I klostren i katolska länder fanns det, i alla fall förr i
tiden, en inlämningslucka där en desperat mamma kunde lämna sitt nyfödda barn, när hon inte såg
någon annan lösning. En sista rop på hjälp och hopp om att ge barnet en
framtid.
Varför finns det ingen sådan möjlighet för dom anhöriga. Som
ett rop på hjälp från dom som inte
längre klarar situationen? Dom, som vare sig klarar att ta hand om den dom bor
ihop eller sig själva.
Och lever ett liv, som dom absolut inte vill leva. Liv
förresten dom existerar bara. Och som har stångat sig blodiga i sina försök att
få hjälp från dom som är satta att bota och lindra. Men vart dom än vänder sig
så är det någon annans ansvar att vårda och lindra.
Matte hörde i går chefen för Capio, här på den
stora ön i väster, berätta hur fantastiskt det är med läkarinsatser på öns
äldreboende, där läkaren tillsammans med kommunens sjuksköterska går ronder och
ser till att de gamla får rätt vård och medicin.
Det är ju precis det som matte och husse efterfrågar. Matte
känner sig inte trygg med att husse ska ta 14 olika medicinerna varje dag. Och
dom flesta flera gånger per dag.
Men egentligen är det inte ett så kallat särskilt boende som
vare sig matte eller husse vill att husse ska bo på. Men det funkar inte här
hemma.
Husse har på nytt hemskt ont och är deprimerad och inte till
någon glädje vare sig för sig själv eller för oss andra. Och matte får ont i
magen när hon höjer dosen med morfin.
Så om husse fick
plats på något av dessa boende så skulle mycket som orsakar mattes stress försvinna för:
- Tänk om det fanns någon, som fixar fram svaret från röntgen, när det försvunnit,
eftersom någon lagt det i inkorgen
hos hyrläkaren som inte återkom. Då hade inte matte behövt ringa runt och
anmäla det till Patientnämnden för att någon skulle hitta det.
- Tänk om det fanns någon som ger husse rätt smärtlindring
så att han inte får magsår, som nu när matte i sin okunnighet gett honom fel receptfria tabletter. Då hade han inte behövt åka till sjukhuset den gången. Och då hade
han inte trillat på medicinavdelningen och blivit ändå sämre i sin rygg.
- Tänk på boendet kommer det att finnas någon som tar emot
husse när sjukhuset bara skriver ut. Utan att kolla att någon är hemma.
- Tänk då skulle det finnas någon som ser till så att Bosse
får smärtlindring så att han inte blir
inskickad tre gånger med ambulans under en månad till NÄL för att hemtjänsten
inte, trots dubbelbemanning, klarar att få upp honom ur sängen. Någon som tar
på sig ansvaret i stället för att säga att det är någon annans ansvar. Så att
inte vårdcentralen och akutvården kan skylla på varandra.
Men helst skulle vi vilja att den service som påstås finnas på äldreboendena fanns här hemma.
Undrar vad som skulle hända om matte tog med husse och bara
lämnade honom i entrén på Ängsvikens äldreboende. Bytte lås här hemma och så
försvinner vi andra tre bara.
Och matte undrar hur man skulle reagera om hon lämnar in en motion till fullmäktige med
förslag om inlämningslucka för sådana som inte får adekvat hjälp i hemmet.
Kanske är det rätt sätt. Hur som helst har hon till leda
fått höra att alla andra sätt hon försökt är fel.
För vart hon än vänder sig är det alltid någon annans ansvar att lösa husses
problem.
Vi hörs
Dom två fyrbenta blondinerna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar