Så löd rubriken på en
debattartikel i SvD den 7 januari. Dom
som skrivit artikeln är socialborgarrådet i Stockholm samt representanter för
socionomernas fack SSR.
Precis vad matte ville läsa. Äntligen
får hon stöd för sin uppfattning.
Omsorgsutskottets ordförande på den
stora ön i väster har från talarstolen i fullmäktige hävdat att matte berättar
sagor när hon beskrivit en annan verklighet än den han, som högste ansvarige, vill kännas vid.
Men i
huvudkommunen har man beslutat ta itu med den tystnadskultur som råder inom
socialtjänsten för att på sikt få
tillbaka kvalitén.
"Kortsiktiga
budgetmål har blivit ett mått på hur väl chefer och medarbetare utför sitt
arbete. Det skickar i sin tur signaler inom hela organisationen att den som för
fram kritiska synpunkter, inte minst sådant som rör budget och budgetramar,
riskerar att betraktas som mindre lyckosam i sitt arbete.
Konsekvensen är att medarbetare och chefer undviker att lyfta svårigheter och
i stället försöker lösa problemen på egen hand. Resultatet blir stress och
frustration hos personalen, men också sämre kvalitet för många brukare."
”Tystnadskulturen inom socialtjänsten är farlig”
"Tystnadskulturen är ett generellt problem i den offentliga
sektorn. Orsaken ligger inte hos enskilda chefer, medarbetare eller politiker.
Bakgrunden är i stället de lednings- och styrsystem som har byggts upp
under årtionden, influerade av New public management, NPM. Kortsiktiga krav på
budgetresultat och en snäv syn på effektivitet har getts företräde framför
att styra efter kvalitet i verksamheterna. Incitament för att hålla budget har
dominerat och när man talat om ”bra resultat” i en verksamhet har det främst
handlat om att hålla budgetramar framför hur god kvalitet det varit i de välfärdstjänster
som kommit medborgarna till del."
"Tystnaden och bristen på dialog skapar stora avstånd
mellan ansvariga politiker och de verksamheter de är satta att styra. Viktig
information om konsekvenserna av att exempelvis socialsekreterare tvingas välja
insatser utifrån lägsta prislapp, och inte utifrån professionella bedömningar
om vad som är mest verkningsfullt, riskerar att aldrig nå den politiska nivån.
Politikerna får en friserad bild av läget och saknar därmed relevanta underlag
för att göra kvalitetssäkrade prioriteringar."
Precis så tror matte att det är inom hela socialtjänsten på Orust,
även om hon numera bara, och då som närstående, har insyn i äldreomsorgen. Men
här har hon massor av exempel på att det beslutsunderlag som den politiska makten
har att ta ställning till silats och förskönats. Och det i så stor omfattning
och många led att den verklighet som beskrivs har mycket lite gemensamt med den
verklighet brukarna ser och upplever.
"Så för att gå från den kris vi
idag ser inom socialtjänstens alla delar till utveckling är det nödvändigt att
bryta den farliga tystnadskulturen."
Kommunalrådskan talade i alla fall tidigare
vid högtidliga tillfällen om tillit, öppenhet och transparens så därför borde
det inte vara svårt för ledningen för Orust att instämma i artikelförfattarnas
ambition och
"bli en föregångare när det gäller öppenhet, dialog och
professionsdriven verksamhetsutveckling. Tilliten mellan profession och politik
måste öka genom en levande dialog om mål, resurser och förutsättningar. Det
måste vara möjligt för såväl chefer som medarbetare att föra fram även kritiska
synpunkter."
Tillsammans kommer dom att arbeta för att:
" Medarbetare och
chefer uppmuntras att synliggöra problem och brister.
• Medarbetarnas
synpunkter och frågor ska lyftas och tas till vara i verksamheterna.
• Kanaler för
kontinuerlig dialog mellan ansvariga politiker och professionen ska finnas.
• Professionen
ska ha möjligheter att föra fram sina bedömningar medan politiken tar ansvar
för mål, prioriteringar och budgetramar.
• Psykosociala
skyddsronder genomförs regelbundet, där det bland annat följs upp hur medarbetarna
uppfattar möjligheterna att föra fram synpunkter till högsta ledningen.
Med en öppen dialog, både om brister och vad som fungerar bra, kan vi utveckla
kvaliteten i socialtjänsten. I slutänden handlar det om att vi ska ge insatser
av god kvalitet till de barn och vuxna som behöver samhällets hjälp allra mest.
Det vinner vi alla på."
Men det är väl inget att hoppas på för på Orust. För här
har man alltid gjort som man finner bäst utan att lyfta blicken och det har gått så bra så. Och sådant
som kommer från Stockholm det är inget för en riktig Orustbo. Eller som
kommunens HSB brukar säga när någon dristar sig till att ha synpunkter på den
kommunala verksamheten:
- Vi har en fantastisk verksamhet och den ska alla
tala väl om.
Men även solen har sina fläckar.
Men snälla tänk om!
Tänker dom fyrbenta blondinerna