Maktens fula tryne på Orust

Fakta resistent eller bara lite alternativ fakta.

Nya uttryck speglar verkligen dagens verklighet.

För två år sedan var det andra ord som gällde så var det:

Ödmjukhet, lyhördhet och öppenhet.

Dessa inneord sa kommunalrådskan skulle  genomsyra den styrande majoritetens arbete.

Jättebra!

Men nu verkar detta vara helt glömt. Nu gäller det att hålla ihop majoriteten och se till att oppositionen får så lite inflytande och insyn som möjligt.

Här kommer det senaste exemplet på detta.

" Den politiska majoriteten har framfört önskemål om att ändra på arbetssätt till kommande budgetarbete. Kommunstyrelsens arbetsutskott tillsammans med ordförande för Miljö- och byggnadsnämnden får i uppdrag att arbeta fram ett förslag till budget och plan för 2018-2020."

 ( citat från dagens handlingar till kommunstyrelsen)

Tidigare har man varje vår haft två budgetdagar för att ge alla partier i kommunfullmäktige samma faktaunderlag, så att dom därefter kan lägga ett bra budgetförslag utifrån sina värderingar.

Men nu vill alltså majoriteten begränsa oppositionens möjligheter att arbeta fram en egen budget.

För alla partier finns inte med i kommunstyrelsens arbetsutskott. Vissa partier kan naturligtvis få information från kamrater i sina samarbetspartier. Men det blir andra eller tredjehandsinformation och nog lite färgat av andra politiska värderingar. Det vill säga lite alternativ fakta. Och ett parti finns inte alls representerat i arbetsutskottet, nämligen SD. Matte delar verkligen inte det partiets värderingar. Men att ytterligare en gång göra sverigedemokraterna till martyrer, som stängs ute, gör bara att missnöjet bland väljare växer och partiet med det.

Det är bara med öppenhet och genom en lyhörd dialog där fakta är fakta och åsikter är åsikter och där vi vågar lyssna på dom som har andra åsikter som vi skapar ett bättre samhälle.

 Så ni som styr, släpp faktaresistensen och alternativa fakta i politiken på den stora ön i väster. Och stå för det ni sa skulle gälla när ni tillträdde.

Ödmjukhet, lyhördhet och öppenhet.

Våga vara öppen så att alla som vill kan delta i den politiska debatten på lika villkor.

Tänker

De två fyrbenta blondinerna

Bryt den farliga tystnadskulturen.

Så löd rubriken på en debattartikel  i SvD den 7 januari. Dom som skrivit artikeln är socialborgarrådet i Stockholm samt representanter för socionomernas fack SSR.

Precis vad matte ville läsa. Äntligen får hon stöd för sin uppfattning.

Omsorgsutskottets ordförande på den stora ön i väster har från talarstolen i fullmäktige hävdat att matte berättar sagor när hon beskrivit en annan verklighet än den han, som  högste ansvarige, vill kännas vid. 

Men i huvudkommunen har man beslutat ta itu med den tystnadskultur som råder inom socialtjänsten för att  på sikt få tillbaka kvalitén.

"Kortsiktiga budgetmål har blivit ett mått på hur väl chefer och medarbetare utför sitt arbete. Det skickar i sin tur signaler inom hela organisationen att den som för fram kritiska synpunkter, inte minst sådant som rör budget och budgetramar, riskerar att betraktas som mindre lyckosam i sitt ­arbete.

Konsekvensen är att medarbetare och chefer undviker att lyfta svårigheter och i stället försöker lösa problemen på egen hand. Resultatet blir stress och frustration hos personalen, men också sämre kvalitet för många brukare."

”Tystnads­kulturen inom socialtjänsten är farlig”

"Tystnadskulturen är ett generellt problem i den offentliga sektorn. Orsaken ligger inte hos enskilda chefer, medarbetare eller politiker. Bakgrunden är i stället de lednings- och styrsystem som har byggts upp under årtionden, influerade av New public manage­ment, NPM. Kortsiktiga krav på budget­resultat och en snäv syn på effektivitet har getts före­träde framför att styra efter kvalitet i verksamheterna. Incitament för att hålla budget har dominerat och när man talat om ”bra resultat” i en verksamhet har det främst handlat om att hålla budgetramar framför hur god kvalitet det varit i de välfärdstjänster som kommit medborgarna till del."

"Tystnaden och bristen på dialog skapar stora avstånd mellan ansvariga politiker och de verksam­heter de är satta att styra. Viktig information om konsekvenserna av att exempelvis social­sekrete­rare tvingas välja insatser utifrån lägsta prislapp, och inte utifrån professionella bedömningar om vad som är mest verkningsfullt, riskerar att aldrig nå den politiska nivån. Politikerna får en friserad bild av läget och saknar därmed relevanta underlag för att göra kvalitetssäkrade prioriteringar."

Precis så tror matte  att det är inom hela socialtjänsten på Orust, även om hon numera bara, och då som närstående, har insyn i äldreomsorgen. Men här har hon massor av exempel på att det beslutsunderlag som den politiska makten har att ta ställning till silats och förskönats. Och det i så stor omfattning och många led att den verklighet som beskrivs har mycket lite gemensamt med den verklighet brukarna ser och upplever.

"Så för att gå från den kris vi idag ser inom socialtjänstens alla delar till utveckling är det nödvändigt att bryta den farliga tystnads­kulturen."

Kommunalrådskan talade i alla fall tidigare vid högtidliga tillfällen om tillit, öppenhet och transparens så därför borde det inte vara svårt för ledningen för Orust att instämma i artikelförfattarnas ambition och 

"bli en föregångare när det gäller öppenhet, dialog och professionsdriven verksamhetsutveckling. Tilliten mellan profession och politik måste öka genom en levande dialog om mål, resurser och förut­sätt­ningar. Det måste vara möjligt för såväl chefer som medarbetare att föra fram även kritiska synpunkter."

 Tillsammans kommer dom att arbeta för att:

" Medarbetare och chefer uppmuntras att synliggöra problem och brister.

• Medarbetarnas synpunkter och frågor ska lyftas och tas till vara i verksamheterna.

• Kanaler för kontinuerlig dialog mellan ansvariga politiker och professionen ska finnas.

• Professionen ska ha möjligheter att föra fram sina bedömningar medan politiken tar ansvar för mål, prioriteringar och budgetramar.

• Psykosociala skyddsronder genomförs regel­bundet, där det bland annat följs upp hur med­arbetarna uppfattar möjligheterna att föra fram synpunkter till högsta ledningen.

Med en öppen dialog, både om brister och vad som fungerar bra, kan vi utveckla kvaliteten i socialtjänsten. I slutänden handlar det om att vi ska ge insatser av god kvalitet till de barn och vuxna som behöver samhällets hjälp allra mest. Det vinner vi alla på."

Men det är väl inget att hoppas på för på Orust. För här  har man alltid gjort som man finner bäst utan att lyfta blicken och det har gått så bra så.  Och sådant som kommer från Stockholm det är inget för en riktig Orustbo. Eller som kommunens HSB brukar säga när någon dristar sig till att ha synpunkter på den kommunala verksamheten:

- Vi har en fantastisk verksamhet och den ska alla tala väl  om.

Men även solen har sina fläckar.

Men snälla tänk om!

Tänker dom fyrbenta blondinerna

Halva mandattiden har gått.

Före valet 2014 bildades Alliansen på Orust. Men så snart den gemensamma valvakan var över och det var klart att Centern fått ytterligare ett mandat så lämnade dom samarbetet.

Centern fick ett bra erbjudande från sossarna och valde att ingå in den sexpack som styrt kommunen sedan valet. Styrt är väl inget lämpligt ord. För just bristen på styrning är nog kommunens största problem. Ska sex partier, med olika ideologier varav två  lokala missnöjespartier, hitta en minsta gemensam nämnare tar det tid och blir sällan bra.

Som nu senast när man gett tjänstemännen i uppdrag att lägga fram ett förslag till höjda arrenden för sjöbodar. När tjänstemännen, på ett föredömligt sätt, gjort sin hemläxa och kom tillbaka till politiken med ett förslag i linje med det uppdrag dom fått, fick majoriteten kalla fötter. Kompromissandet började. Förslag till beslut var inte klart så att det kunde skickas ut utan lades på bordet. Folkviljans representant röstade emot förslaget och ville reservera sig mot beslutet. Men man kan ju rimligen bara reservera sig till förmån för eget förslag och något sådant hade han inte. Politiken i ett nötskal! 

Och i fullmäktige sa han sedan något om demokrati som i alla fall matte inte förstod.

Fullmäktiges presidium hade dessutom bett kommunalrådskan om en kort föredragning i ärendet. Men hon vägrade med hänvisning till att alla var insatta i ärendet. Alla omfattar i alla fall inte matte, som gärna fått mer information om hur man egentligen tänkt.

Och så är det med det mesta. Alla i sexpacken ska ha sina köttben för att vara beredd att fortsätta att stötta majoriteten och resultatet blir årliga skattehöjningar och sämre effektivitet.

Men på det av majoriteten förhatliga nätet kan man läsa att vissa invånare tror att denna skattehöjning ska användas till ny verksamhet såsom högre bidrag till föreningar, bättre renhållning etc. Men så är det tyvärr inte. Dom behövs för att finansiera dagens verksamhet. Och så vitt matte förstår så fattas det redan nu pengar för 2017, eftersom man redan intecknad det mesta av det anslag som kommunstyrelsen har om något särskilt skulle hända under 2017.

Så matte tror nog att även 2017 kommer att gå back trots en stor skattehöjning.

Och mot denna lokala rödgrönaröra ska oppositionen bedriva en seriös opposition. Det är lättare sagt än gjort. För har majoriteten röstat igenom sin budget, som har en helt annan inriktning än oppositionens önskan så är det svårt att komma med alternativ. Låt oss gå tillbaka till sjöbodsarrendena. Höjningen fanns inte med i Alliansens budget. Ska man då lägga sig i hur majoriteten verkställer sin budget? Matte tyckte inte det och avstod från att rösta. Men det är ingen bra lösning det heller för då får matte kritik för att hon inte deltar i besluten och alltså enligt majoriteten inte tar ansvar. Men varför delta i sånt som redan är beslutat och nu  bara ska genomföras?

Dessutom är ju frågan hur mycket energi matte ska lägga på motförslag som majoriteten inte ens läser. 

Det känns faktiskt mer meningsfullt att mata duvorna. Dom verkar i alla fall uppskatta insatsen.

Men så får matte inte resonera. Vissa av mattes kompisar tycker att det är viktigt att visa väljarna att oppositionen vill något annat. Det håller naturligtvis matte med om. Men matte har den uppfattningen att väljarna är inte dumma. Så man behöver inte ställa samma fråga till majoriteten mer än en gång. Får man inget svar säger det mer om majoriteten än att ställa frågan på nytt. 

Och det är viktigt att inte opponera bara för att förslaget kommer från majoriteten. De flesta frågorna är alla faktiskt ense om. Så opponera bara i frågor där partiet verkligen tycker annorlunda tycker matte.

Men även i dessa frågor får matte kritik. Det påstås vara viktigt att det som blev kvar när Centern lämnat Alliansen visar enig front. Varför? När man sitter i opposition? I mattes värld måste man kompromissa när man är i majoritet och styr. Men i opposition ska man visa på skillnader. För hur ska annars väljarna veta vad som skiljer de olika partierna åt?

Så är det på riksplanet, där miljöpartiet måste kompromissa bort sin själ för att få vara med och bestämma. Medan oppositionen från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna kan tala om vad dom tycker. Och så måste det vara här på den stora ön i väster också.

Men tänk  om majoriteten kunde ta tillvara lite av den kunskap och erfarenhet som finns hos oppositionen och inte bara avvisa allt som kommer från det hållet som strunt.

Då skulle kanske fullmäktigemötena och politiken på Orust bli intressantare. Kanske så intressant att unga människor engagerar sig politiskt.

Dom som idag har förtroendeuppdrag måste sluta tjafsa, börja lyssna på sina motståndare och ta debatterna. Och inte var så rädda för kritik vare sig på nätet eller IRL.

 Om man inte gör det så lär fullmäktige efter nästa val till stor del bestå av dom partilojala medlemmar som finns på våra äldreboende. Och fullmäktiges mest angelägna satsning under 2019 blir utbyggd parkering för rullatorer och bättre högtalaranläggning i Kajutan i stället för sådant som de som har framtiden framför sig hellre skulle vilja satsa på.

 Halva mandatperioden har gått. Men vad gör partierna för att få tillbaka lite av väljarnas förtroende inför valet 2018 ?

Undrar dom två fyrbenta blondinerna

En spricka inom Alliansen på Orust?

Flera gånger den senaste tiden har matte hört om en spricka inom Alliansen på Orust. Eller fått frågan om vad som pågår inom Alliansen på Orust, eftersom man röstar olika i vissa frågor.

Finns det något egenvärde i att vara överens om allt, när man ändå blir nedröstad av majoriteten?

Skulle demokratin må bättre om det fanns färre förslag för ordförande i fullmäktige att ställa proposition på?  

Och måste det vara en spricka bara för att partier i opposition just nu, två år före nästa val vill visa väljarna vad som skiljer partierna åt?

Alliansen består av tre partier, med tre olika partiprogram. Alltså tycker man olika i en del frågor. Men lika i dom flesta. Och inför förra valet kompromissade man fram en överenskommelse om hur man skulle  styra kommunen under den kommande mandatperioden. Men man  fick inte Orustbornas förtroende att visa vad man kunde.

Men man samarbetar fortfarande i vissa frågor. Men i opposition tycker, i alla fall matte att det inte finns någon anledning att visa upp en enig linje i alla frågor. Hur ska då Orustborna veta vad som skiljer de tre olika partierna åt? Att förhandla och kompromissa inför olika beslut leder ju ändå bara till att det blir ett förslag från Alliansen i stället för två. Känns som slöseri med tid, eftersom förslaget ändå röstas ner av majoriteten.

För hur mycket arbete än oppositionen lägger ner på sina förslag och hur bra dom än är för Orustborna, så kommer dom att röstas ner av majoriteten. Det är det som är så tråkigt. Förslag från fel håll. Det vill säga från oppositionen, tror matte att dom styrande totalt struntar i. Man lyssnar inte på vad oppositionen säger än mindre läser man deras förslag mer än för att hitta eventuella fel. Man röstar bara emot per automatik.

Nu när Liberalerna är i opposition tycker matte det är viktigare att visa vad liberal politik kan göra för skillnad för Orustborna än att vara enig med Moderaterna i alla frågor.

Det är viktigt att visa sina väljare och andra partier vad man har för åsikter och människosyn. För ingen vet idag vad som händer i valet 2018 och vilka allianser, som kommer att skapas därefter. Så är det ju ingen bra idé att idag behandla sina motståndare som om dom vore idioter.

Matte tror alltså inte att det är framgångsrikt att opponera genom att skicka tillbaka ärenden  bara för att man tycker att beslutsunderlaget är dåligt. Det fördröjer bara beslutet en månad eftersom majoriteten alltid anser sig ha rätt. Därför återkommer ärendet i samma skick vid nästa möte och då gäller vanlig majoritet och förslaget går igenom.

Och även majoriteten borde tänka på att det finns ett liv efter nästa års val. Dom kan ju till exempel hamna i opposition. Och hur vill man bli behandlad då?

Man borde alltså vara mer transparent och  ha en öppen  debatt innan man lägger förslag i för Orustborna viktiga frågor. Att komma med förslag vid sittande bord är vare sig bra för beslutskvalitén eller för demokratin.

Som nu på senaste fullmäktige om arrende för sjöbodar på kommunal mark. Fullmäktiges presidium ville ha en föredragning i ärendet. Men fick beskedet att det diskuterats så länge att alla var insatta, så det var onödigt.

Matte ingår tydligen inte i alla. För hon kände inte att hon varit delaktig. Något förslag har i alla fall inte varit ute på remiss till partier och vad matte vet inte heller till berörda.

Men eftersom höjningen var en del av majoritetens budget för 2017 så tyckte matte att då får väl majoriteten, som tagit faen i båten även ro honom i land. Så hon avstod från att rösta. 

Men hade majoriteten vågat skicka ut förslaget på remiss hade man säkert fått ett bättre beslutsunderlag och man hade på ett tidigt skede kunnat ge tjänstemännen direktiv för hur man ville se förslaget. För när politiker, som nu, går in och ändrar i tjänstemannaförslag brukar det aldrig sluta väl. Tänk bara på ventilationen i Henåns skola eller på fjärrvärmeverket i Ellös så förstår ni vad matte menar.

Och med ett stort missnöjesparti i fullmäktige, som har sina rötter inom nazismen,  borde man tänka nytt. Ska man verkligen, som idag till varje pris försöka få ihop till en majoritet för att hålla SD utanför? Ska man fortsätta att låta folk tro att SD är dom enda som lyssnar på Orustborna?

Idag styr en majoritet på sex partier kommunen. En majoritet med så många partier är inte  effektivt.

 Vore det inte bättre att låta alla partier ta ansvar efter sin styrka i fullmäktige och vara med och styra.

 Och kanske kunde man i  kommunstyrelsen välja personer som är mest lämpade för uppdraget. 

Kanske behöver inte ens alla  sitta i fullmäktige eller vara politiskt aktiva, utan just bara vara mest lämpliga för uppdraget. Deras uppdrag skulle vara att på ett proffsigt sätt verkställa fullmäktiges beslut. 

Dom skulle se till att få in så många olika synpunkter som möjligt och att tillsammans med kompetenta tjänstemän bereda ärenden. Fullmäktige skulle sedan efter en livlig debatt i demokratisk ordning fatta beslut. Fullmäktigen skulle alltså bli ett levande parlament, där besluten verkligen fattas. Och inte som i dag när besluten fattas  i korridorer och i slutna rum dit bara ett fåtal ur majoriteten har tillträde. Och där majoriteten av fullmäktiges ledamöter bara fungerar som röstboskap för att legitimera  redan fattade beslut.

Men detta kan matte bara önska,  men inte påverka. Det hon kan påverka är att Liberalerna driver Liberala frågor och driver Allianspolitik när Alliansen har en gemensam uppfattning.

Så någon spricka i Alliansen är det inte.  Och det finns säkert fortfarande politiskt och personella förutsättningar för att i god tid före valet presentera en Alliansplattform för väljarna. Och om inte så är politiken full av andra möjligheter.

Tänker dom fyrbenta blondinerna  

Inte konstigt att ordförande för omsorgsutskottet tror att alla talar i egen sak

Så var årets sista fullmäktige till ända.

Och halvtid i mandatperioden.

Ett av de första ärendena, som lockat till sig många åhörare, var frågan om arrende för de sjöbodar som ligger på kommunal mark. Majoriteten hade i sista stund kommit med ett kompromissförslag, eftersom man hade svårt att enas om att gå på tjänstemännens förslag, som innebar en rätt tuff höjning. För även politiker är ju människor och en del har sjöbodar eller nära vänner som har. Och man vill ju inte göra sig alldeles omöjlig privat.  Höjningen av intäkterna från arrendena för sjöbodarna är en del av majoritetens budget för 2017. Så matte finner ingen anledning att lägga sig i denna fråga. Matte och hennes kompisar hade ett annat budgetförslag som blev nedröstat så då får väl majoriteten ha en chans att klara sin budget själva.

Men det är rätt intressant att se att det är först när frågan kommer inpå skinnet som man engagerar sig.

Då går man man ur huse för att försvara att det ska bli vid det gamla.

Så nu kände sig ett antal arrendatorer av mark på vilken deras sjöbodar står angelägna att bevaka sina intressen.

Och så tycker matte det är även inom politiken. Det är alltför många, som bara verkar engagera sig politiskt för att driva egna privata intressen.

För trots sin numera rätt dåliga hörsel kunde matte inte undgå att höra en diskussion mellan två ledamöter,  en som privat har mark som han ska exploatera och en ur Miljö- och byggnads politiska ledning. De var i samspråk om när myndigheten kunde komma och kolla var det skulle byggas. Helst skulle ju inga pinnar för huset sättas ut för tidigt, för man ville ju inte skylta med detta.   Snacka om att driva sina egna frågor. I mattes öron lät det som vänskapskorruption.

Så det är ju inte så konstigt att omsorgens ordförande utgår ifrån att även matte sitter i fullmäktige för att kunna driva sina högst privata frågor.

Men så är det inte. När matte flyttade tillbaka till Orust efter 18 år i Skåne och engagerade sig politiskt fick hon frågan om hon inte skulle sitta i omsorgsutskottet.

Matte sa, absolut inte. Hon anser att det är viktigt att inte gå in i en tjänstemannaroll som politiker. Och risken hade varit för stor efter flera årtionden som förvaltningschef inom socialtjänsten. Så matte har försökt att inte lägga sig i sociala frågor. Men så blev husse sjuk och matte ser hur misskött hemsjukvården och hemtjänsten är. Och då klarade hon inte att tiga längre.

Den ena vet inte vad den andra gör och det saknas styrning. Det måste finnas massor av pengar att spara på en bättre styrning utan att sänka kvalitén hos dom gamla. Men ingen lyssnar på dom som vet, nämligen fotfolket. Och dom som har det politiska ansvaret duckar och säger:

Det är en verksamhetsfråga och tar inte reda på hur det funkar.

Så den version som finns i olika dokument och som presenteras för beslutsfattare har  inte mycket gemensamt med den verklighet som matte ser dagligen vid de fyra besök med dubbelbemanning som husse har.

Så matte la en motion för att börja någonstans i ett desperat försök att få igång en debatt om äldreomsorgen. En motion för att få lite struktur och kvalité på basrehabiliteringen. För det är inte rationellt att alla i en hemtjänstgrupp ska utföra detta i hemmet. Kommunen har en skyldighet att ha basrehabilitering och övrig sjukvård upp till och med sköterskenivå innanför hemmets fyra väggar. 

Men det är inget som hindrar att ha en dagrehabilitering någon annanstans, som man hade tidigare. Speciellt inte om det sänker kostnaderna och ger bättre rehabilitering.

Svaret matte får är inget svar på förslaget utan en redogörelse för vad som gäller, precis som om matte inte visste det. Och dessutom en skönmålning av hur det fungerar IRL. 

Man påstår att alla som utför rehabilitering i hemmet får handledning av fysioterapeuten. Det är inte sant för fysioterapeuten ger instruktioner på arbetsplatsmötena. Där får bara tillsvidare anställd personal och dom med långa vikariat delta. Timvikarier  finns ute i verksamheten.

 Men här hemma hos oss har det under dom senaste veckorna varit 27 olika personer och endast 9 av dessa har varit tillsvidareanställda. Så var det med den handledningen.

Så matte kan ju förstå om omsorgsutskottet ordförande tror att matte talar i egen sak. Men det gör hon inte för när det gäller husses rehabilitering är det nog för sent att åstadkomma en förändring.

Och sådant som gäller husse och hans vård tar inte matte upp politiskt. Bristen på samordning mellan olika nivåer inom sjukvården gjorde att husse inte fick den vård han behövde.   Han låg här hemma och skrek av  smärta. Matte skrek på alla berörda instanser för att få hjälp. Till slut fick husse hjälp. Men alla ska samma rätt till hjälp. Man ska inte behöva ha en räpa här hemma för att någon ska ta sitt ansvar.

Men det intressanta är att de svar som matte fick vid kontakt med sjukvården angående husses tillstånd var precis de samma som svaret på motionen andades.

Ansvaret är någon annans. Vi gör inget olagligt. Allt är någon annans ansvar. Ingen enda sa det som matte tycker vore det rätta.

Detta är inte bra. Jag ska se till att vi sätter oss ner och gemensamt försöker hitta en lösning.

Och när det gäller behovet av dagrehabilitering kommer här vad en gammal man sa till en tidigare omsorgsordförande när dagverksamheten lagts ner:

Det gav mig så mycket. Dels sporrade vi varandra att träna. Och så kom jag ut. Och någon såg just mig. Och kaffestunden med den sociala samvaron var så viktigt nu när jag lever ensam.

Så ni som makten haver i Orust. Lyssna även på oppositionen. Dom består inte enbart av människor med privata agendor. Dom flesta vill liksom ni bara det bästa för Orustborna. Men dom vill göra det på ett effektivare sätt och vill att den enskilde själv ska ha mer att säga till om kring sin vård.

Så snälle herr ordförande för omsorgen. Utgå inte ifrån att allt som inte kommer från majoriteten är vansinne utan öppna ditt sinne och lyssna på dom andra också.

Tänker dom två fyrbenta

   

Trollen spricker i solskenet! Var det därför det hela blev en antiklimax vid senaste fullmäktige?

"Nu verkar den härskande majoriteten ha fått nog av demokrati... och försöker begränsa oppositionens möjligheter att skapa debatt... inte värdigt en demokrati, men vad gör man inte för att hålla sig kvar på toppen och Orustborna betalar!

En desperat politisk majoritet på ett sluttande plan som leder mot kaos, valförlust och utkrävande av ansvar... hindrar oppositionen att lämna in interpellationer till kommunfullmäktige?! "  facebookinlägg den 2 november

Det var ju ord och inga visor det. Så matte såg med viss oro fram emot diskussionen i fullmäktige om varför presidiet hade stoppat en interpellation.

För så får man inte göra. Det är fullmäktige som beslutar om en interpellation får ställas eller inte, inte fullmäktiges presidium. Men presidiet, där matte ingår som representant för oppositionen, föreslog moderaten att interpellationen i stället skulle komma upp som en fråga, vilken den per definition var. Men  presidiet uppfattade det som ett generöst erbjudande till ledamoten.  För alternativet hade ju kunnat bli att den inte kom upp alls, beroende på vad fullmäktige tyckt.

Under veckan före fullmäktige så ringdes det och det var många, som inte satt sig in i frågan, som gav moderaten likes på Facebook. 

Matte ville vara förberedd och ringde en guru i kommunalrätt för att höra vad som var rätt och betalade nästan 700 kronor för en kommenterad bok om kommunallagen. 

Och innan ordförande öppnat torsdagens fullmäktigesammanträde hörde matte, trots numera rätt dålig hörsel, hur den moderate ledamoten gick runt och visade upp ett mejl från samme guru, som matte snackat med.

Och naturligtvis fått samma besked som matte, att det är fullmäktige, som skulle säga nej till en interpellation.

Moderaten begärde direkt efter mötets öppnandet ordet i en ordningsfråga om interpellationen. 

Ordförande svarade att

- Vi tar det när din fråga kommer upp.

När sedan frågan kom upp redogjorde ordförande för hur presidiet tänkt. Och frågade matte om hon ville säga något. Matte sa att hon avvaktade, för hon trodde det skulle bli en hetsig diskussion.

Men nej. Moderaten ställde helt vänligt sin fråga och fick svar av omsorgsutskottet ordförande.

Det matte inte förstår är varför tog han inte tillfället i akt att diskuterade handläggningen?

Kanske därför att han vet att i botten ligger presidiets uppdrag och försöka förbättra debattklimatet i fullmäktige och strama upp ofoget att ställa interpellationer och frågor. När syftet uppenbart bara är att få lite uppmärksamhet på sig själv och inte intresset  att föra en konstruktiv oppositionspolitik. 

I mattes värld är det viktigt att ha samma åsikt vare sig man sitter i majoritet eller  opposition för hon tror att väljarna både kan tänka och minns.

Så det var nog den debatten moderaterna inte ville ha. För beteendet hos vissa moderater  på första raden i fullmäktige med stöttning från några på andra är inte ok i kommunens högsta beslutande församling.

Det är tur att dom som tittar på webbsändningen varken hör dessa föraktfulla kommentarer eller ser grimaserna. Som  nu i torsdags. Från första raden kunde matte tydligt höra från en annan moderat vad han tyckte om presidiet, även om han sa något annat från talarstolen. Presidiet var ju fullständiga idioter som inte föreslog ett högre anslag till revisionen. Och för att inte tala om att dom inte lät revisionen  yttra sig under mötet. Dom som satt inne med sakkunskapen. Att vare sig  kommunallag eller reglemente godkänner detta är ju ointressant när man vet bättre själv.

 Men man behöver inte vara idiot bara för att man inte beundrande och okritiskt sväljer allt som kommer från denne vår egen Trump från Slussen. Matte upphör aldrig att förvånas att utbildning och bildning kan vara två så skilda ting. Och att förolämpa människor som tycker annorlunda, tror matte inte är ett framgångskoncept för  att vinna över dom på sin sida.

Men eftersom berörd moderat inte vågade ta debatten om den nekade interpellationen i fullmäktige så fortsätter han med påhopp och osanningar på facebook.

Men i fullmäktige landade det hela i en antiklimax. Eller som ett tomtebloss så här i jultid. Sprakar, lyser och gnistrar för att rätt snabbt bli alldeles svart och tyst.

Inte konstigt att världen ser ut som den gör

 tänker  

två fyrbenta blondiner.

Förnekelse skapar farliga politiker (Teodorescu i GP)

"I månader har Trumps anhängare hånats och idiotförklarats, de har utmålats som obildade (när blev det politiskt korrekt med sådant oförblommerat klassförakt?), ett demokratins bottenskrap. Nu har de använt sin demokratiska rättighet, och skyldighet. Och det med besked. Strategin att hoppas på röster från de man avfärdar som lägre kunniga har återigen misslyckats. Oavsett vad den etablerade politikerklassen, journalistkåren eller någon annan tycker har de gjort sitt val. När ska etablissemanget börja ta dem på allvar oavsett vad man tycker om deras åsikter?"

Och det samma gäller där som här.

Det handlar "om att när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer, när människor upplever att medierna är emot dem och för de som de är satta att granska – ja, då eroderas förtroendet och det enda rationella som återstår är att rösta i protest. Det är alltså mer en fråga om bristande politiskt utbud än om något annat."

Landets ledande politier och journalister verkar intressera sig mer för vad man ska kalla Pippis pappa för än att det finns fattigpensionärer som inte klarar sig på sin pension. Eller att många av dom är så ensamma att dom slutar att äta och svälter ihjäl.

Och så är det på den stora ön i väster också. Matte, som varit politisk aktiv sedan studentvåren 68, börjar tvivla på dagens demokratiska system.

För att ta ett exempel.

Matte tittade på debatten i SVT som följde på programmet om Sveriges bästa hemtjänst. Det visade en avgrund mellan den politiska eliten och dom som har erfarenhet av hur det fungerar i verkligheten.

En ansvarig minister, som matte tidigare upplevt som påläst och duktigt representarade regeringen. Nu hade hon inget att komma med förutom att skylla på den borgerliga regeringen.  Kristdemokraternas ordförande, som också var inbjuden, hade minsann inget gjort under dom 8 år som kristdemokraterna satt på ministerposten med ansvar för äldreomsorg. Och så var ett vänsterpartistiskt borgarråd från Stockholm där, och som fortfarande trodde hon var anställd i vården och ansåg att politiker borde gå bredvid i vården. För att veta vad man talar om. Det kan ju låta bra. Men att ha en högt avlönad politiker utan erfarenhet från vården att gå bredvid verkar inte rationellt eller ekonomiskt försvarbart. Nej det måste finnas andra mer effektiva sätt att få reda på hur det funkar i vården.

Geriatrikprofessor Yngve Gustavsson hade svaret. Lyssna på undersköterskorna! Det är dom som ser vårdtagarna. Men man måste träffa sina vårdtagare så ofta att man ser även små sjukdomsförändringar. Det gör man inte idag eftersom det är för många olika människor som är hemma hos gamla multisjuka personer.

Men det hade en representant för de privata vårdgivare svar på. Han visste minsann att ett företag i Norrtälje ( om inte matte minns fel) hade som affärsidé att vårdtagare inte skulle få besök av fler än tre olika undersköterskor under en tvåveckorsperiod. Inte för det att matte lagt så himla många schema men det är faktiskt omöjligt, såvida vårdtagaren inte bara har något enstaka besök. Och det var inte dom programmet handlade om. En undersköterska från Vännäs där TV-programmet spelats in, försökte protestera. Men dom som inget vet, vet ju alltid bäst. så hon tystnade. Och en anhörig som länge vårdat både sin demente make och drygt 90-åriga mamma i sitt hem trodde inte på alla vackra löften från etablissemanget utan ville se resultat först.

Programmet var en sann illustration av hur man skapar politikerförakt och en frustration hos väljarna.

Och det är precis likadant här på den stora ön i väster. Matte konstaterar att vare sig rehabilitering eller samordning mellan vårdgivare för multisjuka funkar. Men oavsett vart hon vänder sig är det någon annan som är ansvarig. Man gör precis som ministern och partiordföranden i debatten i TV. Man skyller på andra. Det är hela tiden någon annan som ska lösa problemet. Så här sliter undersköterskorna ut sina ryggar och matte, som hela sitt liv, tills hon började med politik på den stora ön i väster haft besvärande lågt blodtryck har fått blodtryckssänkande medicin. En typisk anhörig sjukdom sa läkaren när han skrev ut receptet.

Och hur ser framtiden ut på den stora ön och i Sverige? 

.  

"Alla som nu förvånas och förfäras, kom ner från piedestalerna och inse att er förnekelse bidrar till skapandet av farliga politiker. Om två år är det val i Sverige, det som skett i USA är bara en föraning om vad som kan bli verklighet också här."

Tänker två fyrbenta blondiner