunen rankas av sina invånare, företagare och rankinginstitut som  en av landets sämsta kommuner. Och detta trots att denna vackra ö skulle kunna vara en mönsterkommun att bo och verka på.

Men den fråga man måste ställa sig är vilka personer har kraft och vilja att vända skutan?  Och vad får vi för representanter när det enda en förtroendevald på Orust idag får höra är kritik. Finns det några som verkligen  vågar fatta rorkulten,  gå upp i vind och  få in skutan in på lugnare vatten?

För vad Orust behöver är en stark politisk ledare, som har en stark politisk vilja att förändra situationen för Orust och som inte ser till sina egna intressen. Men finns han eller hon?

Finns det någon som har vilja, kraft och kompetens att axla uppdraget som kommunalråd efter år av politiskt förfall?

Finns det någon som orkar hålla hårt i rorkulten ända in i hamn? Visst den ekonomiska ersättningen är skaplig. Men för den som har ett bra jobb blir det karriärmässigt fyra bortkastade år. Politiskt arbete är ju ingen merit på arbetsmarknaden. Så vilka blir kvar att ta uppdraget. Jo den som har sin karriär bakom sig eller den för vilken arvodet ger extra klirr i plånboken. Men frågan är om det är någon av dessa vi vill ha?

Vad vi skulle behöva är en drivande duktig politisk ledare som orkar sitta kvar i båten under hela mandatperioden. En person med mycket hög gåsfaktor, det vill säga någon som klarar att låta kritiken och dom personliga påhoppen rinna av och som  har förmågan att få personal och övriga politiker att gå åt rätt håll.

 Politik är en förtroendebransch men inget förtroende finns kvar. Så var finns vår räddare i nöden?

När fullmäktige i torsdags diskutera varför så mycket gått så snett under 2013, blev det enda resultatet att ordförande lämnade sitt parti. Och så var dom politiska vildarna i fullmäktige fem. Gruppen är alltså lika stor som folkpartiet och större än centern och miljöpartiet.

Jag tycker det var starkt gjort. Men får man inte gehör för sina åsikter ens hos sitt eget parti så är det bara att lämna. Men fullmäktiges ordförande är en stark röst. Men han hänvisar sällan till siffror utan han är de snabba besluten och känslornas man.

Men "politik sägs handla om ”förtroende” och förtroende sägs byggas genom att man hänvisar till siffror. Det är märkligt eftersom siffror traditionellt har varit ett substitut för just förtroende." (Kielos ledare i Aftonbladet En elefant bättre än två revisorer.)

Så det finns tydligen ingen plats för känslornas och de snabba beslutens man i politiken på Orust.

Och personligen instämmer jag i Aftonbladets ledare " En elefant bättre än två revisorer."

Den fyrbenta blondinen