En spricka inom Alliansen på Orust?

Flera gånger den senaste tiden har matte hört om en spricka inom Alliansen på Orust. Eller fått frågan om vad som pågår inom Alliansen på Orust, eftersom man röstar olika i vissa frågor.

Finns det något egenvärde i att vara överens om allt, när man ändå blir nedröstad av majoriteten?

Skulle demokratin må bättre om det fanns färre förslag för ordförande i fullmäktige att ställa proposition på?  

Och måste det vara en spricka bara för att partier i opposition just nu, två år före nästa val vill visa väljarna vad som skiljer partierna åt?

Alliansen består av tre partier, med tre olika partiprogram. Alltså tycker man olika i en del frågor. Men lika i dom flesta. Och inför förra valet kompromissade man fram en överenskommelse om hur man skulle  styra kommunen under den kommande mandatperioden. Men man  fick inte Orustbornas förtroende att visa vad man kunde.

Men man samarbetar fortfarande i vissa frågor. Men i opposition tycker, i alla fall matte att det inte finns någon anledning att visa upp en enig linje i alla frågor. Hur ska då Orustborna veta vad som skiljer de tre olika partierna åt? Att förhandla och kompromissa inför olika beslut leder ju ändå bara till att det blir ett förslag från Alliansen i stället för två. Känns som slöseri med tid, eftersom förslaget ändå röstas ner av majoriteten.

För hur mycket arbete än oppositionen lägger ner på sina förslag och hur bra dom än är för Orustborna, så kommer dom att röstas ner av majoriteten. Det är det som är så tråkigt. Förslag från fel håll. Det vill säga från oppositionen, tror matte att dom styrande totalt struntar i. Man lyssnar inte på vad oppositionen säger än mindre läser man deras förslag mer än för att hitta eventuella fel. Man röstar bara emot per automatik.

Nu när Liberalerna är i opposition tycker matte det är viktigare att visa vad liberal politik kan göra för skillnad för Orustborna än att vara enig med Moderaterna i alla frågor.

Det är viktigt att visa sina väljare och andra partier vad man har för åsikter och människosyn. För ingen vet idag vad som händer i valet 2018 och vilka allianser, som kommer att skapas därefter. Så är det ju ingen bra idé att idag behandla sina motståndare som om dom vore idioter.

Matte tror alltså inte att det är framgångsrikt att opponera genom att skicka tillbaka ärenden  bara för att man tycker att beslutsunderlaget är dåligt. Det fördröjer bara beslutet en månad eftersom majoriteten alltid anser sig ha rätt. Därför återkommer ärendet i samma skick vid nästa möte och då gäller vanlig majoritet och förslaget går igenom.

Och även majoriteten borde tänka på att det finns ett liv efter nästa års val. Dom kan ju till exempel hamna i opposition. Och hur vill man bli behandlad då?

Man borde alltså vara mer transparent och  ha en öppen  debatt innan man lägger förslag i för Orustborna viktiga frågor. Att komma med förslag vid sittande bord är vare sig bra för beslutskvalitén eller för demokratin.

Som nu på senaste fullmäktige om arrende för sjöbodar på kommunal mark. Fullmäktiges presidium ville ha en föredragning i ärendet. Men fick beskedet att det diskuterats så länge att alla var insatta, så det var onödigt.

Matte ingår tydligen inte i alla. För hon kände inte att hon varit delaktig. Något förslag har i alla fall inte varit ute på remiss till partier och vad matte vet inte heller till berörda.

Men eftersom höjningen var en del av majoritetens budget för 2017 så tyckte matte att då får väl majoriteten, som tagit faen i båten även ro honom i land. Så hon avstod från att rösta. 

Men hade majoriteten vågat skicka ut förslaget på remiss hade man säkert fått ett bättre beslutsunderlag och man hade på ett tidigt skede kunnat ge tjänstemännen direktiv för hur man ville se förslaget. För när politiker, som nu, går in och ändrar i tjänstemannaförslag brukar det aldrig sluta väl. Tänk bara på ventilationen i Henåns skola eller på fjärrvärmeverket i Ellös så förstår ni vad matte menar.

Och med ett stort missnöjesparti i fullmäktige, som har sina rötter inom nazismen,  borde man tänka nytt. Ska man verkligen, som idag till varje pris försöka få ihop till en majoritet för att hålla SD utanför? Ska man fortsätta att låta folk tro att SD är dom enda som lyssnar på Orustborna?

Idag styr en majoritet på sex partier kommunen. En majoritet med så många partier är inte  effektivt.

 Vore det inte bättre att låta alla partier ta ansvar efter sin styrka i fullmäktige och vara med och styra.

 Och kanske kunde man i  kommunstyrelsen välja personer som är mest lämpade för uppdraget. 

Kanske behöver inte ens alla  sitta i fullmäktige eller vara politiskt aktiva, utan just bara vara mest lämpliga för uppdraget. Deras uppdrag skulle vara att på ett proffsigt sätt verkställa fullmäktiges beslut. 

Dom skulle se till att få in så många olika synpunkter som möjligt och att tillsammans med kompetenta tjänstemän bereda ärenden. Fullmäktige skulle sedan efter en livlig debatt i demokratisk ordning fatta beslut. Fullmäktigen skulle alltså bli ett levande parlament, där besluten verkligen fattas. Och inte som i dag när besluten fattas  i korridorer och i slutna rum dit bara ett fåtal ur majoriteten har tillträde. Och där majoriteten av fullmäktiges ledamöter bara fungerar som röstboskap för att legitimera  redan fattade beslut.

Men detta kan matte bara önska,  men inte påverka. Det hon kan påverka är att Liberalerna driver Liberala frågor och driver Allianspolitik när Alliansen har en gemensam uppfattning.

Så någon spricka i Alliansen är det inte.  Och det finns säkert fortfarande politiskt och personella förutsättningar för att i god tid före valet presentera en Alliansplattform för väljarna. Och om inte så är politiken full av andra möjligheter.

Tänker dom fyrbenta blondinerna  

Inte konstigt att ordförande för omsorgsutskottet tror att alla talar i egen sak

Så var årets sista fullmäktige till ända.

Och halvtid i mandatperioden.

Ett av de första ärendena, som lockat till sig många åhörare, var frågan om arrende för de sjöbodar som ligger på kommunal mark. Majoriteten hade i sista stund kommit med ett kompromissförslag, eftersom man hade svårt att enas om att gå på tjänstemännens förslag, som innebar en rätt tuff höjning. För även politiker är ju människor och en del har sjöbodar eller nära vänner som har. Och man vill ju inte göra sig alldeles omöjlig privat.  Höjningen av intäkterna från arrendena för sjöbodarna är en del av majoritetens budget för 2017. Så matte finner ingen anledning att lägga sig i denna fråga. Matte och hennes kompisar hade ett annat budgetförslag som blev nedröstat så då får väl majoriteten ha en chans att klara sin budget själva.

Men det är rätt intressant att se att det är först när frågan kommer inpå skinnet som man engagerar sig.

Då går man man ur huse för att försvara att det ska bli vid det gamla.

Så nu kände sig ett antal arrendatorer av mark på vilken deras sjöbodar står angelägna att bevaka sina intressen.

Och så tycker matte det är även inom politiken. Det är alltför många, som bara verkar engagera sig politiskt för att driva egna privata intressen.

För trots sin numera rätt dåliga hörsel kunde matte inte undgå att höra en diskussion mellan två ledamöter,  en som privat har mark som han ska exploatera och en ur Miljö- och byggnads politiska ledning. De var i samspråk om när myndigheten kunde komma och kolla var det skulle byggas. Helst skulle ju inga pinnar för huset sättas ut för tidigt, för man ville ju inte skylta med detta.   Snacka om att driva sina egna frågor. I mattes öron lät det som vänskapskorruption.

Så det är ju inte så konstigt att omsorgens ordförande utgår ifrån att även matte sitter i fullmäktige för att kunna driva sina högst privata frågor.

Men så är det inte. När matte flyttade tillbaka till Orust efter 18 år i Skåne och engagerade sig politiskt fick hon frågan om hon inte skulle sitta i omsorgsutskottet.

Matte sa, absolut inte. Hon anser att det är viktigt att inte gå in i en tjänstemannaroll som politiker. Och risken hade varit för stor efter flera årtionden som förvaltningschef inom socialtjänsten. Så matte har försökt att inte lägga sig i sociala frågor. Men så blev husse sjuk och matte ser hur misskött hemsjukvården och hemtjänsten är. Och då klarade hon inte att tiga längre.

Den ena vet inte vad den andra gör och det saknas styrning. Det måste finnas massor av pengar att spara på en bättre styrning utan att sänka kvalitén hos dom gamla. Men ingen lyssnar på dom som vet, nämligen fotfolket. Och dom som har det politiska ansvaret duckar och säger:

Det är en verksamhetsfråga och tar inte reda på hur det funkar.

Så den version som finns i olika dokument och som presenteras för beslutsfattare har  inte mycket gemensamt med den verklighet som matte ser dagligen vid de fyra besök med dubbelbemanning som husse har.

Så matte la en motion för att börja någonstans i ett desperat försök att få igång en debatt om äldreomsorgen. En motion för att få lite struktur och kvalité på basrehabiliteringen. För det är inte rationellt att alla i en hemtjänstgrupp ska utföra detta i hemmet. Kommunen har en skyldighet att ha basrehabilitering och övrig sjukvård upp till och med sköterskenivå innanför hemmets fyra väggar. 

Men det är inget som hindrar att ha en dagrehabilitering någon annanstans, som man hade tidigare. Speciellt inte om det sänker kostnaderna och ger bättre rehabilitering.

Svaret matte får är inget svar på förslaget utan en redogörelse för vad som gäller, precis som om matte inte visste det. Och dessutom en skönmålning av hur det fungerar IRL. 

Man påstår att alla som utför rehabilitering i hemmet får handledning av fysioterapeuten. Det är inte sant för fysioterapeuten ger instruktioner på arbetsplatsmötena. Där får bara tillsvidare anställd personal och dom med långa vikariat delta. Timvikarier  finns ute i verksamheten.

 Men här hemma hos oss har det under dom senaste veckorna varit 27 olika personer och endast 9 av dessa har varit tillsvidareanställda. Så var det med den handledningen.

Så matte kan ju förstå om omsorgsutskottet ordförande tror att matte talar i egen sak. Men det gör hon inte för när det gäller husses rehabilitering är det nog för sent att åstadkomma en förändring.

Och sådant som gäller husse och hans vård tar inte matte upp politiskt. Bristen på samordning mellan olika nivåer inom sjukvården gjorde att husse inte fick den vård han behövde.   Han låg här hemma och skrek av  smärta. Matte skrek på alla berörda instanser för att få hjälp. Till slut fick husse hjälp. Men alla ska samma rätt till hjälp. Man ska inte behöva ha en räpa här hemma för att någon ska ta sitt ansvar.

Men det intressanta är att de svar som matte fick vid kontakt med sjukvården angående husses tillstånd var precis de samma som svaret på motionen andades.

Ansvaret är någon annans. Vi gör inget olagligt. Allt är någon annans ansvar. Ingen enda sa det som matte tycker vore det rätta.

Detta är inte bra. Jag ska se till att vi sätter oss ner och gemensamt försöker hitta en lösning.

Och när det gäller behovet av dagrehabilitering kommer här vad en gammal man sa till en tidigare omsorgsordförande när dagverksamheten lagts ner:

Det gav mig så mycket. Dels sporrade vi varandra att träna. Och så kom jag ut. Och någon såg just mig. Och kaffestunden med den sociala samvaron var så viktigt nu när jag lever ensam.

Så ni som makten haver i Orust. Lyssna även på oppositionen. Dom består inte enbart av människor med privata agendor. Dom flesta vill liksom ni bara det bästa för Orustborna. Men dom vill göra det på ett effektivare sätt och vill att den enskilde själv ska ha mer att säga till om kring sin vård.

Så snälle herr ordförande för omsorgen. Utgå inte ifrån att allt som inte kommer från majoriteten är vansinne utan öppna ditt sinne och lyssna på dom andra också.

Tänker dom två fyrbenta

   

Trollen spricker i solskenet! Var det därför det hela blev en antiklimax vid senaste fullmäktige?

"Nu verkar den härskande majoriteten ha fått nog av demokrati... och försöker begränsa oppositionens möjligheter att skapa debatt... inte värdigt en demokrati, men vad gör man inte för att hålla sig kvar på toppen och Orustborna betalar!

En desperat politisk majoritet på ett sluttande plan som leder mot kaos, valförlust och utkrävande av ansvar... hindrar oppositionen att lämna in interpellationer till kommunfullmäktige?! "  facebookinlägg den 2 november

Det var ju ord och inga visor det. Så matte såg med viss oro fram emot diskussionen i fullmäktige om varför presidiet hade stoppat en interpellation.

För så får man inte göra. Det är fullmäktige som beslutar om en interpellation får ställas eller inte, inte fullmäktiges presidium. Men presidiet, där matte ingår som representant för oppositionen, föreslog moderaten att interpellationen i stället skulle komma upp som en fråga, vilken den per definition var. Men  presidiet uppfattade det som ett generöst erbjudande till ledamoten.  För alternativet hade ju kunnat bli att den inte kom upp alls, beroende på vad fullmäktige tyckt.

Under veckan före fullmäktige så ringdes det och det var många, som inte satt sig in i frågan, som gav moderaten likes på Facebook. 

Matte ville vara förberedd och ringde en guru i kommunalrätt för att höra vad som var rätt och betalade nästan 700 kronor för en kommenterad bok om kommunallagen. 

Och innan ordförande öppnat torsdagens fullmäktigesammanträde hörde matte, trots numera rätt dålig hörsel, hur den moderate ledamoten gick runt och visade upp ett mejl från samme guru, som matte snackat med.

Och naturligtvis fått samma besked som matte, att det är fullmäktige, som skulle säga nej till en interpellation.

Moderaten begärde direkt efter mötets öppnandet ordet i en ordningsfråga om interpellationen. 

Ordförande svarade att

- Vi tar det när din fråga kommer upp.

När sedan frågan kom upp redogjorde ordförande för hur presidiet tänkt. Och frågade matte om hon ville säga något. Matte sa att hon avvaktade, för hon trodde det skulle bli en hetsig diskussion.

Men nej. Moderaten ställde helt vänligt sin fråga och fick svar av omsorgsutskottet ordförande.

Det matte inte förstår är varför tog han inte tillfället i akt att diskuterade handläggningen?

Kanske därför att han vet att i botten ligger presidiets uppdrag och försöka förbättra debattklimatet i fullmäktige och strama upp ofoget att ställa interpellationer och frågor. När syftet uppenbart bara är att få lite uppmärksamhet på sig själv och inte intresset  att föra en konstruktiv oppositionspolitik. 

I mattes värld är det viktigt att ha samma åsikt vare sig man sitter i majoritet eller  opposition för hon tror att väljarna både kan tänka och minns.

Så det var nog den debatten moderaterna inte ville ha. För beteendet hos vissa moderater  på första raden i fullmäktige med stöttning från några på andra är inte ok i kommunens högsta beslutande församling.

Det är tur att dom som tittar på webbsändningen varken hör dessa föraktfulla kommentarer eller ser grimaserna. Som  nu i torsdags. Från första raden kunde matte tydligt höra från en annan moderat vad han tyckte om presidiet, även om han sa något annat från talarstolen. Presidiet var ju fullständiga idioter som inte föreslog ett högre anslag till revisionen. Och för att inte tala om att dom inte lät revisionen  yttra sig under mötet. Dom som satt inne med sakkunskapen. Att vare sig  kommunallag eller reglemente godkänner detta är ju ointressant när man vet bättre själv.

 Men man behöver inte vara idiot bara för att man inte beundrande och okritiskt sväljer allt som kommer från denne vår egen Trump från Slussen. Matte upphör aldrig att förvånas att utbildning och bildning kan vara två så skilda ting. Och att förolämpa människor som tycker annorlunda, tror matte inte är ett framgångskoncept för  att vinna över dom på sin sida.

Men eftersom berörd moderat inte vågade ta debatten om den nekade interpellationen i fullmäktige så fortsätter han med påhopp och osanningar på facebook.

Men i fullmäktige landade det hela i en antiklimax. Eller som ett tomtebloss så här i jultid. Sprakar, lyser och gnistrar för att rätt snabbt bli alldeles svart och tyst.

Inte konstigt att världen ser ut som den gör

 tänker  

två fyrbenta blondiner.

Förnekelse skapar farliga politiker (Teodorescu i GP)

"I månader har Trumps anhängare hånats och idiotförklarats, de har utmålats som obildade (när blev det politiskt korrekt med sådant oförblommerat klassförakt?), ett demokratins bottenskrap. Nu har de använt sin demokratiska rättighet, och skyldighet. Och det med besked. Strategin att hoppas på röster från de man avfärdar som lägre kunniga har återigen misslyckats. Oavsett vad den etablerade politikerklassen, journalistkåren eller någon annan tycker har de gjort sitt val. När ska etablissemanget börja ta dem på allvar oavsett vad man tycker om deras åsikter?"

Och det samma gäller där som här.

Det handlar "om att när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer, när människor upplever att medierna är emot dem och för de som de är satta att granska – ja, då eroderas förtroendet och det enda rationella som återstår är att rösta i protest. Det är alltså mer en fråga om bristande politiskt utbud än om något annat."

Landets ledande politier och journalister verkar intressera sig mer för vad man ska kalla Pippis pappa för än att det finns fattigpensionärer som inte klarar sig på sin pension. Eller att många av dom är så ensamma att dom slutar att äta och svälter ihjäl.

Och så är det på den stora ön i väster också. Matte, som varit politisk aktiv sedan studentvåren 68, börjar tvivla på dagens demokratiska system.

För att ta ett exempel.

Matte tittade på debatten i SVT som följde på programmet om Sveriges bästa hemtjänst. Det visade en avgrund mellan den politiska eliten och dom som har erfarenhet av hur det fungerar i verkligheten.

En ansvarig minister, som matte tidigare upplevt som påläst och duktigt representarade regeringen. Nu hade hon inget att komma med förutom att skylla på den borgerliga regeringen.  Kristdemokraternas ordförande, som också var inbjuden, hade minsann inget gjort under dom 8 år som kristdemokraterna satt på ministerposten med ansvar för äldreomsorg. Och så var ett vänsterpartistiskt borgarråd från Stockholm där, och som fortfarande trodde hon var anställd i vården och ansåg att politiker borde gå bredvid i vården. För att veta vad man talar om. Det kan ju låta bra. Men att ha en högt avlönad politiker utan erfarenhet från vården att gå bredvid verkar inte rationellt eller ekonomiskt försvarbart. Nej det måste finnas andra mer effektiva sätt att få reda på hur det funkar i vården.

Geriatrikprofessor Yngve Gustavsson hade svaret. Lyssna på undersköterskorna! Det är dom som ser vårdtagarna. Men man måste träffa sina vårdtagare så ofta att man ser även små sjukdomsförändringar. Det gör man inte idag eftersom det är för många olika människor som är hemma hos gamla multisjuka personer.

Men det hade en representant för de privata vårdgivare svar på. Han visste minsann att ett företag i Norrtälje ( om inte matte minns fel) hade som affärsidé att vårdtagare inte skulle få besök av fler än tre olika undersköterskor under en tvåveckorsperiod. Inte för det att matte lagt så himla många schema men det är faktiskt omöjligt, såvida vårdtagaren inte bara har något enstaka besök. Och det var inte dom programmet handlade om. En undersköterska från Vännäs där TV-programmet spelats in, försökte protestera. Men dom som inget vet, vet ju alltid bäst. så hon tystnade. Och en anhörig som länge vårdat både sin demente make och drygt 90-åriga mamma i sitt hem trodde inte på alla vackra löften från etablissemanget utan ville se resultat först.

Programmet var en sann illustration av hur man skapar politikerförakt och en frustration hos väljarna.

Och det är precis likadant här på den stora ön i väster. Matte konstaterar att vare sig rehabilitering eller samordning mellan vårdgivare för multisjuka funkar. Men oavsett vart hon vänder sig är det någon annan som är ansvarig. Man gör precis som ministern och partiordföranden i debatten i TV. Man skyller på andra. Det är hela tiden någon annan som ska lösa problemet. Så här sliter undersköterskorna ut sina ryggar och matte, som hela sitt liv, tills hon började med politik på den stora ön i väster haft besvärande lågt blodtryck har fått blodtryckssänkande medicin. En typisk anhörig sjukdom sa läkaren när han skrev ut receptet.

Och hur ser framtiden ut på den stora ön och i Sverige? 

.  

"Alla som nu förvånas och förfäras, kom ner från piedestalerna och inse att er förnekelse bidrar till skapandet av farliga politiker. Om två år är det val i Sverige, det som skett i USA är bara en föraning om vad som kan bli verklighet också här."

Tänker två fyrbenta blondiner

Det finns vissa regler även för demokratin på Orust.

"Nu verkar den härskande majoriteten ha fått nog av demokrati ... och försöker begränsa oppositionens möjligheter att skapa debatt .. inte värdigt en demokrati, men vad gör man inte för att hålla sig kvar på toppen och Orustborna betalar!
En desperat politisk majoritet på ett sluttande plan som leder mot kaos, valförlust och utkrävande av ansvar ... hindrar oppositionen att lämna in Interpellationer till Kommunfullmäktige?!"

Detta kunde den som så önskade läsa på Orust.Bo idag. Men så är det inte. Matte tillhör inte majoriteten utan hon representerar oppositionen i fullmäktiges presidium. Och det var dom som bestämde att en skrivelse från en moderat fullmäktigeledamot inte var en interpellation utan möjligen en vanlig fråga att ställa till ordförande för omsorgsutskottet.

Detta med juridik och politiska spelregler är inte så enkelt att förklara.

Men vi gör ett försök.

Det är rätt frustrerande att sitta i opposition. Man har liten möjlighet att påverka dom beslut som tas. Vill man föreslå något nytt, en förändring, så får man lämna in en motion till fullmäktige. Har man tur får man svar inom ett år.

Nu har två moderater lämnat in en motion. I motionen tar man upp behovet av fler möjligheter för äldre att få mat från kommunen och att äta tillsammans med andra, utan ett särskilt beslut ( biståndsprövning).

Så långt bra.

Men så lämnar den ena moderaten in en interpellation i samma ämne. Syftet måste vara att få en interpellationsdebatt i fullmäktige kring äldrefrågorna.

"Interpellation är en fråga i riksdagen (eller annan folkvald församling) från en enskild ledamot till statsrådet. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter delta i debatten.

Interpellationen är en fråga som kräver ett utförligare svar. Just därför får statsrådet två veckor på sig att besvara frågan, ofta igenom tillsatta expertkommittéer.

I kommunfullmäktige finns motsvarande begrepp, då ställs frågan av ledamot till en förtroendevald med direkt politiskt ansvar för ett visst område." Wikipedia

En interpellation kan en ledamot alltså ställa om man vill veta hur utskottet för omsorg verkställt dom beslut som fullmäktige fattat.

Enligt fullmäktiges reglemente ska en interpellation ska vara inlämnat 11 dagar före fullmäktiges möte för att ordförande i utskottet ska ha möjlighet att besvara interpellationen. Och svaret ska vara skriftligt.

Den interpellation som moderaten lämnade in uppfyllde inte dessa krav utan var ett komplement till motionen för att få tillfälle att  debattera sitt förslag redan när motionen lämnades in.

Interpellationen avslutades med två vanliga frågor som lätt kan besvaras  av ordförande för omsorgsutskottet.

"Finns det tankar om att det ska vara möjligt att under vissa kriterier även på Orust få köpa de uppskattade och nyttiga matlådorna utan biståndsbedömning?

Finns det tankar även på Orust att öppna någon eller några av kommunens matsalar så att det blir möjligt att avnjuta sin matportion i ett socialt kontext?"

Dessa frågor uppfyller kravet på en vanlig fråga, som man kan ställa i fullmäktige. Med det undantaget att det egentligen bara ska vara en fråga. Men fullmäktiges presidium beslutade att låta moderaten ställa sina frågor. Men någon med efterföljande interpellationsdebatt i ämnet blir det inte.

Kan upplevas som byråkratiskt och fånigt. Men matte är av den uppfattningen att man har en skyldighet att följa kommunallagen och andra lagar även när man själv har en annan uppfattning. Det är en av grundstenarna i en fungerande rättsstat.Det samma gäller fullmäktiges beslut. Dom ska respekteras även av matte som ofta tycker dom är helt felaktiga. Det är majoriteten som styr och bestämmer. De har i demokratisk ordning röstats fram i det senaste valet. Det är det som kallas för demokrati. Inte att skapa egna regler som passar en själv.

"Nu verkar den härskande majoriteten ha fått nog av demokrati ... och försöker begränsa oppositionens möjligheter att skapa debatt .. inte värdigt en demokrati, men vad gör man inte för att hålla sig kvar på toppen och Orustborna betalar!
En desperat politisk majoritet på ett sluttande plan som leder mot kaos, valförlust och utkrävande av ansvar ... hindrar oppositionen att lämna in Interpellationer till Kommunfullmäktige?!"

Så inläggets innehåll har inte mycket med verkligheten att göra.

Vad matte vet finns det ingen i fullmäktige som fått nog av demokrati. Däremot finns det spelregler i kommunallagen som begränsar oppositionens möjligheter att styra över fullmäktiges sammanträden. Att sätta sig över dessa är att inte respektera demokratin.

Tänker dom två fyrbenta blondinerna

. 

Akademiker nedvärderas.

En rubrik i veckans Dagens Samhälle.

" Kommunerna är sämst på att värdera högre utbildning, visar nya siffror från Saco. Ska kompetensbristen inom välfärden kunna lösas måste utbildning löna sig."

Och den stora ön i väster är inget undantag. Tvärtom. Och det får förödande konsekvenser för kvalitén och effektiviseringen inom den kommunala verksamheten.

Det är få med adekvat utbildning som söker. Så man anställer personal som är utmärkta personer men som saknar det som krävs för att sköta jobbet på ett proffsigt sätt.

Och inom politikerkåren finns ett kunskapsförakt, som skyndar på utvecklingen.

Och den politiska organisationen klarar inte sitt uppdrag att styra verksamheten.

Det är alldeles riktigt att man som förtroendevald inte ska gå in enskilda ärenden. Men det är ju genom enskilda ärenden man får vetskap om hur verksamheten, man är ansvarig för, fungerar.

Så när matte, utifrån husses situation, belyser stora brister i samordningen av hjälpen till multisjuka mellan kommun, vårdcentral och sjukhus så ska naturligtvis inte ordförande i omsorgsutskottet lägga sig i husses ärende. Men han bör ta reda på hur verksamheten fungerar. För det är ju så man styr. Och om så behövs ska mål och riktlinjer ändras. 

I sin egenskap av kommunstyrelseledamot ska han se till att verkställa av fullmäktige fattade beslut. 

Och matte kan inte bland alla fina mål för verksamheten hitta något som passar in på att man ska spela Svarte Petter med dom som mest behöver kommunens insatser.  Och även om det skulle vara någon annans ansvar så står det i socialtjänstlagen. 

" Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver."

Och målen för  personalpolitik och lönepolitik är en fråga för fullmäktige. Matte tycker det är viktigt att man är en bra arbetsgivare för alla och har jämställda löner och en lönespridning så att det lönar sig att läsa vidare för den som så önskar. Men löneförhandlingar är en fråga för förvaltningen och kan på sin höjd resultera i en enkel fråga i fullmäktige om någon ledamot undrar varför vissa fått löneförhöjning och vissa inte.

Matte har ingen insyn i hur det fungerar med arbetet med barn som far illa. Men hon befarar det värsta när kompetent personal slutar och ersatts av oerfarna. Och skadegörelsen på Henåns skola är stor så det finns anledning att misstänka att det finns ett antal barn och ungdomar som inte vuxenvärlden ser och som antingen försvinner in i tapeten eller blir utåtagerande.

Så matte tror till exempel aldrig att skolorna på Orust kommer att skapa en Nobelpristagare. Inte därför att vi på landet är dummare än dom i stan som ordförande för Nya Moderaterna en gång sa. 

Utan därför att det finns inga incitament för lärarna att anstränga sig utöver det vanliga eftersom skolan inte är viktig vare sig för förtroendevalda, föräldrar eller elever. Och de få elever som kommer från ett studiemotiverat hem har både normen på ön och framförallt kompisgänget att slåss emot.

" Eftersom föräldrar inte värderar resultatet finns ingen anledning för skolorna att försöka förbättra dessa för att attrahera elever." Skriver man i Dagens Samhälle men i en annan artikel.

Ja idag blev det bara gnäll för matte kan inte se någon lösning på problemen. För viljan och insikten finns inte hos dom som styr. Men det finns en ljusning i mörkret. Matte kan med glädje konstatera att kommunalrådskan, som hon så många gånger kritiserat, verkligen har tagit sitt uppdrag på allvar och försöker komma framåt. Men som sagt det är inte enkelt när kompetensen saknas i organisationen och alltför många andra politiker anses sig veta bättre.

Den andra ljuspunkten är att moderaternas egen Donald Trump som verkar insett att det är inget konstruktivt i att göra sig osams med dom man kanske vill samarbete med efter valet.

Det finns ju två sätt att lösa problemen mitt sätt och fel sätt.

Rätt sätt är att uppvärdera kompetens och fel sätt är att ersätta fakta med tyckande.

Tänker dom två fyrbenta blondinerna.

Varför finns det ingen inlämningslucka på våra äldreboenden?

I klostren i katolska länder fanns det, i alla fall förr i tiden, en inlämningslucka där en desperat mamma  kunde lämna sitt nyfödda barn, när hon inte såg någon annan lösning. En sista rop på hjälp och hopp om att ge barnet en framtid.

Varför finns det ingen sådan möjlighet för dom anhöriga. Som ett rop på hjälp från  dom som inte längre klarar situationen? Dom, som vare sig klarar att ta hand om den dom bor ihop eller sig själva.

 Och lever ett liv, som dom absolut inte vill leva. Liv förresten dom existerar bara. Och som har stångat sig blodiga i sina försök att få hjälp från dom som är satta att bota och lindra. Men vart dom än vänder sig så är det någon annans ansvar att vårda och lindra.

Matte hörde i går chefen för Capio, här på den stora ön i väster, berätta hur fantastiskt det är med läkarinsatser på öns äldreboende, där läkaren tillsammans med kommunens sjuksköterska går ronder och ser till att de gamla får rätt vård och medicin.

Det är ju precis det som matte och husse efterfrågar. Matte känner sig inte trygg med att husse ska ta 14 olika medicinerna varje dag. Och dom flesta flera gånger per dag.

Men egentligen är det inte ett så kallat särskilt boende som vare sig matte eller husse vill att husse ska bo på. Men det funkar inte här hemma.

Husse har på nytt hemskt ont och är deprimerad och inte till någon glädje vare sig för sig själv eller för oss andra. Och matte får ont i magen när hon höjer dosen med morfin.

Så  om husse fick plats på något av dessa boende så skulle mycket som orsakar mattes stress  försvinna för:

- Tänk om det fanns någon, som fixar fram svaret från röntgen, när det försvunnit, eftersom någon lagt  det i inkorgen hos  hyrläkaren som inte återkom.  Då hade inte matte behövt ringa runt och anmäla det till Patientnämnden för att någon skulle hitta det.

- Tänk om det fanns någon som ger husse rätt smärtlindring så att han inte får magsår, som nu när matte i sin okunnighet gett honom fel receptfria tabletter. Då hade han inte behövt åka till sjukhuset den gången. Och då hade han inte trillat på medicinavdelningen och blivit ändå sämre i sin rygg.

- Tänk på boendet kommer det att finnas någon som tar emot husse när sjukhuset bara skriver ut. Utan att kolla att någon är hemma.

- Tänk då skulle det finnas någon som ser till så att Bosse får smärtlindring så  att han inte blir inskickad tre gånger med ambulans under en månad till NÄL för att hemtjänsten inte, trots dubbelbemanning, klarar att få upp honom ur sängen. Någon som tar på sig ansvaret i stället för att säga att det är någon annans ansvar. Så att inte vårdcentralen och akutvården kan skylla på varandra.

 

Men helst skulle vi vilja att den service som påstås  finnas på äldreboendena fanns här hemma.

Undrar vad som skulle hända om matte tog med husse och bara lämnade honom i entrén på Ängsvikens äldreboende. Bytte lås här hemma och så försvinner vi andra tre bara.

Och matte undrar hur man skulle reagera om hon  lämnar in en motion till fullmäktige med förslag om inlämningslucka för sådana som inte får adekvat hjälp i hemmet.

Kanske är det rätt sätt. Hur som helst har hon till leda fått höra att alla andra sätt hon försökt är fel.

För vart hon än vänder sig är det  alltid någon annans ansvar att lösa husses problem.

Vi hörs

Dom två fyrbenta blondinerna

Arbetsmiljön en fråga för vårdtagare?

Lite bakvänt känns det allt.

I höstas när husse skulle hem från korttidsboendet behövde det fixas med bostadsanpassning. Men matte och handläggaren hade olika uppfattningar om vems ansvar det var att bredda dörren till duschrummet. Matte hävdade att det främst var en arbetsmiljöfråga. Det var verkligen svårt och tungt för personalen att inte kunna komma in med hjälpmedel till toalett och dusch.

Matte fick då svaret att personalens arbetsmiljö var inget handläggaren tog med i bedömningen.

Så tydligen är arbetsmiljöansvaret på Orust vårdtagarnas.

Och igår fick matte ett samtal från hemtjänstens arbetsledare. Hon undrade om  matte inte kunde  stänga in hundarna vid hemtjänstens besök. Det finns tydligen någon person i hemtjänstgruppen som är rädd för hundar. Jag och valpen har alltså blivit en arbetsmiljöfråga. Så matte fick i uppdrag att fundera hur hon kan lösa detta arbetsmiljöproblem till i slutet på veckan då arbetsledaren skulle återkomma. För det är viktigt att all tillsvidareanställd personal kan rutinerna hos varje vårdtagare sa arbetsledaren.

På vissa boende för äldre har man hund eller katt eftersom dom har en lugnande och bra påverkan på de boende. Och ärligt talat så är vi hundar det enda roliga matte och husse har i en övrigt dötrist vardag.

Och här hemma finns alltså valpen på nio veckor och jag på nio år som blivit en arbetsmiljöfråga. Jag som inte gör en fluga förnär och valpen som bara vill leka. Visserligen har hon sylvassa tänder och gärna biter lite men vad då.

Men att stänga in oss varje gång det kommer personal till husse går ju bara inte. Han får besök minst fem gånger om dagen och vem ska stänga in oss. Så fort husse blir lite bättre än idag kommer ju matte att återuppta vissa av sina politiska uppdrag och då kan inte hon längre ta undan oss som hon gör idag. Och vem ska då göra det? Husse har ju inte den förmåga.

Och man måste ju ha ett system där en hundrädd personal kan slippa gå till en vårdtagare med hund för bägges skull. Gruppen består ju av 16 tillsvidareanställda och vad matte vet är det bara en som inte vill hjälpa husse på grund av oss.

Och man måste ju rimligen lösa det för personal med pälsdjursallergi. För då räcker det ju inte med att stänga in djuren. Det allergiframkallande ämnet finns ju ändå kvar i huset.

Och matte har faktiskt ett ansvar för sin valp. Det är hennes valp och hon har vad på juridikspråk kallas strikt ansvar så hon är ansvarig för vad valpen hittar på.

Och för många år sedan hade matte en schäfer, som när han var valp blev retat av småpojkar. Det gjorde att han var aggressiv, ja rent av farlig mot alla småpojkar under hela sitt liv.

Och nu när valpen bara är 9 veckor är det viktigt att de människor hon träffar är snälla och vänliga mot henne. Och inte hysteriskt står och slår med armarna och vrålar sitt, väck… Det är ingen bra upplevelse för en liten valp. Och det är mattes ansvar att förhindra så därför vill hon inte ha hit hundrädd personal.

Men det är däremot inte mattes ansvar att stänga in oss för  att hundrädd personal ska ha en bra arbetsmiljö. Det är arbetsgivarens ansvar. Ja inte att stänga in oss men arbetsmiljöansvaret.

Och det är inte mattes ansvar att se till att husse får sin vård för i detta hus bor förutom vi två hundar, en änka och en frånskild man. Som ställer upp för varandra men något juridiskt ansvar för vården av husse har ingen av oss  tre. Så kan inte hemtjänsten hjälpta husse här hemma så får dom väl fixa ett annat boende åt honom. Matte är i alla fall inte beredd att göra mer än hon redan gjort för att anpassa sitt hem och hus till ett sjukhem, med alla tekniska hjälpmedel som personalen behöver för att sköta husse. Och vår hemmiljö är hon inte beredd att offra. För vi ska också ha det bra. Inte bara en hundrädd undersköterska.

Tänker

Den fyrbenta blondinen

Sluta spela Svarte Petter med regionens seniorer!

- Om inte hemsjukvården klarar att ge tillräcklig smärtlindring så ring efter en ambulans. Säger läkaren på vårdcentralen.

- Så fort han kan ta sig ut till toaletten, med hjälp av massor av morfin, så får han åka hem. Det är hemsjukvårdens ansvar att se till att han får tillräcklig smärtlindring, så att han kan röra sig så mycket som möjligt, för det är viktigt.

Så bollar man med äldre multisjuka personer inom Västra Götalands regionen. Om det sker även inom andra landsting vet jag inte men jag befarar det värsta.

Och här sitter matte som inte klarar att höra hur husse skriker av smärta varje gång han ska ur och i sängen och hemtjänstpersonal som liksom matte känner sig helt maktlösa inför en omänsklig vårdapparat. Husse har till och skrikit åt mig för att jag varit i vägen. Sånt har aldrig hänt förut. Så jag begriper att han har ont.

Och hemtjänstpersonalen suckar och säger.

- Tur att husse har matte. För tänk på alla dom som inte har någon som slåss för sig. Dom får ju bara acceptera och lida i det tysta.

Och när matte igår ringer 1177 för att fråga vad hon ska göra. En sympatisk sjuksköterska,  som matte bedömer kunnig sköterska, svarar, att det enda hon kan råda matte till är att ringa efter ambulans igen.

Men det skulle i så fall bli fjärde gången på en månad, som husse får åka ambulans till NÄL. På en grusväg där varje potthål gör att han skriker av smärta.

Och till vilken nytta?  Första turen med ambulans var runt den tionde augusti. Då kom han hem med uppmaningen att ta Alvedon mot smärtan. Och för två lördagar sedan sa Vårdcentralen att matte skulle ringa 112 igen. Men husse var hemma igen efter ett antal timmar. Och i fredags hände samma sak och då kom han hem igen efter ett flertal timmar. Ett flertal timmar utan mat och hans vanliga medicin, totalt nedpissad eftersom han inte kunde ta sig till toaletten. Och med uppmaningen att se till att hemsjukvården ge smärtlindring och att han ska röra sig så mycket som möjligt.

Naturligtvis var det ingen som ringde matte. För hon är ju bara en änka som bor i samma hus som denne frånskilde man. Så juridiskt har hon ju inte mer med saken att göra än grannen. Men utgå då inte ifrån att hon fixar allt som det allmänna inte gör. När husse då kom hem klockan 21 och stod på gårdsplanen ropandes efter sin rullator fick matte se till att han kom in. För den tjänsten var väl inte beställt av färdtjänsten från sjukhuset. I alla fall åkte taxin direkt. Hemtjänsten skulle möta upp men var försenad. Och när socialtjänsten gör en vårdplanering i vårt hus passar man på att göra det när man är säker på att matte inte är hemma. Men ändå räknar man med att hon fixar.

