Politiskt engagemang måste ses som en merit. Men hur kommer vi dit?

Politiska uppdrag -  en merit att sätta i sitt CV? Knappast!

Vilken arbetsgivare vill anställa någon som är politiskt aktiv eller för den delen varit det?

Representationen i de kommunala församlingarna är dålig. Det finns en överrepresentation av offentliganställda och pensionärer. Unga människor är en klar bristvara. Varför?

Det finns naturligtvis många skäl. Det så kallade livspusslet gör sitt till. Den allmänna nedgången i att engagera sig i föreningar är en annan.

Men vem erkänner på en anställningsintervju. Jag är politiskt aktiv och har flera uppdrag. För vilken  arbetsgivare skulle se det som en merit? Men är du däremot aktiv och spelar fotboll så skulle nog många arbetsgivare se det som något positivt. Mattes väninna, som jagar, tog till och med upp det under en anställningsintervju och fick jobbet. Men att man älskar politik och tillhör ett parti och vill förändra världen. Det är nog inget man berättar.

Undantagen är väl om man söker jobb hos  försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. För där förutsattes det åtminstone tidigare att man hade partibok hos sossarna.

Och även för jobb inom socialtjänsten var tidigare ett sosseengagemang liksom självklart.

Matte kommer aldrig att glömma socialchefens ord när hon sa upp sig från socialförvaltningen i Sollentuna för att börja jobba heltid på folkpartiet.

- Är du en sån. Sa den socialdemokratiske chefen med riktig avsky i rösten.

När det sedan visade sig att jobba heltid med politik absolut inte var något som passade matte så var det inte enkelt att komma tillbaka. Att referenserna från tiden före de tre åren av politiskt arbete var bra hjälpte inte, nu när hon visat att hon var en politiker, dvs en svikare.

Efter hjälp från ett bra närverk lyckades matte få jobb som sekreterare i en statlig utredning och efter ytterligare tre år på kommunförbundet var äntligen politikerstämpeln borta. Men i sitt CV tog hon aldrig upp tiden som heltidsanställd på folkpartiet. Nu hade matte en yrkesexamen, som nog gjorde det lättare för henne att återvända till arbetsmarknaden.

Som alltid tror matte att hon är ensam om sin erfarenhet. Så denna erfarenhet har hon inte tagit upp med många. För hon kände att problemet låg hos henne inte i systemet. Men så träffade hon i veckan en kvinna som var precis i den situationen, som matte var i för snart trettio år sedan. Ingen arbetsgivare ville ha henne efter ett antal år på en partiexpedition.

Vad gör man för att ändra inställningen till politiskt arbete? Så att arbetsgivare börjar se det som en tillgång med personal som har ett samhällsengagemang. Så att politiskt engagerade på kommunnivån vågar stå för att dom har en politisk uppfattning. 

Och så att dom slipper höra.

- Politik -  nej fy.

För det mesta är ju politik och det mesta går att förändra med en vettig politik.

Sedan är det ju frågan vad en vettig politik är. För matte är det att varje människa ska ta ansvar för sitt liv och ha största möjliga frihet att själv välja hur man vill leva det. Men om man av olika skäl inte klarar av att själv forma sitt liv måste det finnas skyddsnät som fångar upp och hjälper en. En politik som utjämnar skillnader i uppväxtvillkor så att alla barn har en chans att utvecklas efter sin förmåga.

Men dit är det långt så därför är det viktigt att fler vill engagera sig och ta ansvar för mer än sig själva.

Men vi måste komma tillrätta med att det är så fult att vara politiker att människor inte ens vågar visa vilket parti dom sympatiserar med. Att man inte  går på ett politiskt informationsmöte och diskuterar vad man egentligen tycker och tänker, bara för risken att bli klassad som folkpartist, sosse, moderat eller...  

Så vart är vår demokrati på väg?  Vill vi ha ett samhälle där endast någon procent bestämmer allt?

Eller vill ha en mångfald och vill få kommunfullmäktigeförsamlingar som avspeglar samhället runt omkring. Vill vi det så  måste ett politiskt uppdrag bli ett förtroendeuppdrag igen. Ett uppdrag som den som har det är stolt över och har väljarnas förtroende.

Det är märkligt men sant att varje generation måste på nytt erövra demokratin. Om inte så finns det andra som står beredda att ta över.

Och dom krafterna är matte rädd för. Betänk att det är bara Sverigedemokraterna som växer. Ett parti med rötter i nazismen. Ska dom bli Sveriges framtid? Det vill inte matte.

Men hur det blir beror på om alla er som tror på ett fritt samhälle och allas lika värde. Om ni ids slåss för det och inser att ingen annan kommer att ta den striden för er.

Då finns det en ljus framtid för Sverige.

Tänker den fyrbenta blondinen

 

 

Så bästa kommunpolitiker, varför inte skaffa dig ett Twitterkonto?! (Jenny Madestam Expressen)

På den stora ön i väster finns bland ledande politiker en rädsla för att insyn och transparens. Därför får de få förtroendevalda, som tar sig friheten att finnas på sociala medier eller skriva bloggar kritik från kommunledningen.

Och nu har man anställt en ny kommunchef och han har gjort ett inlägg på facebooksidan OrustBo. Hur ska detta gå? Är det att betrakta som ett tjänstefel eller kommer han bara att få en reprimand och sluta med detta? Eller kommer han att fortsätta våga vara öppen och besvara frågorna, som annars leder till rykten och osanningar. Rykten och osanningar som upprepas så ofta att det blir till sanningar.

Tänk om hans korta svar om varför kommunhuset har öppet hus mitt under sommaren kommer att vara starten på något nytt.

Tänk om kommunens ledning istället för att motarbeta öppenhet inser att social medier är en fantastisk möjlighet att få ut information. För sanningen är alltid bättre än ovissheten. För ovissheten leder bara till missförstånd och rykten.

Tänk om inte bara kommunchefen, utan även flera ledande politiker i kommunen, deltar i debatten på nätet. Vilken möjlighet för alla som vill att sätta sig in i de frågor som intresserar.

Tänk om ordförande för Lärandeutskottet hade en blogg där hon vågar ta bladet från munnen och berätta om sin oro och frustration kring alla turer runt Henåns skola.

Tänk om oppositionsrådet förklarade hur han både kan vara i opposition och lägga en budget, årets viktigaste styrdokument, tillsammans med den styrande minoriteten.

Tänk om vi hade ett kommunalråd som bloggar och berättar vad han egentligen har för ambitioner för kommunen. Mer än att han vill det bästa. För det vill väl alla eller?

Tänk om ordförande för samhällsutveckling kunde förklara hur det kunde bli så tokigt med det naturliga ventilationssystemet som han motionerat om och lyckades frälsa hela kommunfullmäktige för. Han måste väl ändå ha andra tankar kring detta idag när NCC anger ventilationssystemet som något man måste titta på som skäl för mögelproblemen i Henåns skola.

Tänk om ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden hade en blogg där han redogjorde för vilka principer som vägleder honom och nämnden när de beviljar eller avslår bygglov. Så skulle kanske medborgarna få större förtroende för att alla behandlas lika. Och uppfattningen om att det är det allmänna godtyckets princip som gäller, skulle kanske försvinna.

Tänk om den nya kommunchefen skulle lyckas vända den Orustska skutan mot större öppenhet och mindre ryggkli.

 

Tänk om

Tänker den fyrbenta blondinen

Politiska åsikter beror på vilket maktperspektiv du har.

I Almedalen kan man sitta i en cell, som ska vara så lik den som David Isaak sitter i som möjligt. Tanken är väl att få dem som går in i cellen att byta perspektiv och sätta sig in i en annan människas situation. Och förstå den maktlöses perspektiv.

Bra! För tänk så annorlunda man tänker när man har makt än  när man är maktlös.

Matte är ju inte i Almedalen. Nej hon får allt hålla sig här på öa. Och endast läsa om hur dom stora elefanterna dansar. Och inse att hennes synpunkter är som en myggas dödsdans under taklampan här i Mycklebyskogen. Men hon surrar på i alla fall.

Förra veckan satt hon  som åhörare och lyssnade på fullmäktiges möte. Hon satt kvar i mer än tre timmar. Sedan orkade hon inte lyssna på hur ledamöterna gjorde allt för att missuppfatta och förminska varandra.

Det matte ville lyssna på var diskussionen om 2014 års inriktningsbudget. Men tyvärr hon fick lämna mötet innan ärendet kom upp till behandling.

Turerna kring framtagandet att denna budget har ju varit minst sagt märkliga.

Kommunen har en styrande minoritet. Men det var inte den som sökte stöd hos delar av majoriteten i opposition för att få igen en budget i fullmäktige. Det hade ju varit det naturliga.

Nej, sossarna inbjöd alla partier för att få ihop en gemensam budget. En i och för sig bra idé. Om inte kraven för att få delta hade varit:

·         Inga förändringar av vem som sitter på vilket uppdrag

·         Löfte om att partiernas samtliga fullmäktigledamöter skulle bevilja ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnden i kommunfullmäktige för verksamhetsåret 2012.

I mattes värld är det just budgeten, som visar vad man vill och vem som styr. Budgeten är ju kommunens viktigaste styrinstrument.

Det socialdemokratiska oppositionsrådet sa att nu gör vi en budget tillsammans för att visa våra väljare att vi kan enas. Men efter det ska naturligtvis varje parti driva sina frågor.

Det låter ju jättebra. Men vad finns det kvar att driva för frågor när budgeten är klar? Det mesta som matte tycker är viktigt kostar ju pengar att genomföra. Och om man spikat en ram för till exempel skolan. Hur ska man då få plats med det lönelyft som lärarna har med i sitt avtal och som krävs för att göra läraryrket attraktivare och för att belöna bra lärare. Och hur ska man kunna ge vårdpersonalen heltid när det inte finns pengar i ramen för vård och omsorg. Visst de verksamhetsansvariga kan ju prioritera om inom ramen. Men om det krävs nya pengar? Vilket det verkligen gör. Vad gör man då?

Jo, man att ta pengar från den så kallade affärsdrivande verksamheten. Men det kan bara kommunstyrelsen göra i budgetarbetet. För övrigt är det olagligt att ha en affärsdrivande verksamhet som går närmare en miljon i underskott. Fjärrvärmen ska betalas av dom som använder den inte gå på skatten. Men det där med laglighet verkar inte ha högsta prioritet här på ön. Den enda lag man verkar följa helt är Parkinsons.

Och om nu sossarna gör en budget ihop med den styrande minoriteten är man då verkligen i opposition?

Det tycker inte matte. Budgeten är som sagt det viktigaste styrdokumentet för året. Och är man överens om den så har man en överenskommelse att jobba ihop. Ett konkludent avtal tror jag mattes gamla lärare i juridik kallade det. Alltså har man bildat en ny majoritet. Varför gör man då inte det fullt ut?

Matte kan fortfarande bara hitta ett två skäl till detta. Det är makt och arvoden.

Men lite märkligt är det när representanter för sossarna i kommunfullmäktige i torsdags kritiserade Folkpartiet för att dom inte hade lämnat sina poster när partiet tvingades i opposition. Folkviljan, som satt i den styrande majoriteten var helt plötsligt inte en Folkvilja utan tre olika viljor, och fällde därmed den sittande majoritetens, dvs. deras egen, budget för 2012.

Men själva sitter sossarna glatt kvar på så gott som alla oppositionsplatser trots att man vare sig är i opposition eller ens den största gruppen utanför den styrande minoriteten. Och om dom driver någon opposition så riktas den mot den reella oppositionen nämligen moderater, folkpartister och kristdemokrater och inte mot den styrande minoriteten. Ett beteende som visar var dom hör hemma.

Så en liten uppmaning till öns socialdemokrater.

Gör det ni krävde av Folkpartiet för att ge partiet några av oppositionens platser 2011.

- Lämna era platser så får fullmäktige välja om så att förhållandet mellan partierna i kommunstyrelsen stämmer överens med partiernas maktförhållande i kommunfullmäktige och med den samverkanssituation som råder i kommunen idag.

Som sagt. Har du makt har du en ståndpunkt. Är du maktlös kan du skrika dig hes utan att någon lyssnar.

 

Tänker den fyrbenta blondinen

Antingen antogs Parkinsons lag eller så fick revisionen körförbud - Debatten i fullmäktige var näst intill omöjlig att följa för en oinvigd.

Ansvarsfrihet eller inte för kommunstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnden. Det var frågan under torsdagens kommunfullmäktigemöte i Kajutan på Orust.

Tredje gången gillt. Nu äntligen skulle kommunfullmäktiges ledamöter ta ställning till frågan om ansvarsfrihet för 2012.

Tre olika revisionsberättelser hade lämnats in. Ja egentligen fyra. För först kom den gemensamma. Där revisorerna inte tagit ställning i frågan om ansvarsfrihet. Den fick  kommunfullmäktiges ordförande att i vredesmod  återförvisa ärendet. Med uppmaningen. Gör om! Det var för två månader sedan. Och förra mötet fanns ärendet med på föredragningslistan, men det var inget som ordförande ville kännas vid och ärendet försvann igen. Men nu skulle den alltså äntligen upp. Två revisorer avstyrkte ansvarsfrihet och tre revisorer tillstyrkte.

Och kommunstyrelsens ordförande, det partipolitiskt oberoende kommunalrådet, hade yttrat sig och sagt att. Visst vi gjorde lite fel 2012 men vi ska bättra oss 2014. Ok, kanske en lite elak förenkling av vad som stod i den mycket märkliga skrivelsen. Men i mattes värld är det så att har man gjort fel så får man stå för det och ta sitt straff. Det hjälper inte att lova att bättra sig. Det finns ingen retroaktiv "göra bättre löfte"  som man kan åberopa för att slippa ta konsekvenserna av sin inkompetens.

Jo det fanns det på Orust. Dom fick ansvarsfrihet trots den massiva kritiken.

Revisionens ordförande började med att anknyta till Parkinsons lag och tala om att kommunen saknar poltitisk ledarskap och att man lägger för mycket tid på cykelställsfrågor och för lite på frågor typ var kärnkraftverket ska ligga.

"En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet" så lyder Parkinsons lag.

Och han exemplifierade det hela med den tid som diskussionen om pendelparkeringen i Svanesund tagit och den märkliga handläggningen av konstgräsplanen i Gilleby.

Sedan gick han över till att jämföra revisionen med bilbesiktningen.

Men där får man nog dra den slutsatsen att det är hans hustru som besiktar familjens bilar för han hade inte riktigt kläm på detta med ettor, tvåor och treor och dess betydelse för att få köra vidare.

Men principen var ju klar. Har man treor så blir det körförbud. Och det tyckte han ledningen borde få. Alltså inga tvåor med möjlighet till ombesiktning.

Revisionens vice ordförande förklarade ingående varför man borde ge kommunstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnden treor och körförbud.

De två socialdemokratiska revisorerna som avgått, men senare under kvällen skulle komma att återväljas,  uttalade kritik men tyckte nog att ettor var lagom.

Den av Centerpartiet utsedda revisorn ansåg att det nog var tvåor med ombesiktning. Alltså ansvarsfrihet.

Men det mäkligaste var nog att centerns starke man och ledamot av kommunstyrelsen klagade över att revisionen inte kommunicerat sin kritik innan man skrev sin rapport.

Det var liksom fel person som sa så. Han, som till och med hemligstämplar budgetuppföljningar eftersom vi kommuninnevånare inte skulle klara den informationen. Bör nog inte säga något. Det är väl sånt som kallas att kasta sten när man sitter i glashus.

Matte som betraktar sig som normalkorkad svensk hade mycket svårt att hänga med i alla turer. Och detta trots att hon lagt ner många timmar på revisionsrapporten och de olika svaren. Så det är väl bra att kommunfullmäktiges möten är offentliga. Och nu ska dom till och med webbsändas. Men matte undrar hur mycket allmänheten som var där begrep? Mer än att dom som kommuninvånare mitt i diskussionen om ansvarsfrihet fick ett break när dom bjöd sig själva på tårta. Man sa visserligen att det var fullmäktige. Men dom driver väl sin verksamhet med skattepengar eller?

Om man ska sammanfatta debatten kan man väl citera bonden.

Hur var det nu han sa när han försökte klippa grisen. Mycket väsen för lite ull.

Tänker den fyrbenta blondinen

 

Det ligger en gravad hund under tillitens gränser.

" där gränsöverskridande samarbete, pragmatisk handlingskraft och synbara resultat står i centrum" 

"Värden som professionell självständighet, formalia, insyn och opartiskhet hamnade delvis i skymundan."

"Koncentrationen av makt skapade en ängslig anpasslighet, som höll tillbaka professionell mångflad, civilkurage och öppenhet ibland även politisk opposition."

Ovanstående är citat ur den granskningsrapport Tillitens gränser, som i veckan presenterades för göteborgarna i spåren efter Uppdrag gransknings avslöjande av en myglarkultur i Göteborg.

Men  beskrivningen gäller nog inte bara Göteborg utan även i hög grad Orust. Här har verkligen insyn och opartiskhet hamnat i skymundan. Politisk opposition saknas till stor del eftersom det största oppositionspartiet, sossarna, utan att bilda en formell majoritet gått över till minoriteten och tillsammans bildat en majoritet, som lagt fram nästa års budget. Och som sett till att tidigare kommunstyrelse och byggnadsnämnd får ansvarsfrihet.

Detta förhindrar möjligheterna att före valet börja den ekonomiska sanering som behövs. Och det gör att "politiker på dubbla stolar med oklara mandat" kan fortsätta låta bli att styra kommunen och låta kommunens ekonomi fortsätta att förblöda. Allt endast för att värna om partiets makt och  sina egna arvoden.

Enda skillnaden mellan Göteborg och Orust, som matte kan se, är att den positiva delen av Göteborgsandan,  inte finns  på Orust. Synbara resultat står visserligen i centrum även här. Men eftersom kompetensen saknas, så har även de synbara resultaten slagit fel.

För att ta ett exempel. Matte prenumererar på ett information på mejl från kommunen där hon varje vecka kan få veta vad som sker i den stängda Henåns skola.

"Henåns skola vecka 24.

Det har inte varit någon aktivitet i skolans lokaler under veckan.

Diskussioner förs med NCC. Någon stämningsansökan har inte lämnats in ännu."

 

Klart och ingen möjlighet att missförstå. Men matte undrar vad det är för diskussioner som förs med NCC. Den nybyggda skolan stängdes i början av höstterminen 2012. Till hösten har skolan varit stängd ett år. Det har enligt majoritetens budgetförslag kostat skattebetalarna på Orust 10 miljoner fram till mars månad. Och till det kommer de olägenheter som elever och personal haft av fuktskador, stängningen och alla provisoriska lösningar.

 

I slutet av februari sa den advokat som kommunen anlitat för att driva ärendet om Henåns skola att nu skulle en stämningsansökan omedelbart lämnas in. Det finns ju lagar och bestämmelser som reglerar hur en byggskada ska åtgärdas. Och kommer man inte överens i ansvarsfrågan så återstår bara tinget.

Men trots att det snart gått ett år så har man inte lämnat in någon stämningsansökan.

 

Så det måste finnas minst en gravad hund inom den kommunala verksamheten för att citera  Refaat El-Sayeds felsägning.

 

Och matte befarar att det är nog mycket mer än en hund de ledande politikerna försöker begrava. Det måste finnas överenskommelser, dokument och avtal som man inte vill ska komma till allmänhetens kännedom före valet. För var finns till exempel de avtal och den dokumentation som borde finnas om Henåns skola och var finns avtal med företagare som gör att dom nu tänker stämma kommunen. Det enda matte vet är att dom inte finns i diariet där de ska finnas även om de är belagda med sekretess?

Så mattes råd till den nya majoriteten bestående av alla partier utom moderaterna , folkpartiet och kristdemokraterna är:

 

Avgå och tillsätt en samlingsregering som består av samtliga partier.

