Men är det riktigt bra och vad får det för konsekvenser?
I kommunallagen är det bara kommunens högste tjänsteman, dvs.
kommunchefen, som inte får vara politiker i den kommun han jobbar.
Men alla andra anställda kan byta rollen och
lite då och då sätta sig som chef över sin egen chef.
Men är det vettigt? Matte skulle ha jättesvårt att veta var
hon hade sin lojalitet om hon satt i den situationen.
Hon tänker tillbaka på den tiden då hon var chef för den sociala verksamheten på den
stora ön i Väster.
Tänk om hon i sin organisation haft ett vårdbiträde, som
arbetat inom hemtjänsten men som varit tjänstledig för att vara heltids
kommunalråd. Då hade det nog varit rätt omöjligt att vara förvaltningschef och
föreslå de besparingar som fullmäktiges budget kräver. För kostnaderna inom vård och omsorg är till största delen personalkostnader. Och vad skulle hänt om matte
förslagit en effektivisering av hemtjänstens organisation. Jo, telefonen skulle
gått varm hos kommunalrådet. Och besparingsförslaget lagts i en byrålåda. Det
är så man vingklipper och får chefer, som inte längre kan utöva sin chefsroll.
Och situationen med
kommunanställda som bara byter till politikerrollen är alltför vanlig på den stora
ön i Väster. Och frågan är om dom klarar att hålla isär sina roller.
Varför har det blivit
en så sned rekrytering till kommunala förtroendemannauppdrag? Skälen är flera.
Är man kommunanställd är det självklart att man är intresserad av hur
verksamheten sköts. Och kommunen är som arbetsgivare positiv till att dom
anställda engagerar sig. Att lämna sin arbetsplats för att gå på ett
sammanträde i kommunhuset är enkelt när man jobbar på kommunen. Medan en som
jobbar i Göteborg har det betydligt svårare att komma loss. Dessutom är privata
arbetsgivare ofta negativa till att anställda plötsligt försvinner en halv
eller hel dag.
Och sett ur den enskildes perspektiv så är det ingen merit
och det ger ingen utdelning vare sig i lönekuvertet eller i karriären att man är kommunpolitiker.
Och i många fall går man till och med med förlust genom sina kommunpolitiska
uppdrag när arbetsplatsen ligger för långt från Orust.
Alltså har vi en överrepresentation av kommunanställda inom
kommunpolitiken. Ett demokratiskt och legitimitetsproblem.
Som anställd har man inflytande på sin arbetsplats. De
fackliga organisationerna har rätt stor möjlighet att påverka dom politiska
besluten. Och det är bra och matte tycker det ska vara så.
Men det innebär att en kommuninvånare som också är anställd
har större möjlighet att påverka utvecklingen på ön än en som bara gör sin röst
hörd genom val vart fjärde år.
Om en anställd dessutom väljer att gå med i ett politiskt
parti växer möjligheterna att påverka.
Om man dessutom får en plats i fullmäktige ökar möjligheterna
ytterligare.
Frågan är om det är rimligt att en anställd i kommunen även kan
vara ledande politiker.
För klarar man verkligen att se till hela kommunens bästa om
man till exempel har sin tjänst inom vården eller skolan.
Klarar man att göra det bästa för kommunen, om det samtidigt
innebär att man sågar av den gren man själv ska sitta på när mandatperioden är
över?
Klarar man att slåss för en bättre skola med välutbildade
lärare, om man själv saknar lärarutbildning eller jobbar på den skola som
rimligen borde stängas.
Klarar man att ifrågasätta arbetssättet inom hemtjänsten. Om
det innebär en förändring som kommer att uppfattas negativt ute bland ens
arbetskamrater? Och hur kommer man bli
emottagen när man återkommer efter en
period som politiker?
Matte skulle inte klara detta. Så frågan är om andra
verkligen gör det. Och för allmänheten måste det vara svårt att hålla isär i
vilken egenskap en företrädare uttalar sig, som företrädare för ett politiskt
parti med dess värderingar eller som företrädare för en kommunal verksamhet.
Att vissa ibland är chef över sin egen chef är inget matte
vill rekommendera
Det skadar både den kommunala demokratin, trovärdigheten och
politikens legitimitet.
Tänker
Den fyrbenta blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar