Det finns vissa regler även för demokratin på Orust.

"Nu verkar den härskande majoriteten ha fått nog av demokrati ... och försöker begränsa oppositionens möjligheter att skapa debatt .. inte värdigt en demokrati, men vad gör man inte för att hålla sig kvar på toppen och Orustborna betalar!
En desperat politisk majoritet på ett sluttande plan som leder mot kaos, valförlust och utkrävande av ansvar ... hindrar oppositionen att lämna in Interpellationer till Kommunfullmäktige?!"

Detta kunde den som så önskade läsa på Orust.Bo idag. Men så är det inte. Matte tillhör inte majoriteten utan hon representerar oppositionen i fullmäktiges presidium. Och det var dom som bestämde att en skrivelse från en moderat fullmäktigeledamot inte var en interpellation utan möjligen en vanlig fråga att ställa till ordförande för omsorgsutskottet.

Detta med juridik och politiska spelregler är inte så enkelt att förklara.

Men vi gör ett försök.

Det är rätt frustrerande att sitta i opposition. Man har liten möjlighet att påverka dom beslut som tas. Vill man föreslå något nytt, en förändring, så får man lämna in en motion till fullmäktige. Har man tur får man svar inom ett år.

Nu har två moderater lämnat in en motion. I motionen tar man upp behovet av fler möjligheter för äldre att få mat från kommunen och att äta tillsammans med andra, utan ett särskilt beslut ( biståndsprövning).

Så långt bra.

Men så lämnar den ena moderaten in en interpellation i samma ämne. Syftet måste vara att få en interpellationsdebatt i fullmäktige kring äldrefrågorna.

"Interpellation är en fråga i riksdagen (eller annan folkvald församling) från en enskild ledamot till statsrådet. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter delta i debatten.

Interpellationen är en fråga som kräver ett utförligare svar. Just därför får statsrådet två veckor på sig att besvara frågan, ofta igenom tillsatta expertkommittéer.

I kommunfullmäktige finns motsvarande begrepp, då ställs frågan av ledamot till en förtroendevald med direkt politiskt ansvar för ett visst område." Wikipedia

En interpellation kan en ledamot alltså ställa om man vill veta hur utskottet för omsorg verkställt dom beslut som fullmäktige fattat.

Enligt fullmäktiges reglemente ska en interpellation ska vara inlämnat 11 dagar före fullmäktiges möte för att ordförande i utskottet ska ha möjlighet att besvara interpellationen. Och svaret ska vara skriftligt.

Den interpellation som moderaten lämnade in uppfyllde inte dessa krav utan var ett komplement till motionen för att få tillfälle att  debattera sitt förslag redan när motionen lämnades in.

Interpellationen avslutades med två vanliga frågor som lätt kan besvaras  av ordförande för omsorgsutskottet.

"Finns det tankar om att det ska vara möjligt att under vissa kriterier även på Orust få köpa de uppskattade och nyttiga matlådorna utan biståndsbedömning?

Finns det tankar även på Orust att öppna någon eller några av kommunens matsalar så att det blir möjligt att avnjuta sin matportion i ett socialt kontext?"

Dessa frågor uppfyller kravet på en vanlig fråga, som man kan ställa i fullmäktige. Med det undantaget att det egentligen bara ska vara en fråga. Men fullmäktiges presidium beslutade att låta moderaten ställa sina frågor. Men någon med efterföljande interpellationsdebatt i ämnet blir det inte.

Kan upplevas som byråkratiskt och fånigt. Men matte är av den uppfattningen att man har en skyldighet att följa kommunallagen och andra lagar även när man själv har en annan uppfattning. Det är en av grundstenarna i en fungerande rättsstat.Det samma gäller fullmäktiges beslut. Dom ska respekteras även av matte som ofta tycker dom är helt felaktiga. Det är majoriteten som styr och bestämmer. De har i demokratisk ordning röstats fram i det senaste valet. Det är det som kallas för demokrati. Inte att skapa egna regler som passar en själv.

"Nu verkar den härskande majoriteten ha fått nog av demokrati ... och försöker begränsa oppositionens möjligheter att skapa debatt .. inte värdigt en demokrati, men vad gör man inte för att hålla sig kvar på toppen och Orustborna betalar!
En desperat politisk majoritet på ett sluttande plan som leder mot kaos, valförlust och utkrävande av ansvar ... hindrar oppositionen att lämna in Interpellationer till Kommunfullmäktige?!"

Så inläggets innehåll har inte mycket med verkligheten att göra.

Vad matte vet finns det ingen i fullmäktige som fått nog av demokrati. Däremot finns det spelregler i kommunallagen som begränsar oppositionens möjligheter att styra över fullmäktiges sammanträden. Att sätta sig över dessa är att inte respektera demokratin.

Tänker dom två fyrbenta blondinerna

. 

Akademiker nedvärderas.

En rubrik i veckans Dagens Samhälle.

" Kommunerna är sämst på att värdera högre utbildning, visar nya siffror från Saco. Ska kompetensbristen inom välfärden kunna lösas måste utbildning löna sig."

Och den stora ön i väster är inget undantag. Tvärtom. Och det får förödande konsekvenser för kvalitén och effektiviseringen inom den kommunala verksamheten.

Det är få med adekvat utbildning som söker. Så man anställer personal som är utmärkta personer men som saknar det som krävs för att sköta jobbet på ett proffsigt sätt.

Och inom politikerkåren finns ett kunskapsförakt, som skyndar på utvecklingen.

Och den politiska organisationen klarar inte sitt uppdrag att styra verksamheten.

Det är alldeles riktigt att man som förtroendevald inte ska gå in enskilda ärenden. Men det är ju genom enskilda ärenden man får vetskap om hur verksamheten, man är ansvarig för, fungerar.

Så när matte, utifrån husses situation, belyser stora brister i samordningen av hjälpen till multisjuka mellan kommun, vårdcentral och sjukhus så ska naturligtvis inte ordförande i omsorgsutskottet lägga sig i husses ärende. Men han bör ta reda på hur verksamheten fungerar. För det är ju så man styr. Och om så behövs ska mål och riktlinjer ändras. 

I sin egenskap av kommunstyrelseledamot ska han se till att verkställa av fullmäktige fattade beslut. 

Och matte kan inte bland alla fina mål för verksamheten hitta något som passar in på att man ska spela Svarte Petter med dom som mest behöver kommunens insatser.  Och även om det skulle vara någon annans ansvar så står det i socialtjänstlagen. 

" Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver."

Och målen för  personalpolitik och lönepolitik är en fråga för fullmäktige. Matte tycker det är viktigt att man är en bra arbetsgivare för alla och har jämställda löner och en lönespridning så att det lönar sig att läsa vidare för den som så önskar. Men löneförhandlingar är en fråga för förvaltningen och kan på sin höjd resultera i en enkel fråga i fullmäktige om någon ledamot undrar varför vissa fått löneförhöjning och vissa inte.

Matte har ingen insyn i hur det fungerar med arbetet med barn som far illa. Men hon befarar det värsta när kompetent personal slutar och ersatts av oerfarna. Och skadegörelsen på Henåns skola är stor så det finns anledning att misstänka att det finns ett antal barn och ungdomar som inte vuxenvärlden ser och som antingen försvinner in i tapeten eller blir utåtagerande.

Så matte tror till exempel aldrig att skolorna på Orust kommer att skapa en Nobelpristagare. Inte därför att vi på landet är dummare än dom i stan som ordförande för Nya Moderaterna en gång sa. 

Utan därför att det finns inga incitament för lärarna att anstränga sig utöver det vanliga eftersom skolan inte är viktig vare sig för förtroendevalda, föräldrar eller elever. Och de få elever som kommer från ett studiemotiverat hem har både normen på ön och framförallt kompisgänget att slåss emot.

" Eftersom föräldrar inte värderar resultatet finns ingen anledning för skolorna att försöka förbättra dessa för att attrahera elever." Skriver man i Dagens Samhälle men i en annan artikel.

Ja idag blev det bara gnäll för matte kan inte se någon lösning på problemen. För viljan och insikten finns inte hos dom som styr. Men det finns en ljusning i mörkret. Matte kan med glädje konstatera att kommunalrådskan, som hon så många gånger kritiserat, verkligen har tagit sitt uppdrag på allvar och försöker komma framåt. Men som sagt det är inte enkelt när kompetensen saknas i organisationen och alltför många andra politiker anses sig veta bättre.

Den andra ljuspunkten är att moderaternas egen Donald Trump som verkar insett att det är inget konstruktivt i att göra sig osams med dom man kanske vill samarbete med efter valet.

Det finns ju två sätt att lösa problemen mitt sätt och fel sätt.

Rätt sätt är att uppvärdera kompetens och fel sätt är att ersätta fakta med tyckande.

Tänker dom två fyrbenta blondinerna.

Varför finns det ingen inlämningslucka på våra äldreboenden?

I klostren i katolska länder fanns det, i alla fall förr i tiden, en inlämningslucka där en desperat mamma  kunde lämna sitt nyfödda barn, när hon inte såg någon annan lösning. En sista rop på hjälp och hopp om att ge barnet en framtid.

Varför finns det ingen sådan möjlighet för dom anhöriga. Som ett rop på hjälp från  dom som inte längre klarar situationen? Dom, som vare sig klarar att ta hand om den dom bor ihop eller sig själva.

 Och lever ett liv, som dom absolut inte vill leva. Liv förresten dom existerar bara. Och som har stångat sig blodiga i sina försök att få hjälp från dom som är satta att bota och lindra. Men vart dom än vänder sig så är det någon annans ansvar att vårda och lindra.

Matte hörde i går chefen för Capio, här på den stora ön i väster, berätta hur fantastiskt det är med läkarinsatser på öns äldreboende, där läkaren tillsammans med kommunens sjuksköterska går ronder och ser till att de gamla får rätt vård och medicin.

Det är ju precis det som matte och husse efterfrågar. Matte känner sig inte trygg med att husse ska ta 14 olika medicinerna varje dag. Och dom flesta flera gånger per dag.

Men egentligen är det inte ett så kallat särskilt boende som vare sig matte eller husse vill att husse ska bo på. Men det funkar inte här hemma.

Husse har på nytt hemskt ont och är deprimerad och inte till någon glädje vare sig för sig själv eller för oss andra. Och matte får ont i magen när hon höjer dosen med morfin.

Så  om husse fick plats på något av dessa boende så skulle mycket som orsakar mattes stress  försvinna för:

- Tänk om det fanns någon, som fixar fram svaret från röntgen, när det försvunnit, eftersom någon lagt  det i inkorgen hos  hyrläkaren som inte återkom.  Då hade inte matte behövt ringa runt och anmäla det till Patientnämnden för att någon skulle hitta det.

- Tänk om det fanns någon som ger husse rätt smärtlindring så att han inte får magsår, som nu när matte i sin okunnighet gett honom fel receptfria tabletter. Då hade han inte behövt åka till sjukhuset den gången. Och då hade han inte trillat på medicinavdelningen och blivit ändå sämre i sin rygg.

- Tänk på boendet kommer det att finnas någon som tar emot husse när sjukhuset bara skriver ut. Utan att kolla att någon är hemma.

- Tänk då skulle det finnas någon som ser till så att Bosse får smärtlindring så  att han inte blir inskickad tre gånger med ambulans under en månad till NÄL för att hemtjänsten inte, trots dubbelbemanning, klarar att få upp honom ur sängen. Någon som tar på sig ansvaret i stället för att säga att det är någon annans ansvar. Så att inte vårdcentralen och akutvården kan skylla på varandra.

 

Men helst skulle vi vilja att den service som påstås  finnas på äldreboendena fanns här hemma.

Undrar vad som skulle hända om matte tog med husse och bara lämnade honom i entrén på Ängsvikens äldreboende. Bytte lås här hemma och så försvinner vi andra tre bara.

Och matte undrar hur man skulle reagera om hon  lämnar in en motion till fullmäktige med förslag om inlämningslucka för sådana som inte får adekvat hjälp i hemmet.

Kanske är det rätt sätt. Hur som helst har hon till leda fått höra att alla andra sätt hon försökt är fel.

För vart hon än vänder sig är det  alltid någon annans ansvar att lösa husses problem.

Vi hörs

Dom två fyrbenta blondinerna

Arbetsmiljön en fråga för vårdtagare?

Lite bakvänt känns det allt.

I höstas när husse skulle hem från korttidsboendet behövde det fixas med bostadsanpassning. Men matte och handläggaren hade olika uppfattningar om vems ansvar det var att bredda dörren till duschrummet. Matte hävdade att det främst var en arbetsmiljöfråga. Det var verkligen svårt och tungt för personalen att inte kunna komma in med hjälpmedel till toalett och dusch.

Matte fick då svaret att personalens arbetsmiljö var inget handläggaren tog med i bedömningen.

Så tydligen är arbetsmiljöansvaret på Orust vårdtagarnas.

Och igår fick matte ett samtal från hemtjänstens arbetsledare. Hon undrade om  matte inte kunde  stänga in hundarna vid hemtjänstens besök. Det finns tydligen någon person i hemtjänstgruppen som är rädd för hundar. Jag och valpen har alltså blivit en arbetsmiljöfråga. Så matte fick i uppdrag att fundera hur hon kan lösa detta arbetsmiljöproblem till i slutet på veckan då arbetsledaren skulle återkomma. För det är viktigt att all tillsvidareanställd personal kan rutinerna hos varje vårdtagare sa arbetsledaren.

På vissa boende för äldre har man hund eller katt eftersom dom har en lugnande och bra påverkan på de boende. Och ärligt talat så är vi hundar det enda roliga matte och husse har i en övrigt dötrist vardag.

Och här hemma finns alltså valpen på nio veckor och jag på nio år som blivit en arbetsmiljöfråga. Jag som inte gör en fluga förnär och valpen som bara vill leka. Visserligen har hon sylvassa tänder och gärna biter lite men vad då.

Men att stänga in oss varje gång det kommer personal till husse går ju bara inte. Han får besök minst fem gånger om dagen och vem ska stänga in oss. Så fort husse blir lite bättre än idag kommer ju matte att återuppta vissa av sina politiska uppdrag och då kan inte hon längre ta undan oss som hon gör idag. Och vem ska då göra det? Husse har ju inte den förmåga.

Och man måste ju ha ett system där en hundrädd personal kan slippa gå till en vårdtagare med hund för bägges skull. Gruppen består ju av 16 tillsvidareanställda och vad matte vet är det bara en som inte vill hjälpa husse på grund av oss.

Och man måste ju rimligen lösa det för personal med pälsdjursallergi. För då räcker det ju inte med att stänga in djuren. Det allergiframkallande ämnet finns ju ändå kvar i huset.

Och matte har faktiskt ett ansvar för sin valp. Det är hennes valp och hon har vad på juridikspråk kallas strikt ansvar så hon är ansvarig för vad valpen hittar på.

Och för många år sedan hade matte en schäfer, som när han var valp blev retat av småpojkar. Det gjorde att han var aggressiv, ja rent av farlig mot alla småpojkar under hela sitt liv.

Och nu när valpen bara är 9 veckor är det viktigt att de människor hon träffar är snälla och vänliga mot henne. Och inte hysteriskt står och slår med armarna och vrålar sitt, väck… Det är ingen bra upplevelse för en liten valp. Och det är mattes ansvar att förhindra så därför vill hon inte ha hit hundrädd personal.

Men det är däremot inte mattes ansvar att stänga in oss för  att hundrädd personal ska ha en bra arbetsmiljö. Det är arbetsgivarens ansvar. Ja inte att stänga in oss men arbetsmiljöansvaret.

Och det är inte mattes ansvar att se till att husse får sin vård för i detta hus bor förutom vi två hundar, en änka och en frånskild man. Som ställer upp för varandra men något juridiskt ansvar för vården av husse har ingen av oss  tre. Så kan inte hemtjänsten hjälpta husse här hemma så får dom väl fixa ett annat boende åt honom. Matte är i alla fall inte beredd att göra mer än hon redan gjort för att anpassa sitt hem och hus till ett sjukhem, med alla tekniska hjälpmedel som personalen behöver för att sköta husse. Och vår hemmiljö är hon inte beredd att offra. För vi ska också ha det bra. Inte bara en hundrädd undersköterska.

Tänker

Den fyrbenta blondinen

Sluta spela Svarte Petter med regionens seniorer!

- Om inte hemsjukvården klarar att ge tillräcklig smärtlindring så ring efter en ambulans. Säger läkaren på vårdcentralen.

- Så fort han kan ta sig ut till toaletten, med hjälp av massor av morfin, så får han åka hem. Det är hemsjukvårdens ansvar att se till att han får tillräcklig smärtlindring, så att han kan röra sig så mycket som möjligt, för det är viktigt.

Så bollar man med äldre multisjuka personer inom Västra Götalands regionen. Om det sker även inom andra landsting vet jag inte men jag befarar det värsta.

Och här sitter matte som inte klarar att höra hur husse skriker av smärta varje gång han ska ur och i sängen och hemtjänstpersonal som liksom matte känner sig helt maktlösa inför en omänsklig vårdapparat. Husse har till och skrikit åt mig för att jag varit i vägen. Sånt har aldrig hänt förut. Så jag begriper att han har ont.

Och hemtjänstpersonalen suckar och säger.

- Tur att husse har matte. För tänk på alla dom som inte har någon som slåss för sig. Dom får ju bara acceptera och lida i det tysta.

Och när matte igår ringer 1177 för att fråga vad hon ska göra. En sympatisk sjuksköterska,  som matte bedömer kunnig sköterska, svarar, att det enda hon kan råda matte till är att ringa efter ambulans igen.

Men det skulle i så fall bli fjärde gången på en månad, som husse får åka ambulans till NÄL. På en grusväg där varje potthål gör att han skriker av smärta.

Och till vilken nytta?  Första turen med ambulans var runt den tionde augusti. Då kom han hem med uppmaningen att ta Alvedon mot smärtan. Och för två lördagar sedan sa Vårdcentralen att matte skulle ringa 112 igen. Men husse var hemma igen efter ett antal timmar. Och i fredags hände samma sak och då kom han hem igen efter ett flertal timmar. Ett flertal timmar utan mat och hans vanliga medicin, totalt nedpissad eftersom han inte kunde ta sig till toaletten. Och med uppmaningen att se till att hemsjukvården ge smärtlindring och att han ska röra sig så mycket som möjligt.

Naturligtvis var det ingen som ringde matte. För hon är ju bara en änka som bor i samma hus som denne frånskilde man. Så juridiskt har hon ju inte mer med saken att göra än grannen. Men utgå då inte ifrån att hon fixar allt som det allmänna inte gör. När husse då kom hem klockan 21 och stod på gårdsplanen ropandes efter sin rullator fick matte se till att han kom in. För den tjänsten var väl inte beställt av färdtjänsten från sjukhuset. I alla fall åkte taxin direkt. Hemtjänsten skulle möta upp men var försenad. Och när socialtjänsten gör en vårdplanering i vårt hus passar man på att göra det när man är säker på att matte inte är hemma. Men ändå räknar man med att hon fixar.

Och vårdcentralens läkare har inte träffat husse sedan i november på korttidsboendet. Och  vårdcentralen ska göra en läkemedelsgenomgång enligt ett avtal med kommunen. Så det vore på tiden att fixa det för husse. Han har så många olika mediciner att matte inte klarar av att hålla redan på dom längre. Dom är så  många olika att dom inte ryms i den största varianten av dosett.

Men det känns som om man struntar i patienters lidande. Man träffar ju inte själv patienten och gör man det så är det ju någon annans ansvar att hjälpa. Och det krävs att man sitter så långt ifrån att man slipper höra skriken av smärta. För hur ska jag annars förstå att empatin finns hos undersköterskorna men inte högre upp i organisationen.

Så här får man inte behandla människor. Se till att lösa era samordnings- och samarbetsproblem i praktiken och inte bara i skriftliga avtal som inte alls genomförs i verkligheten. Och skriken på hjälp från undersköterskor längst ut i verksamheten når aldrig er som beslutar för innan dess har verklighetsbeskrivningen förskönats för att ingen skugga ska falla över de högre tjänstemännen eller ni ansvariga politiker. Så ni kan bara i lugn och ro fortsätta att tro på en helt falsk verklighetsbild av vården.

Så sluta nu att spela Svarte Petter med äldre människor.

Tänker den fyrbenta blondinen

Svensk sjukvård av idag

Snart orkar matte  inte mer. Sedan den 5 augusti har husse haft fruktansvärda ryggsmärtor. Matte gav honom fel smärtstillande medel, eftersom hon inte begrep bättre, och medverkade till att han höll på att stryka med i ett akut blödande magsår.

Men magsår behandlas på  medicinavdelningen på NÄL så han skrevs ut med rådet att knapra Alvedon för att klara ryggsmärtorna. Veckan efter fick inte hemtjänsten upp honom ur sängen på grund av smärta. Ambulans igen men denna gång till ortopeden.

Sjuksköterskan sa när matte ringde att han skulle skrivas ut under eftermiddagen så fort han kunde ta sig till toaletten.

- Men ingen är hemma. Ni kan bara inte skicka hem honom sa matte

- Är inte du sambo? Sa sköterskan

- Jo men inte livegen sa matte

Men hem kom han. Och idag händer samma sak. Och detta trots att det var vårdcentralen som sa till matte att ringa efter en ambulans eftersom hemsjukvården inte klarar smärtlindringen inom öppenvården.

Är detta svenska sjukvård av idag eller bara ännu ett exempel på åldersdiskriminering?

Undrar den fyrbenta blondinen

Vad är sant?

Man ska tala väl om kommunen så att fler flyttar hit. Varje positiv anställd och förtroendevald som talar väl om kommunen ger fler invånare. Rätt ofta känner matte sig skyldig för hon talar inte alltid väl om kommunen. Och rätt ofta får hon höra att hon bara klagar. Men hur ska man annars få en bättre kommun.

Och det som dom styrande inte kan styra över fungerar bra. Orust är på många sätt fantastisk. Och här finns massor av kreativa och roliga människor att umgås med.

Och visst fungerar stora delar av den kommunala verksamheten bra. Kajutan med dess kulturutbud är bara så bra för att ta ett exempel.

Och här hemma får vi besök av hemtjänst och hemsjukvård flera gånger varje dag.

Och dessa människor ger husse allt vad han behöver i form av omvårdnad och träning. Personalen är alltid vänliga och hjälpsamma och oftast även kunnig.

Men flera av dom som husse gillat bäst under det år han haft hemtjänst/hemsjukvård har försvunnit. 

Några till en helt annan verksamhet. Några till en annan kommun.

Skälen varierar. Någon vill ägna sin tid åt sina vårdtagare och inte åt pappersjobb. Någon tycker sig ha tid att ge den hjälp den enskilde har fått beviljad. Någon får bättre betalt i grannkommunen. Någon har tröttnat på att bli inbeordrat på sina lediga dagar och så vidare.

Men det stämmer inte med den officiella sanningen. För enligt personalfunktionen på kommunen så finns ingen personalbrist och denna yrkeskategoris löner behöver man inte satsa på för dom stannar ändå kvar i verksamheten. Och nu när man satsar så mycket på heltidsprojektet så kommer allt bli ännu bättre.

Men hitintills har matte inte träffat någon ute i verksamheten som tycker det så kallade heltidsprojektet är bra.

Och många av dom som fanns i våras är inte kvar. Och alltför många är sjukskrivna.

Och om man följer vissa inlägg på, det av den politiska ledningen så hatade, nätet hittar man inlägg från dom som jobbar i hemtjänsten.

- Verkar skit bra i Stenungsund. Det ser ut som om de faktiskt gillar timmisar. Bra att vi har någonstans att gå så att vi får in våra pengar! Ledsamt att vi inte längre vågar tro på kommunen vi betalar skatt till!

- Tror aldrig att kommunens planer kommer att funka. Ju fler hundra procentare ju mindre antal folk som kan vicka. Sen när vårdyrket är så tungt o alla ska jobba fullt blir det fler sjukskrivningar. En idiotisk ide. Sen inte sagt att de som vill jobba heltid inte ska gå göra det. Men jag tror inte på idén.

Så var ligger sanningen. Och att alltid tala väl om kommunen är inte så lätt. Såvida du inte ska ljuga.

Men hemtjänsten fungerar fortfarande bra. Detta trots ledning och politiker men tack vara en mycket lojal personal. Frågan är bara hur länge?

Undrar den fyrbenta blondinen