Halva mandattiden har gått.

Före valet 2014 bildades Alliansen på Orust. Men så snart den gemensamma valvakan var över och det var klart att Centern fått ytterligare ett mandat så lämnade dom samarbetet.

Centern fick ett bra erbjudande från sossarna och valde att ingå in den sexpack som styrt kommunen sedan valet. Styrt är väl inget lämpligt ord. För just bristen på styrning är nog kommunens största problem. Ska sex partier, med olika ideologier varav två  lokala missnöjespartier, hitta en minsta gemensam nämnare tar det tid och blir sällan bra.

Som nu senast när man gett tjänstemännen i uppdrag att lägga fram ett förslag till höjda arrenden för sjöbodar. När tjänstemännen, på ett föredömligt sätt, gjort sin hemläxa och kom tillbaka till politiken med ett förslag i linje med det uppdrag dom fått, fick majoriteten kalla fötter. Kompromissandet började. Förslag till beslut var inte klart så att det kunde skickas ut utan lades på bordet. Folkviljans representant röstade emot förslaget och ville reservera sig mot beslutet. Men man kan ju rimligen bara reservera sig till förmån för eget förslag och något sådant hade han inte. Politiken i ett nötskal! 

Och i fullmäktige sa han sedan något om demokrati som i alla fall matte inte förstod.

Fullmäktiges presidium hade dessutom bett kommunalrådskan om en kort föredragning i ärendet. Men hon vägrade med hänvisning till att alla var insatta i ärendet. Alla omfattar i alla fall inte matte, som gärna fått mer information om hur man egentligen tänkt.

Och så är det med det mesta. Alla i sexpacken ska ha sina köttben för att vara beredd att fortsätta att stötta majoriteten och resultatet blir årliga skattehöjningar och sämre effektivitet.

Men på det av majoriteten förhatliga nätet kan man läsa att vissa invånare tror att denna skattehöjning ska användas till ny verksamhet såsom högre bidrag till föreningar, bättre renhållning etc. Men så är det tyvärr inte. Dom behövs för att finansiera dagens verksamhet. Och så vitt matte förstår så fattas det redan nu pengar för 2017, eftersom man redan intecknad det mesta av det anslag som kommunstyrelsen har om något särskilt skulle hända under 2017.

Så matte tror nog att även 2017 kommer att gå back trots en stor skattehöjning.

Och mot denna lokala rödgrönaröra ska oppositionen bedriva en seriös opposition. Det är lättare sagt än gjort. För har majoriteten röstat igenom sin budget, som har en helt annan inriktning än oppositionens önskan så är det svårt att komma med alternativ. Låt oss gå tillbaka till sjöbodsarrendena. Höjningen fanns inte med i Alliansens budget. Ska man då lägga sig i hur majoriteten verkställer sin budget? Matte tyckte inte det och avstod från att rösta. Men det är ingen bra lösning det heller för då får matte kritik för att hon inte deltar i besluten och alltså enligt majoriteten inte tar ansvar. Men varför delta i sånt som redan är beslutat och nu  bara ska genomföras?

Dessutom är ju frågan hur mycket energi matte ska lägga på motförslag som majoriteten inte ens läser. 

Det känns faktiskt mer meningsfullt att mata duvorna. Dom verkar i alla fall uppskatta insatsen.

Men så får matte inte resonera. Vissa av mattes kompisar tycker att det är viktigt att visa väljarna att oppositionen vill något annat. Det håller naturligtvis matte med om. Men matte har den uppfattningen att väljarna är inte dumma. Så man behöver inte ställa samma fråga till majoriteten mer än en gång. Får man inget svar säger det mer om majoriteten än att ställa frågan på nytt. 

Och det är viktigt att inte opponera bara för att förslaget kommer från majoriteten. De flesta frågorna är alla faktiskt ense om. Så opponera bara i frågor där partiet verkligen tycker annorlunda tycker matte.

Men även i dessa frågor får matte kritik. Det påstås vara viktigt att det som blev kvar när Centern lämnat Alliansen visar enig front. Varför? När man sitter i opposition? I mattes värld måste man kompromissa när man är i majoritet och styr. Men i opposition ska man visa på skillnader. För hur ska annars väljarna veta vad som skiljer de olika partierna åt?

Så är det på riksplanet, där miljöpartiet måste kompromissa bort sin själ för att få vara med och bestämma. Medan oppositionen från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna kan tala om vad dom tycker. Och så måste det vara här på den stora ön i väster också.

Men tänk  om majoriteten kunde ta tillvara lite av den kunskap och erfarenhet som finns hos oppositionen och inte bara avvisa allt som kommer från det hållet som strunt.

Då skulle kanske fullmäktigemötena och politiken på Orust bli intressantare. Kanske så intressant att unga människor engagerar sig politiskt.

Dom som idag har förtroendeuppdrag måste sluta tjafsa, börja lyssna på sina motståndare och ta debatterna. Och inte var så rädda för kritik vare sig på nätet eller IRL.

 Om man inte gör det så lär fullmäktige efter nästa val till stor del bestå av dom partilojala medlemmar som finns på våra äldreboende. Och fullmäktiges mest angelägna satsning under 2019 blir utbyggd parkering för rullatorer och bättre högtalaranläggning i Kajutan i stället för sådant som de som har framtiden framför sig hellre skulle vilja satsa på.

 Halva mandatperioden har gått. Men vad gör partierna för att få tillbaka lite av väljarnas förtroende inför valet 2018 ?

Undrar dom två fyrbenta blondinerna