Om man har egen majoritet bör man ta sitt ansvar och regera.

" 22 miljoner minus i kassan på Orust."

Så lyder rubriken i dagens Lokaltidning.

"Kommer en blocköverskridande uppgörelse på Orust att kunna lösa den svåra ekonomiska situationen som kommunen befinner sig i? 

frågan lyfts nu av kommunalrådet Kerstin Gadde."

Matte förstår som vanligt inte mycket.

I många frågor finns en blocköverskridande samsyn. I vissa inte. Och har man egen majoritet och alltså kan få igenom sin politik finns det väl inget behov av blocköverskridande överenskommelser. Eller tycker kommunalrådskan att det har ett värde i sig? Vill hon inte stå ensam med ansvaret. Är det så? Bör hon avgå.

Dessutom vet inte matte riktigt vad kommunalrådskan menar med blocköverskridande. För det finns redan en blocköverskridande majoritet på Orust. Om man med block menar de två block som finns i riksdagen nämligen den rödgröna röran och Alliansen. 

För knappt hade några centerpartister lämnat Alliansens gemensamma valvaka innan dom återvände till den blocköverskridande majoritet dom tillhört före valet. Och denna majoritet har idag 24 av kommunfullmäktige 41 platser. 

Så det är bara att lägga fram förslag om hur man vill lösa den ekonomiska situationen, så kommer förslaget att gå igenom i kommunfullmäktige.

Eller menar kommunalrådskan med blocköverskridande att majoritet och opposition gemensamt ska lösa problemen? I så fall ligger bollen hos henne att avgå och jobba för att bilda en samlingsregering på Orust. Men hur tänker hon då om Sverigedemokraterna?

Och är det så att majoriteten lägger bra förslag som kommer naturligtvis Alliansen för Orust med sina 13 mandat att rösta för förslaget.

Dessutom har Alliansen för Orust  under det senaste året lagt olika förslag för att förbättra kommunens ekonomiska situation. Men aldrig fått gehör för sina synpunkter.

De styrande säger sig ha en krismedvetenhet, men när det sedan kommer till handling fortsätter man precis som förut.

Och för att vara med och ansvar för den politik som förs  krävs  delaktighet och insyn.

Det känns fortfarande inte som om den ödmjukhet och öppenhet som kommunalrådskan talade om genomsyrar det dagliga politiska arbetet.

Ett exempel. I måndags sammanträdde kommunstyrelsens arbetsutskott. På föredragningslistan fanns ärendet "Prognosrapport februari 2015". Men ärendet utgick eftersom prognosen för i första hand omsorgsverksamheten tydligen visade på ett stort minus. Så prognosen kommer upp direkt på kommunstyrelsen dvs efter kommunfullmäktige debatt om "Budgetjustering 2015".Ett sammanträffande som ser ut som en tanke eller?

För  detta med omsorgens underskott var inget nytt. Utan något som majoriteten länge försökt mörka.

 Redan i samband med höstens budgetarbete sa chefen för omsorg att han inte ansåg att han skulle klara att hålla budgeten. Och den siffra som finns i maktens korridorer idag är minus 5.2 miljoner. 

Främst är det väl inom hemtjänsten. Men även placeringar av människor med så stora problem att man inte klarar att hjälpa dom på hemmaplan kommer att öka.

Och som ett brev på posten kunde man i förra veckan i tidningarna läsa att förvaltningen varit tvungen att höja lönerna med två tusen för ett antal handläggare för att kunna behålla personalen. För dom som ska jobba med människor i kris.

Mattes erfarenhet är att lönerna för socialarbetare stiger med avståndet från utbildningsorten. Och Orust ligger långt från Göteborg. Så vad kommunen konkurrera med?  Jo bra lön och goda arbetsmöjligheter. Så satsa på personalen så kommer kostnaderna för placeringar på sikt att sjunka. Men förebyggande insatser och goda arbetsförhållanden är ingen snabb lösning. Det tar många år att bygga upp det som nu verkar vara i gungning.

Men frågan är varför majoriteten inte är öppen med hur mycket pengar det handlar om? Om man nu som kommunalrådskan säger vill ha en överenskommelse med moderaterna och folkpartiet. Så är väl ett första steg att öppet redovisa läget.  För det är ju först när man är överens  om hur verkligheten ser ut som man gemensamt kan hitta en lösning. Men det kräver att man vågar och vill se sanningen i vitögat och erkänna. 

-Vi har gjort fel och vi vet inte hur vi ska ta oss ur detta. 

Först efter den insikten finns det en chans att rädda Orust kommun från att någon annan dvs staten och långivare bestämmer över kommunens framtid.

Men så länge majoriteten i det praktiska dagliga arbetet  likt Bagdad Bob fortsätter att upprepa mantrat. Läget är under kontroll och vi är på rätt väg.

Så tror inte matte på någon förändring

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen