Vi och dom.

Det parti som talar mest om solidaritet och människors lika värde är dom här på ön vars företrädare  inte vill ens får lyssna eller prata med någon från partier utanför majoriteten.

Men tänk vad livet vore trist om alla skulle tycka lika. Finns det något mer uppfriskande och intellektuellt stimulerande än en diskussion om något man tycker olika om?

Idag läste matte till exempel en artikel om Olof Palme av  socialdemokraten Ulf Bjereld  i husorganet SvD.

Matte tänker sina bästa tankar och får sina bästa idéer  just när hon läst eller lyssnat till någon med en annan uppfattning eller som tar exempel från områden hon inte känner till.

Matte har hela sin uppväxt och tidiga ungdom inom socialdemokratin. Det är den som format hennes människosyn, om allas lika värde och om solidaritet.

Men i mattes solidaritet ingår att man även ska kunna vara vän med människor som inte bara har en annan religion, hudfärg eller sexuell läggning. Nej i hennes solidaritet ingår även att kunna ha ett utbyte av folk med annan politisk uppfattning.

Men att ogilla folk som inte tillhör det socialdemokratiska partiet det är på något sätt en del av den troende delen av partiet, det vill säga dom som har ideologin som religion och dess ledare som frälsaren.

Men det finns några modiga socialdemokratiska kvinnor här på ön. Dom har trotsat partipiskan och vågat acceptera matte som vän, i alla fall på facebook och någon till och med IRL.

Och ni andra sossar här på  ön kan inte tro vad det betyder för förståelse och samarbete att få möjlighet att diskutera och bryta åsikter. Det gör att matte ibland kan förstå varför ni tänker och beslutar som ni gör.

Om ett sådant åsiktsutbyte skedde även på högre nivå här på den stora ön i väster så skulle det kunna leda till ett bättre samarbete inom politiken. Och till en samsyn i många frågor. För det är ju så att de flesta värderingar omfattas av nästan alla här på ön. Så lägg dom åt sidan och så ta debatten om det lilla som skiljer. Det främsta som skiljer mattes värderingar från sossarnas är att hon sätter individens frihet före kollektivet. Det var därför hon lämnade partiet på 70-talet. Det var skolpolitiken. Men gemensamt har dom viljan att värna om den enskilda människans rätt till trygghet och social omsorg när de egna resurserna inte räcker till.

Så diskussion och öppenhet är faktiskt den enda möjligheten att skapa ett vi och ta död på ett vi och dom.

Tänker den fyrbenta blondinen