Inte konstigt att ordförande för omsorgsutskottet tror att alla talar i egen sak

Så var årets sista fullmäktige till ända.

Och halvtid i mandatperioden.

Ett av de första ärendena, som lockat till sig många åhörare, var frågan om arrende för de sjöbodar som ligger på kommunal mark. Majoriteten hade i sista stund kommit med ett kompromissförslag, eftersom man hade svårt att enas om att gå på tjänstemännens förslag, som innebar en rätt tuff höjning. För även politiker är ju människor och en del har sjöbodar eller nära vänner som har. Och man vill ju inte göra sig alldeles omöjlig privat.  Höjningen av intäkterna från arrendena för sjöbodarna är en del av majoritetens budget för 2017. Så matte finner ingen anledning att lägga sig i denna fråga. Matte och hennes kompisar hade ett annat budgetförslag som blev nedröstat så då får väl majoriteten ha en chans att klara sin budget själva.

Men det är rätt intressant att se att det är först när frågan kommer inpå skinnet som man engagerar sig.

Då går man man ur huse för att försvara att det ska bli vid det gamla.

Så nu kände sig ett antal arrendatorer av mark på vilken deras sjöbodar står angelägna att bevaka sina intressen.

Och så tycker matte det är även inom politiken. Det är alltför många, som bara verkar engagera sig politiskt för att driva egna privata intressen.

För trots sin numera rätt dåliga hörsel kunde matte inte undgå att höra en diskussion mellan två ledamöter,  en som privat har mark som han ska exploatera och en ur Miljö- och byggnads politiska ledning. De var i samspråk om när myndigheten kunde komma och kolla var det skulle byggas. Helst skulle ju inga pinnar för huset sättas ut för tidigt, för man ville ju inte skylta med detta.   Snacka om att driva sina egna frågor. I mattes öron lät det som vänskapskorruption.

Så det är ju inte så konstigt att omsorgens ordförande utgår ifrån att även matte sitter i fullmäktige för att kunna driva sina högst privata frågor.

Men så är det inte. När matte flyttade tillbaka till Orust efter 18 år i Skåne och engagerade sig politiskt fick hon frågan om hon inte skulle sitta i omsorgsutskottet.

Matte sa, absolut inte. Hon anser att det är viktigt att inte gå in i en tjänstemannaroll som politiker. Och risken hade varit för stor efter flera årtionden som förvaltningschef inom socialtjänsten. Så matte har försökt att inte lägga sig i sociala frågor. Men så blev husse sjuk och matte ser hur misskött hemsjukvården och hemtjänsten är. Och då klarade hon inte att tiga längre.

Den ena vet inte vad den andra gör och det saknas styrning. Det måste finnas massor av pengar att spara på en bättre styrning utan att sänka kvalitén hos dom gamla. Men ingen lyssnar på dom som vet, nämligen fotfolket. Och dom som har det politiska ansvaret duckar och säger:

Det är en verksamhetsfråga och tar inte reda på hur det funkar.

Så den version som finns i olika dokument och som presenteras för beslutsfattare har  inte mycket gemensamt med den verklighet som matte ser dagligen vid de fyra besök med dubbelbemanning som husse har.

Så matte la en motion för att börja någonstans i ett desperat försök att få igång en debatt om äldreomsorgen. En motion för att få lite struktur och kvalité på basrehabiliteringen. För det är inte rationellt att alla i en hemtjänstgrupp ska utföra detta i hemmet. Kommunen har en skyldighet att ha basrehabilitering och övrig sjukvård upp till och med sköterskenivå innanför hemmets fyra väggar. 

Men det är inget som hindrar att ha en dagrehabilitering någon annanstans, som man hade tidigare. Speciellt inte om det sänker kostnaderna och ger bättre rehabilitering.

Svaret matte får är inget svar på förslaget utan en redogörelse för vad som gäller, precis som om matte inte visste det. Och dessutom en skönmålning av hur det fungerar IRL. 

Man påstår att alla som utför rehabilitering i hemmet får handledning av fysioterapeuten. Det är inte sant för fysioterapeuten ger instruktioner på arbetsplatsmötena. Där får bara tillsvidare anställd personal och dom med långa vikariat delta. Timvikarier  finns ute i verksamheten.

 Men här hemma hos oss har det under dom senaste veckorna varit 27 olika personer och endast 9 av dessa har varit tillsvidareanställda. Så var det med den handledningen.

Så matte kan ju förstå om omsorgsutskottet ordförande tror att matte talar i egen sak. Men det gör hon inte för när det gäller husses rehabilitering är det nog för sent att åstadkomma en förändring.

Och sådant som gäller husse och hans vård tar inte matte upp politiskt. Bristen på samordning mellan olika nivåer inom sjukvården gjorde att husse inte fick den vård han behövde.   Han låg här hemma och skrek av  smärta. Matte skrek på alla berörda instanser för att få hjälp. Till slut fick husse hjälp. Men alla ska samma rätt till hjälp. Man ska inte behöva ha en räpa här hemma för att någon ska ta sitt ansvar.

Men det intressanta är att de svar som matte fick vid kontakt med sjukvården angående husses tillstånd var precis de samma som svaret på motionen andades.

Ansvaret är någon annans. Vi gör inget olagligt. Allt är någon annans ansvar. Ingen enda sa det som matte tycker vore det rätta.

Detta är inte bra. Jag ska se till att vi sätter oss ner och gemensamt försöker hitta en lösning.

Och när det gäller behovet av dagrehabilitering kommer här vad en gammal man sa till en tidigare omsorgsordförande när dagverksamheten lagts ner:

Det gav mig så mycket. Dels sporrade vi varandra att träna. Och så kom jag ut. Och någon såg just mig. Och kaffestunden med den sociala samvaron var så viktigt nu när jag lever ensam.

Så ni som makten haver i Orust. Lyssna även på oppositionen. Dom består inte enbart av människor med privata agendor. Dom flesta vill liksom ni bara det bästa för Orustborna. Men dom vill göra det på ett effektivare sätt och vill att den enskilde själv ska ha mer att säga till om kring sin vård.

Så snälle herr ordförande för omsorgen. Utgå inte ifrån att allt som inte kommer från majoriteten är vansinne utan öppna ditt sinne och lyssna på dom andra också.

Tänker dom två fyrbenta