Listan för kommunalvalet på Orust 2014 är klar.

Omedelbart kommer frågan från pressen. Vem kommer ni att samarbeta med efter valet? Detta blir dock en senare fråga och handlar om valresultat men också mycket om tillit. I mattes gamla hemkommun regerar moderater och socialdemokrater ihop. Det var väl inget som någon tänkt sig före förra valet. Då fanns det ett bra oppositionssamarbete inom ramen för Alliansen. Centerns staka kvinna var drivande och duktig och höll ihop gruppen. Men så fick inget block majoritet och ingen kunde styra ihop med SD. Så det blev som i dagens Tyskland "eine grosse Koalition". Men här på den gröna ön i väster har vi ingen stark majoritet, som styr, utan en minoritet. Styr är väl inte heller rätta ordet. För det är ett av dom stora problemen här på ön. Man styr inte. Man vågar inte fatta beslut och sen genomföra dom. Man lyssnar på vad man tror är folkviljan och så ändrar man sig och då dyker en ny folkvilja upp. Oppositionen är alltså större än den styrande minoriteten. Men eftersom sossarna har oppositionsrådet, trots att de inte är den största gruppen inom oppositionen, så är det de facto i kommunen så att de tres gäng har makten. Centrens starke man, oppositionsrådet och så kommunalrådet, som ju bara vill att allt ska bli bra och inte förstår varför alla är så negativa. Men varför finns det ingen Allians på ön? En fråga som matte ofta ställt sig. Men kommit fram till att det har ingenting med politik och sakfrågor att göra. Det handlar bara om personkemi. Och kanske inte ens dagens personkemi utan beror på konflikter som ärvs mandatperiod efter mandatperiod. De sitter i väggarna. Om det är väggarna i Kajutan där kommunfullmäktige sammanträder eller om det är någon annanstans vet inte matte men hårt sitter konflikterna oavsett var. Första knappa året av denna mandatperiod samarbetade Sossarna, Folkviljan och Folkpartiet. Sossarna hade kommunalrådet och samarbetet med Folkpartiet gick alldeles utmärkt eftersom personkemin mellan rådet och Folkpartiets starka kvinna fungerade bra. Men så röstade Folkviljans fem ledamöter i beslutet om 2013 års budget på tre olika sätt. Och samarbetet sprack. Och Sossarna kastade under förödmjukande former ut sin ledare. Och så stämde inte längre personkemin mellan Folkpartiets och Sossarnas nya ledning. Så det blev inte ens ett samarbete i opposition. Så att svara på hur ett styre på Orust kan se ut efter valet beror naturligtvis först och främst hur det går i valet. Men för att det ska bli en bra politisk ledning som styr kommunen måste också personkemin stämma. Och här tror matte att det kan bli mycket svårt att samarbeta med dom ledamöter som i kommunfullmäktige som mobbat och så klart gått över gränsen för politiska inlägg och hamnat i kategorin personangrepp. Och det måste kommer att bli svårt att ha tillit för dom som oavbrutet använt sig av alla härskartekniken under denna mandatperiod. Detta tycker matte är tråkigt för hon är van, sedan sina år i Skåne, att ha ett bra samarbete med centern. Och som sagt det hänger på personkemin och tilliten och inte på politiska sakfrågor om man kan samarbete för kommunens bästa tänker den fyrbenta blondinen också.

Minoritetsmajoritet - det nya styrelseskicket på Orust?

"Vilket i korthet betyder att de som är färre bestämmer över dem som är fler" Uttrycket var nytt för matte när hon på torsdagskvällen besökte fullmäktige. Men centerns starke man använde det och han måste väl veta. Han nämnde det samtidigt som han berömde sossarna för att tagit initiativet till en gemensam budget. Samtidigt gav han, sin vana trogen, Moderaterna och Folkpartiet en känga för att dom hoppat av diskussionen, men sa naturligtvis inget om varför. Minoritetsmajoritet, ett minst sagt intressant påstående. För det var alltså sossarna som tog initiativ till en gemensam budget och flera talare från den styrande minoriteten berömde detta samarbete kring det nu framlagda budgetförslaget. Ett förslag som alla utom moderater, folkpartister samt de två senast avhoppade från den styrande minoriteten stod bakom. Ända tills man kom till kommunstyrelsen. Då avstod sossarna från att rösta. Och till kommunfullmäktiges sammanträde hade man ett tilläggsyrkande. Ett tilläggsyrkande, som tillstyrktes och lovordades direkt av den styrande minoriteten. Detta innan övriga i salen ens hunnit ta del av förslaget och innan moderater och folkpartisters budgetförslag presenterats. Tilläggsyrkanden innebar vissa satsningar inom vård och omsorg som ska finansieras genom: "att effektivisering konsultkostnader ökar från 2 000 till 4 550." Hur effektiviseringen ska gå till framgick inte. Ändå gick centerns starke man omedelbart upp tillstyrkte yrkandet, eftersom det var så bra finansierat. Hur kunde han veta det? Det framgår inte av förslaget vilka konsultkostnader man ska dra ner på. För om det nu finns konsultkostnader som man bara med ett pennstreck kan ta bort så förstår inte matte varför man inte redan gjort det. Den som lyssnade ordentligt på vad kommunalrådet sa förstod långt innan budgetdiskussionen att den styrande minoritet kommit överens med sossarna om hur kvällens omröstning om budgeten skulle gå till. Smart drag av sossarna. Att vara med och ta fram en gemensam budget och så i fullmäktige framstå som opposition. Man lyckades nästan både äta kakan och ha den kvar. Inte lika smart av den styrande minoriteten. För här står dom som ansvariga för en budget som egentligen är sossarnas och utan att velat ta ansvar för de svagaste i kommunen. Något som sossarna gjorde i sitt tilläggsförslag och som Moderater och Folkpartiet gjorde i sin budget. Så någon minoritetsmajoritet, som styr Orust, finns inte. Nej här styr centerns starke man sin minoritetsregering påhejad av sossarnas genom deras starke man. Alltså IRL en helt vanlig majoritet. Bara med den skillnaden att sossarna kallar sig opposition för att få behålla oppositionsråd och makten. Tänker den fyrbenta blondinen.

Politik är att vilja.

Politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner. Så ungefär börjar ett av Olof Palmes mest kända tal. Han sa visserligen socialdemokratisk politik men det gäller även för socialliberal politik. Men vilka är det då som behöver dessa förändringar som ska ge näring åt fantasin och stimulera drömmar och visioner? Det måste väl vara dom som inte har det så bra utan behöver vårt gemensamma stöd för att komma vidare och för att våga drömma och kunna utvecklas efter sin förmåga. Vilka är då dessa? Ja inte var det dom man tänkte på när kommunfullmäktige beslutade om att subventionera dom som har sjöbodar. Och inte är det många av dom som berörs när kommunen beslutade att inte höja fjärrvärmetaxan utan låta skattekollektivet stå för 7-8 hundratusen varje år, vilket ger ett mindre utrymme åt drömmar och visioner. Och inte är det dom som skrek högst så att bara ett av kommunens fotbollslag fick ett ränte- och amorteringsfritt lån. Och nu när man inte vågade eller ville säga nej till dom som har möjlighet att förverkliga sina drömmar själva finns inga pengar kvar till dom som skulle behöva vårt stöd. Så nu vill den styrande minoriteten inte ge socialtjänsten möjlighet att hitta den ensamma mamman som är på väg in i psykos. Dom tycker nämligen inte att den öppna förskolans sociala verksamhet är tillräckligt viktig för att finnas med i nästa års budget. Dom tycker tydligen inte att det är viktigt att hitta den lilla flickan som inte knyter an till sin mamma, trots att man måste veta vad det betyder på sikt. Dom tycker tydligen inte det är viktigt att en ung flicka som blivit våldtagen ska få hjälp att bearbeta sitt trauma. Det är lika oviktigt som att hjälpa unga som är på väg in i ett missbruk. Och det är inte viktigt att barn i behov av särskilt stöd ska få behålla sina assistenter. Visst är det bra med pedagoger men ibland är det bara extra händer som behövs för att dessa barn ska få uppnå sina drömmar utifrån sina förutsättningar. Om matte finge bestämma, men det får hon inte för hon sitter inte i någon beslutande församling, så skulle hon besluta att låta dom som har råd få stå för sina kostnader medan kommunens pengar skulle används till dom som behöver stöd för att kunna behålla sina drömmar om en bättre värld. Politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner. Tycker den fyrbenta blondinen