- Om inte hemsjukvården klarar att ge tillräcklig
smärtlindring så ring efter en ambulans. Säger läkaren på vårdcentralen.
- Så fort han kan ta sig ut till toaletten, med hjälp av
massor av morfin, så får han åka hem. Det är hemsjukvårdens ansvar att se till
att han får tillräcklig smärtlindring, så att han kan röra sig så mycket som
möjligt, för det är viktigt.
Så bollar man med äldre multisjuka personer inom Västra
Götalands regionen. Om det sker även inom andra landsting vet jag inte men jag
befarar det värsta.
Och här sitter matte som inte klarar att höra hur husse
skriker av smärta varje gång han ska ur och i sängen och hemtjänstpersonal som
liksom matte känner sig helt maktlösa inför en omänsklig vårdapparat. Husse har
till och skrikit åt mig för att jag varit i vägen. Sånt har aldrig hänt förut.
Så jag begriper att han har ont.
Och hemtjänstpersonalen suckar och säger.
- Tur att husse har matte. För tänk på alla dom som inte har
någon som slåss för sig. Dom får ju bara acceptera och lida i det tysta.
Och när matte igår ringer 1177 för att fråga vad hon ska
göra. En sympatisk sjuksköterska, som matte bedömer kunnig sköterska, svarar, att det enda
hon kan råda matte till är att ringa efter ambulans igen.
Men det skulle i så fall bli fjärde gången på en månad, som husse
får åka ambulans till NÄL. På en grusväg där varje potthål gör att han skriker
av smärta.
Och till vilken nytta? Första turen med ambulans var runt den tionde
augusti. Då kom han hem med uppmaningen att ta Alvedon mot smärtan. Och för två
lördagar sedan sa Vårdcentralen att matte skulle ringa 112 igen. Men husse var hemma
igen efter ett antal timmar. Och i fredags hände samma sak och då kom han hem
igen efter ett flertal timmar. Ett flertal timmar utan mat och hans vanliga
medicin, totalt nedpissad eftersom han inte kunde ta sig till toaletten. Och
med uppmaningen att se till att hemsjukvården ge smärtlindring och att han ska
röra sig så mycket som möjligt.
Naturligtvis var det ingen som ringde matte. För hon är ju
bara en änka som bor i samma hus som denne frånskilde man. Så juridiskt har hon
ju inte mer med saken att göra än grannen. Men utgå då inte ifrån att hon fixar
allt som det allmänna inte gör. När husse då kom hem klockan 21 och stod på
gårdsplanen ropandes efter sin rullator fick matte se till att han kom in. För
den tjänsten var väl inte beställt av färdtjänsten från sjukhuset. I alla fall
åkte taxin direkt. Hemtjänsten skulle möta upp men var försenad. Och när
socialtjänsten gör en vårdplanering i vårt hus passar man på att göra det när
man är säker på att matte inte är hemma. Men ändå räknar man med att hon fixar.
Och vårdcentralens läkare har inte träffat husse sedan i
november på korttidsboendet. Och vårdcentralen
ska göra en läkemedelsgenomgång enligt ett avtal med kommunen. Så det vore på
tiden att fixa det för husse. Han har så många olika mediciner att matte inte
klarar av att hålla redan på dom längre. Dom är så många olika att dom inte ryms i den största
varianten av dosett.
Men det känns som om man struntar i patienters lidande. Man
träffar ju inte själv patienten och gör man det så är det ju någon annans
ansvar att hjälpa. Och det krävs att man sitter så långt ifrån att man slipper
höra skriken av smärta. För hur ska jag annars förstå att empatin finns hos
undersköterskorna men inte högre upp i organisationen.
Så här får man inte behandla människor. Se till att lösa era
samordnings- och samarbetsproblem i praktiken och inte bara i skriftliga avtal
som inte alls genomförs i verkligheten. Och skriken på hjälp från undersköterskor
längst ut i verksamheten når aldrig er som beslutar för innan dess har
verklighetsbeskrivningen förskönats för att ingen skugga ska falla över de
högre tjänstemännen eller ni ansvariga politiker. Så ni kan bara i lugn och ro fortsätta
att tro på en helt falsk verklighetsbild av vården.
Så sluta nu att spela Svarte Petter med äldre människor.
Tänker den fyrbenta blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar