Att våga prioritera. Att våga fatta obekväma beslut.

Problemet på Orust är inte att det fattas fler tokiga beslut här än i andra kommuner. Problemet är att det inte fattas några beslut. I alla fall inte i kommunfullmäktige. 

Med vissa undantag. Men dom beror egentligen också på att man inte vågat prioritera i rädsla att förlora några väljare. Det mest flagranta beslutet under senare år är nog  det om ett ränte- och amorteringsfritt lån till en konstgräsplan till en idrottsförening där dåvarande centerns starke man hade sitt väljarstöd.

Men nu säger kommunalrådskan att det ska bli ändring.

I Fredagens Bohusläningen kunde man läsa att:

"Kraftfullt sparpaket väntas på Orust"

 Och i lördagens Lokaltidning konkretiserar hon sig:

"Småbåtshamnar kan säljas. Heliga kor slaktas på Orust "

Och plötsligt är det inte viktigt att kommunen äger lokalerna, i vilka det bedrivs kommunal äldreomsorg.

Och plötsligt är det den stora låneskulden, på grund av stora investeringar, som är bekymret.

Åsikter som oppositionen drivit länge, men fått kritik bland annat från sossarna för.

Och att den ekonomiska situationen är prekär är ju heller inget nytt. Hade kommunen varit ett företag hade den varit satt i konkurs för flera år sedan. Och en konkursförvaltare hade kopplats in.

Så vad är det som fått kommunalrådskan att helt plötsligt ändra uppfattning?

Ingenting nytt har, vad vi här i Myckleby södra förort vet, kommit till. Utan snarare tvärtom. Den styrande majoriteten med den socialdemokratiska kommunalrådskan i ledningen har sedan hon tillträdde den första januari i år fortsatt i samma hjulspår som den förra ledningen.

Inte så att matte beklagar kommunalrådskan nya åsikter, men lite orolig blir hon. För om kommunalrådskan gör en total ändring av sin politik så måste hon fått information eller börja ana något som matte inte vet.

För dum är hon inte, kommunalrådskan.

Eller är det så enkelt att någon viskat i hennes öra att Kommuninvest, kommunens långivare, precis som många av Orusts invånare insett att kommunens majoritetsregering inte  klarar att styra kommunen och att investeringar varit för stora för länge.

För om det är så att kommunens långivare insett att dom lånat ut för mycket pengar till kommunen och att deras säkerhet är i fara.

Då är Orust likt Grekland i en mycket svår situation. Man måste förhandla med sina långivare och besluten kommer inte längre att fattas i kommunhusets korridorer. Inte ens Kajutan i Henån utan någon helt annanstans.

Nu håller bara matte tummarna för att hon har fel. Att det inte är så illa att kommunalrådskans ändrade uppfattning skett under Kommuninvests galge.

Men för att få återfå framtidstron på den stora ön i väster krävs mod, uthållighet och en visionär berättelse. Har dom styrande det? 

Undrar den fyrbenta blondinen