Snacka om att inte räknas med!

Matte finns inte och är alltså inget att bry sig om enligt socialförvaltningen. Hon bor ju bara här i stugan i Mycklebyskogen tillsammans med husse och mig.

Hur som helst, i måndags ringde en biståndshandläggare till husse och meddelade att hon skulle ompröva husses behov av  hjälp.

Enligt matte behövdes det inte alls för beslutet gick ut den sista februari och det har fungerat utmärkt även utan ett skriftligt beslut. Hemtjänsten och hemsjukvården fungerar fantastiskt inte på grund av sina chefer och politiker, utan trots dom.

Och enligt svensk lag kan man fatta många beslut på olika sätt och få måste vara skriftliga. Har bara båda parter i handling visat att man är överens, så finns ett beslut.

Och här har man verkligen visat i handling att man är överens. Hemtjänsten kom även den första mars och har fortsatt att komma fem gånger per dag sedan dess, och larmet fungerar också. Och husse har villigt tagit emot hjälpen. Alltså har det funnits ett avtal oavsett vad biståndsbedömaren anser.

Men nu hade man tydligen vaknat i kommunhuset och bestämt sig för att göra en omprövning av beslutet. Hur man nu kan göra det eftersom det muntliga inte var tidsbegränsat? Men det tänker inte matte bry sig om. Huvudsaken det funkar här hemma.

Hur som helst så skulle alltså det bli ett hembesök i torsdags. Matte kastade om sin planering. För hon ville ju vara med, för ibland inser husse inte riktigt vad som händer mellan det att till exempel smutstvätten slängs i trappan och att den åter ligger ren i skåpet. Och ibland kan han klaga på att han inte fått lunch trots att matte inte tar med sig kylskåpet när  hon lämnar huset. Så matte ville bevaka att livet för husse funkar även när hon inte är hemma.

Så när hon och kompisen kom hem från Torp i onsdags så hade redan biståndshandläggaren varit här och pratat med husse. Matte blev iskall och förbannad. Hon vet ju att husse på mäns vis besvarar frågan om det är något dom behöver hjälp med allt med att det fixar sig. Jag klarar mig. Och med det svaret skulle mattes möjlighet att leva sitt liv vara bortblåst.

Men matte tror att husse skött sig riktigt bra när biståndshandläggaren var här med en undersköterska ur hemtjänstgruppen.

För i torsdags kom ett beslut som nu gäller i ett år. Inte tre månader som det förra. Och innehållet var helt ok.

Men inte förklaringen till att husse inte fått något beslut för tiden 1 mars till den 20 juli. Biståndsbedömaren påstod att det skett en miss så att beslutet inte kommit fram till husse. Tur att Posten finns, för vem skulle man annars skylla på?

Skitsnack tänker matte. För hon hade koll på vad som hände när beslutet skulle omprövas och ingen tog kontakt med husse eller med hans kontaktperson inom hemtjänsten. Och självklart inte med matte.

 Och eftersom det uppenbart var första gången i onsdags som biståndshandläggaren besökte husse här i Myckleby södra förort så kan hon ju knappast själv ha omprövat ärendet.

Men det som stör matte mest är att bli behandlad som en nullitet. Hon bor ju bara här i samma hus som husse och det är ju hon som fixar allt det som inte hemtjänsten och hemsjukvården gör.

Snacka om att inte räknas med!

Den känslan gillar inte matte för visst är hon gammal men hon är ännu inte helt dement.

Tänker den fyrbenta blondinen