Bryt den farliga tystnadskulturen.

Så löd rubriken på en debattartikel  i SvD den 7 januari. Dom som skrivit artikeln är socialborgarrådet i Stockholm samt representanter för socionomernas fack SSR.

Precis vad matte ville läsa. Äntligen får hon stöd för sin uppfattning.

Omsorgsutskottets ordförande på den stora ön i väster har från talarstolen i fullmäktige hävdat att matte berättar sagor när hon beskrivit en annan verklighet än den han, som  högste ansvarige, vill kännas vid. 

Men i huvudkommunen har man beslutat ta itu med den tystnadskultur som råder inom socialtjänsten för att  på sikt få tillbaka kvalitén.

"Kortsiktiga budgetmål har blivit ett mått på hur väl chefer och medarbetare utför sitt arbete. Det skickar i sin tur signaler inom hela organisationen att den som för fram kritiska synpunkter, inte minst sådant som rör budget och budgetramar, riskerar att betraktas som mindre lyckosam i sitt ­arbete.

Konsekvensen är att medarbetare och chefer undviker att lyfta svårigheter och i stället försöker lösa problemen på egen hand. Resultatet blir stress och frustration hos personalen, men också sämre kvalitet för många brukare."

”Tystnads­kulturen inom socialtjänsten är farlig”

"Tystnadskulturen är ett generellt problem i den offentliga sektorn. Orsaken ligger inte hos enskilda chefer, medarbetare eller politiker. Bakgrunden är i stället de lednings- och styrsystem som har byggts upp under årtionden, influerade av New public manage­ment, NPM. Kortsiktiga krav på budget­resultat och en snäv syn på effektivitet har getts före­träde framför att styra efter kvalitet i verksamheterna. Incitament för att hålla budget har dominerat och när man talat om ”bra resultat” i en verksamhet har det främst handlat om att hålla budgetramar framför hur god kvalitet det varit i de välfärdstjänster som kommit medborgarna till del."

"Tystnaden och bristen på dialog skapar stora avstånd mellan ansvariga politiker och de verksam­heter de är satta att styra. Viktig information om konsekvenserna av att exempelvis social­sekrete­rare tvingas välja insatser utifrån lägsta prislapp, och inte utifrån professionella bedömningar om vad som är mest verkningsfullt, riskerar att aldrig nå den politiska nivån. Politikerna får en friserad bild av läget och saknar därmed relevanta underlag för att göra kvalitetssäkrade prioriteringar."

Precis så tror matte  att det är inom hela socialtjänsten på Orust, även om hon numera bara, och då som närstående, har insyn i äldreomsorgen. Men här har hon massor av exempel på att det beslutsunderlag som den politiska makten har att ta ställning till silats och förskönats. Och det i så stor omfattning och många led att den verklighet som beskrivs har mycket lite gemensamt med den verklighet brukarna ser och upplever.

"Så för att gå från den kris vi idag ser inom socialtjänstens alla delar till utveckling är det nödvändigt att bryta den farliga tystnads­kulturen."

Kommunalrådskan talade i alla fall tidigare vid högtidliga tillfällen om tillit, öppenhet och transparens så därför borde det inte vara svårt för ledningen för Orust att instämma i artikelförfattarnas ambition och 

"bli en föregångare när det gäller öppenhet, dialog och professionsdriven verksamhetsutveckling. Tilliten mellan profession och politik måste öka genom en levande dialog om mål, resurser och förut­sätt­ningar. Det måste vara möjligt för såväl chefer som medarbetare att föra fram även kritiska synpunkter."

 Tillsammans kommer dom att arbeta för att:

" Medarbetare och chefer uppmuntras att synliggöra problem och brister.

• Medarbetarnas synpunkter och frågor ska lyftas och tas till vara i verksamheterna.

• Kanaler för kontinuerlig dialog mellan ansvariga politiker och professionen ska finnas.

• Professionen ska ha möjligheter att föra fram sina bedömningar medan politiken tar ansvar för mål, prioriteringar och budgetramar.

• Psykosociala skyddsronder genomförs regel­bundet, där det bland annat följs upp hur med­arbetarna uppfattar möjligheterna att föra fram synpunkter till högsta ledningen.

Med en öppen dialog, både om brister och vad som fungerar bra, kan vi utveckla kvaliteten i socialtjänsten. I slutänden handlar det om att vi ska ge insatser av god kvalitet till de barn och vuxna som behöver samhällets hjälp allra mest. Det vinner vi alla på."

Men det är väl inget att hoppas på för på Orust. För här  har man alltid gjort som man finner bäst utan att lyfta blicken och det har gått så bra så.  Och sådant som kommer från Stockholm det är inget för en riktig Orustbo. Eller som kommunens HSB brukar säga när någon dristar sig till att ha synpunkter på den kommunala verksamheten:

- Vi har en fantastisk verksamhet och den ska alla tala väl  om.

Men även solen har sina fläckar.

Men snälla tänk om!

Tänker dom fyrbenta blondinerna