Samarbete á la Orustmodellen

Samarbete är när flera personer, grupper, organisationer eller länder genomför arbetsuppgifter tillsammans. (Wikipedia)

Men så ser inte majoriteten här på den stora ön i väster på samarbete. Här kan oppositionen få vara med och ta ansvar under förutsättning att dom lovar att bevilja dom styrande ansvarsfrihet och i övrigt göra som dom blir tesagda. (Den utsträckta handen modell 2013)

Politiker, speciellt om de är andra än under förra mandatperioden kan se på verksamheten med nya friska ögon och kan därför lättare upprepa gamla misstag.

En travesti från ett citat om konsulter men på den stora ön i väster verkar det även gälla i den politiska världen här på den stora ön i väster.

Matte vet inte om hon ska skratta eller gråta. Visserligen sa kommunalrådskan att hon inte ville skylla på företrädarna. Men trots det lät hon som hantverkare matte fått hjälp av under åren.

- Vad är det för en idiot som varit här och gjort på detta viset.

Och så gör man det på det "rätta sättet" och så när det måste repareras nästa gång och med en ny hantverkare.

- Vad är det för en idiot som varit här och gjort på detta viset.

Och kommunalrådskan talade mycket om en utsträckt hand till oppositionen. Och att nu skulle man verkligen ge oppositionen en chans att få vara med.

Men när det kärvade till sig lite i replikväxlingen mellan henne och mattes kompis då kom det.

Vi  försökte och bjöd in oppositionen 2013. Men ni kom bara på några möten sedan ville ni inte vara med längre.

Alldeles riktigt men varför fick inte oppositionen vara med. Jo det fanns ett litet krav för att få vara med och leka. Man måste lova att rösta för ansvarsfrihet för dåvarande kommunstyrelsen. Något som oppositionen inte var beredda att lova. Så var det med den utsträckta handen till samarbete.

Så frågan är väl om det inte blir likadant i år. För envisa rykten från många trovärdiga källor berättar att kommunalrådskan och andra i den politiska ledningen försökt påverka revisorerna att ändra den kritiska texten i årets revisionsberättelse. Matte fick det först i förtroende och lovade att inget säga. Men nu kommer det från så många håll att det väl kan betraktas som allmänt gods. Trots den allvarliga kritiken landar revisorerna i förslaget att ge kommunstyrelsen ansvarsfrihet. Det är inte alltid så lätt att hänga med och förstå hur det gick till.

Men tillbaka till torsdagens fullmäktige. Under debatten om reviderad investeringsbudget för 2016 hade majoriteten sin chans att visa om man menade något med årets utsträckta hand.

Orustalliansen ville inte öka upplåningen och ville genom återremiss vid förra mötet få svar på vad det borttagna taket för hur mycket man får låna till investeringar kommer att kosta.

Men eftersom majoriteten ansåg att det var en "okynnesåterremiss" så kom ärendet tillbaka i samma skick. Och reglerna i vår demokrati är ju sådana att majoriteten gör som man finner bäst. Och vill man inte presentera kostnaderna för den ökade upplåningen, så är det för oppositionen att acceptera.

Majoriteten  åberopade Axel Danielsson som vid en föreläsning för några veckor sedan sagt att om  oppositionen i okynne begär minoritets återremiss så kan man ge igen genom att ajournera fullmäktige, ta ett extra kommunstyrelsen och så återuppta kommunfullmäktige och köra över minoriteten.

Men matte undrar vem det är som avgör vad som är okynne. Det är lika tokigt som när kommunalrådskan i svaret på SD:s stora stygga vargs interpellation om  varför det tar så gruvligt långt tid att svara på vissa motioner. 

" Utan att någon vill det blir det ibland så att ärenden av mindre akut art kan få vänta."

Att lägga motioner är ju oppositionens enda möjlighet att påverka politiken och alltså ett viktigt inslag i  den kommunala demokratin

Matte undrar vem avgör vad som är okynne och vem avgör vad som är av mindre akut art?

För Axel Danielsson sa också. Att en minoritet kan ha goda skäl för att återremittera om underlaget är bristfälligt. Och det tycker matte tyvärr ofta är fallet på den stora ön i väster.

Fullmäktige hade alltså en pinsam pingpong debatt om reviderad investeringsbudget och ingen hade förmåga eller vilja eller bägge att lyssna på den andra sidan.  Den store stygge vargen la ett förslag som innebar att man röstade med majoritetens två att-satser. Men att man la till en att-sats om en kontrollstation i augusti där fullmäktige beslutar vilka investeringar man kan ta bort och vilka man ska satsa på och hur det hela ska finansieras.

Ajournering i fem minuter och så kommer majoriteten tillbaka.

Vi ändrar oss inte vi står fast vid vårt förslag.

Så var det med den utsträckta handen från majoriteten.

Påminner om en annan kommentar från majoriteten:

 - Det spelar ju ingen roll vad revisorerna tycker. Vi har majoritet så vi får ansvarsfrihet i alla fall.

Samarbete á la Orustmodellen

Tänker den fyrbenta blondinen