 

Och se till att den politiska ledning tar tillvara de råd Göteborgs kommun fått innan Uppdrag Granskning kommer hit.

 

 

·         Skapa tydliga men få gemensamma styrdokument

·         Förtydliga politikernas och tjänstemännens roller

·         Professionalisera den kommunala revisionen

·         Utveckla former för en dialog med medborgarna.

Tycker

Den fyrbenta blondinen

 

 

 

Varför gör politiker inget? - alla har synpunkter men få vill vara med och ta ansvar.

Allt färre vill engagera sig politiskt. Det är ett problem för samtliga partier förutom Sverigedemokraterna. Och politikerföraktet är väl utbrett.

Varför är det så och kan man göra något åt det?

Som förtroendevald i kommunen har man ett stort ansvar. Inför varje sammanträde ska man läsa in handlingar, som ofta omfattar hundratals sidor. Och man ska sätta sig in i komplexa ärenden.

En förtroendeman ska vara lekman och företräda sitt partis värderingar och alltså inte ha specialkunskaper inom de områden man är satt att besluta om.

Denna distinktion är viktig. Att tjänstemännen står för fackkunskapen och de förtroendevalda gör sina politiska prioriteringar utifrån resp. partis ideologi.

Men går det att upprätthålla denna skillnad mellan politiker och tjänstemän när allt fler politiker anställs på hel- eller deltid?  Går inte politikerrollen då lätt över till en tjänstemannaroll. Och vad händer med tjänstemannarollen i kommuner som saknar eller har en mycket svag poltitisk ledning?

Idag  finns det på Orust ett heltids anställt kommunalråd, ett oppositionsråd på 80%, årsarvoden med olika procentsatser för ordförande och vice ordförande i nämnd, styrelse samt kommunfullmäktige.

Övriga ledamöter arvoderas endast när de är med på ett sammanträde. Tusen kronor för en heldag och hälften för en halvdag. Ersättare som närvarar utan att tjänstgöra får hälften av vad en ordinarie ledamot får. Utöver detta får de ersättning för förlorad arbetsinkomst och reseersättning.

Samtliga ledamöter, även ersättare när de tjänstgör, är lika  ansvariga för besluten, som de som har haft större möjligheter att sätta sig in i ärendena.

Har dessa vanliga ledamöter en chans att sätta sig in i alla ärenden de fattar beslut om?

Knappast.

Och känner de verkligen att de kan överblicka vilka konsekvenser deras beslut får för de människor dom är satta att företräda?  Och tycker  de att sammanträdena är meningsfulla och att de verkligen har något reellt inflytande?

Knappast.

Kan man göra något åt detta?

Inom alla partier kan man konstatera  att väldigt många medlemmar känner sig manade att bli nämndemän. Och detta trots att uppdraget är riktigt dåligt betalt.

Varför? Troligen för att man som nämndeman känner att man är en del av något viktigt. Man är på lika villkorsom domarna  med och  fattar livsviktiga beslut för enskilda människor.

Varför handlägger man inte ärenden i nämnder och styrelser på samma sätt i kommunen?

 Ärenden  av olika slag hamnar på kommunens bord. Det kan vara en ansökan om bygglov. Det kan vara en företagare som vill etablera sig eller föräldragrupp som vill starta en friskola.

Gör man då som domstolsverket så skulle någon tjänsteman ta tag i ärendet, utreda och lägga ett förslag till beslut utifrån lagstiftning och de poltitiska direktiv som sittande majoritet antagit.

Tillsammans med ordförande gör en tjänsteman upp en föredragningslista och vid sammanträdet läggs alla fakta på bordet. Och tjänstemannen redogör för sitt förslag.

Därefter fattas beslut.

Detta skulle göra att samtliga ledamöter hade samma chans att sätta sig in i ärendet och ha möjlighet att ta ansvar för sina beslut. Politikerrollen skulle bli klarare.

För att ett sådant  arbetssätt  ska fungera måste riktlinjer, policy arbetas fram. Så att tjänstemän kan fatta beslut i ärenden som helt följer riktlinjer och policy. Om man inte har en långgående delegation skulle  sammanträdena ska bli alltför många och långa.

Med en sådan förändring skulle kostnaderna för arvoden radikalt  kunna sänkas. Ett kommunalråd kommer även fortsättningsvis att behövas för att representera kommunen i olika sammanhang. Och kanske behövs ett årsarvode till kommunfullmäktiges ordförande för att tillsammans med kommunalrådet företräda kommunen. Men i det flesta fall är det säkert bättre att kommunen respresenteras av kommunchefen.

Ordförande för nämnd, styrelse och utskott måste avsätta lite tid för att upprätta en föredragningslista så ett dubbelt arvode för det uppdraget vore lämpligt.

I övrigt kan samtliga årsarvoden avskaffas. Och en del av de pengar som idag går till årsarvoden skulle med fördel användas till att utbilda våra förtroendemän. De behöver få reskap för att kunna arbeta fram visioner och måldokument. Så att de kan politiskt styra en kommun utan att fastna i cykelställsfrågor.

Och kommunpolitiken skulle handla om det den ska handla om nämligen politiska värderingar och prioriteringar. Och då kanske fler skulle vilja delta i den debatten och engagera sig.  

Tänker jag

Den fyrbenta blondinen.

Finns det en ångervecka eller två för de kommunala revisorerna?

Kommunens revisorer har i tre revisionsrapporter riktad skarp kritik och en anmärkning mot brister i kommunstyrelsen verksamhet.

"Revisionen anför att kommunstyrelsen har brustit genom otillräcklig beredning  av ärendena till kommunfullmäktige, ohörsamhet till kommunfullmäktiges mål, bristande ledning, styrning, uppföljning och intern kontroll." ( KS /2013:727)

Som förklaring på kritiken konstaterar kommunstyrelsens ordförande, kommunens vilde och oberoende kommunalråd:

"Kommunstyrelsen har planerat årets budgetprocess och fattat beslut om vilken rutin som ska gälla. I takt med att balanserad styrning införts fullt ut kommer budgetprocessen att förbättras ytterligare f o m budgetarbetet 2014."

" Uppföljningsrutiner i övrigt och beredningsrutiner håller på att ses över och förändringar är på väg att implementeras."

Matte tänker så här. Det är 2012 års verksamhet som ska granskas. Kan man då som svar på kritik för 2012 svara att vi lovar att försöka bättra oss 2014.

Matte funderar hur det skulle se ut i övrig rättskipning om man tillämpar samma princip.  Tänk om en stenkastare i Rosengård skulle säga.

- Ja visst, ledsen att jag kastade sten på polisbilen så att en polis  dog 2012. Men nu är det 2013 och jag har funderat på att sluta inför 2014.

Eller kanske är det just denna flathet  som gör att nästan ingen  behöver ta ansvar för sina handlingar. Det som har skett, har skett och vi gjorde så gott vi kunde och vi lovar att bättra oss. Och så tycker man  synd om förövaren och struntar i brottsoffret.

Och revisorerna kom in med en revisionsberättelse som inte tog ställning i ansvarsfrihetsfrågan.

- Bakläxa och gör om det sa kommunfullmäktige.

Då kom det tre revisionsberättelser, varav den som skrivits av de två sossarna helt plötsligt tog tillbaka mycket av sin kritik och yrkar att kommunstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnden ska få ansvarsfrihet. Visst  ska man ge människor en andra chans. Men matte tycker nog att man även måste stå för sina misstag och ta ansvar och konsekvenserna av sin inkompetens.

Så nu undrar matte om det finns en ångervecka för revisorer. Nåja i detta fall en ångermånad. För det kan väl inte vara så att de två revisorerna utsatts för otillåten påverkan i sitt uppdrag att vara självständiga revisorer. Och dom fått klart för sig  att om dom vill finnas kvar inom politiken på Orust så måste dom ställa upp och ge  kommunstyrelsen ansvarsfrihet. Annars blir det en samlingsregering och oppositionsrådet och flera andra partikamrater blir av med sina arvoden och så det vill ni väl inte kära socialdemokratiska revisorer?

Eller undrar

Den fyrbenta blondinen.