" Att krympa är inget att skämmas för."

" Skolvalet sker på liv och död."

Två rubriker som hamnat under mattes ögon den gångna veckan. Den första från veckans Dagens Samhälle. Den andra från februarinumret av Lärarnas Tidning.

Josefina Syssner i Dagens Samhälle skriver

" en välskött nedskalning av kommunen är en politisk bedrift att tala om"

Hon skriver vidare att:

"På avstånd från de stora arbetsmarknadsregionerna och utbildningsnaven är det svårt att vrida om utvecklingen med lokal politik."

" Alltför många politiker sätter upp mål som är väldigt svåra att nå och som de kan påverka i liten grad. Vi ska bli 15000 till 2020."

" Målen borde vara sådana som politikerna kan påverka och som ligger i medborgarnas intresse, kvalitativa mål som bli bra i skolan och i äldreomsorgen."

Och i Lärarnas tidning säger professor emeritus i utbildning och kultursociologi Donald Broady

" - Vi närmar oss nu en situation där den sociala differentieringen börjar redan med valet av förskola. Sedan ser barnen aldrig några andra än sina likar resten av livet. På Södermalm är förskolevalet helt avgörande idag - på liv och dör - och det tror jag är väldigt skadligt."

 I Bostadsförsörjningsprogrammet för Orust står att läsa. ( remisstiden går ut snart)

" allt färre ungdomar flyttar hem när dom själva får barn, i synnerhet de med högre utbildning."

", kompetensen finns inte på Orust utan behöver rekryteras i allt högre grad utifrån.

Utbildningsnivån är " på Orust lägre än riksgenomsnittet."

" Hur ska man möta konkurrensen om de framtida medborgarna på ett konstruktivt sätt, vilka fördelar kan få vågskålen att tippa över till Orust fördel när människor väljer sin framtida bostadsort.?"

Här tror matte nyckel till framgång ligger. Men de som beslutar här på ön har uppenbart inte klart för sig vad som behövs för att folk ska flytta hit.

Ofta hör matte från talarstolen i fullmäktige att Orust har dom bästa skolorna och en fantastisk personal. Ändå finns det lärare som pendlar in till kommunen.

Matte tror på att kommunen har bra lokaler och bra lärare.

Matte har barnbarn, vars föräldrar just tillhör dom där föräldrarna på Södermalm som slagits på liv och dör för att barnen skulle hamna just i den förskolan för att just få den miljö som dom anser vara den mest kreativ och utvecklande.

Och matte ångrar fortfarande att hon var så naiv och dum och tog sina barn från storstadens kreativa miljö ut till antiintellektuell miljö, där sonen som vare sig kunde spela fotboll eller köra Epatraktor var helt ute.

Men för egen del sitter hon idag på den stora ön  i Väster och trivs med det. Men hon tillhör dom som flyttar hit och som ledningen inte tycker ska bli fler.

Men kommunen kan välja.

Kommunens invånare blir allt äldre. Alltså skulle man kunna satsa på dessa äldre. Tänk om man kunde förmå någon byggherre att bygga ett riktigt attraktivt seniorboende ute på Väster. Ett boende för kapitalstarka 55 + från Göteborg, som till en början kan jobba hemifrån när fiberutbyggnaden är klar. Ett sånt boende skulle dessutom skapa arbetstillfällen där dom behövs som bäst.

Och kanske skulle dessa seniorer lyckas övertyga några av sina barn att starta en skola därute i väster. 

En skola som satsar på bildning och utbildning. En skola som fick fler att välja Orust som bostadsort. 

En skola som ger det som endast storstadsskolor i segregerade bostadsområden ger idag.

En skola även för "riktiga" Orustbor men med udda intressen, som vill förverkliga sina drömmar.

Detta skulle på sikt göra att fler av de kommunala tjänsterna som finns på ön kunde besättas med folk från ön.

Detta är ett alternativ för kommunen. Eller också fortsätter man på den jantelagsstig som man idag vandrar på. Och möter förslag till förändring med:

-  Passar det inte som det är här på ön så kan du flytta.

Men tro då inte att kommunen får de fördelar som kan få vågskålen att tippa över till Orust fördel när människor väljer sin framtida bostadsort.?"

Mer än för den lilla grupp som redan idag väljer Orust.

Och då är det bara att inse att krympa är inget att skämmas för. Utan något att vara stolt över eftersom man i enighet satsat på det gamla och invanda och inte tänkt i nya banor.

Tänker den fyrbenta blondinen