Och vårdcentralens läkare har inte träffat husse sedan i november på korttidsboendet. Och  vårdcentralen ska göra en läkemedelsgenomgång enligt ett avtal med kommunen. Så det vore på tiden att fixa det för husse. Han har så många olika mediciner att matte inte klarar av att hålla redan på dom längre. Dom är så  många olika att dom inte ryms i den största varianten av dosett.

Men det känns som om man struntar i patienters lidande. Man träffar ju inte själv patienten och gör man det så är det ju någon annans ansvar att hjälpa. Och det krävs att man sitter så långt ifrån att man slipper höra skriken av smärta. För hur ska jag annars förstå att empatin finns hos undersköterskorna men inte högre upp i organisationen.

Så här får man inte behandla människor. Se till att lösa era samordnings- och samarbetsproblem i praktiken och inte bara i skriftliga avtal som inte alls genomförs i verkligheten. Och skriken på hjälp från undersköterskor längst ut i verksamheten når aldrig er som beslutar för innan dess har verklighetsbeskrivningen förskönats för att ingen skugga ska falla över de högre tjänstemännen eller ni ansvariga politiker. Så ni kan bara i lugn och ro fortsätta att tro på en helt falsk verklighetsbild av vården.

Så sluta nu att spela Svarte Petter med äldre människor.

Tänker den fyrbenta blondinen

Svensk sjukvård av idag

Snart orkar matte  inte mer. Sedan den 5 augusti har husse haft fruktansvärda ryggsmärtor. Matte gav honom fel smärtstillande medel, eftersom hon inte begrep bättre, och medverkade till att han höll på att stryka med i ett akut blödande magsår.

Men magsår behandlas på  medicinavdelningen på NÄL så han skrevs ut med rådet att knapra Alvedon för att klara ryggsmärtorna. Veckan efter fick inte hemtjänsten upp honom ur sängen på grund av smärta. Ambulans igen men denna gång till ortopeden.

Sjuksköterskan sa när matte ringde att han skulle skrivas ut under eftermiddagen så fort han kunde ta sig till toaletten.

- Men ingen är hemma. Ni kan bara inte skicka hem honom sa matte

- Är inte du sambo? Sa sköterskan

- Jo men inte livegen sa matte

Men hem kom han. Och idag händer samma sak. Och detta trots att det var vårdcentralen som sa till matte att ringa efter en ambulans eftersom hemsjukvården inte klarar smärtlindringen inom öppenvården.

Är detta svenska sjukvård av idag eller bara ännu ett exempel på åldersdiskriminering?

Undrar den fyrbenta blondinen

Vad är sant?

Man ska tala väl om kommunen så att fler flyttar hit. Varje positiv anställd och förtroendevald som talar väl om kommunen ger fler invånare. Rätt ofta känner matte sig skyldig för hon talar inte alltid väl om kommunen. Och rätt ofta får hon höra att hon bara klagar. Men hur ska man annars få en bättre kommun.

Och det som dom styrande inte kan styra över fungerar bra. Orust är på många sätt fantastisk. Och här finns massor av kreativa och roliga människor att umgås med.

Och visst fungerar stora delar av den kommunala verksamheten bra. Kajutan med dess kulturutbud är bara så bra för att ta ett exempel.

Och här hemma får vi besök av hemtjänst och hemsjukvård flera gånger varje dag.

Och dessa människor ger husse allt vad han behöver i form av omvårdnad och träning. Personalen är alltid vänliga och hjälpsamma och oftast även kunnig.

Men flera av dom som husse gillat bäst under det år han haft hemtjänst/hemsjukvård har försvunnit. 

Några till en helt annan verksamhet. Några till en annan kommun.

Skälen varierar. Någon vill ägna sin tid åt sina vårdtagare och inte åt pappersjobb. Någon tycker sig ha tid att ge den hjälp den enskilde har fått beviljad. Någon får bättre betalt i grannkommunen. Någon har tröttnat på att bli inbeordrat på sina lediga dagar och så vidare.

Men det stämmer inte med den officiella sanningen. För enligt personalfunktionen på kommunen så finns ingen personalbrist och denna yrkeskategoris löner behöver man inte satsa på för dom stannar ändå kvar i verksamheten. Och nu när man satsar så mycket på heltidsprojektet så kommer allt bli ännu bättre.

Men hitintills har matte inte träffat någon ute i verksamheten som tycker det så kallade heltidsprojektet är bra.

Och många av dom som fanns i våras är inte kvar. Och alltför många är sjukskrivna.

Och om man följer vissa inlägg på, det av den politiska ledningen så hatade, nätet hittar man inlägg från dom som jobbar i hemtjänsten.

- Verkar skit bra i Stenungsund. Det ser ut som om de faktiskt gillar timmisar. Bra att vi har någonstans att gå så att vi får in våra pengar! Ledsamt att vi inte längre vågar tro på kommunen vi betalar skatt till!

- Tror aldrig att kommunens planer kommer att funka. Ju fler hundra procentare ju mindre antal folk som kan vicka. Sen när vårdyrket är så tungt o alla ska jobba fullt blir det fler sjukskrivningar. En idiotisk ide. Sen inte sagt att de som vill jobba heltid inte ska gå göra det. Men jag tror inte på idén.

Så var ligger sanningen. Och att alltid tala väl om kommunen är inte så lätt. Såvida du inte ska ljuga.

Men hemtjänsten fungerar fortfarande bra. Detta trots ledning och politiker men tack vara en mycket lojal personal. Frågan är bara hur länge?

Undrar den fyrbenta blondinen

Hur tänkte ni då?

På Orust har man, liksom många andra kommuner, ett oppositionsråd. Men matte förstår inte tanken bakom. 

Att man har ett kommunalråd för majoriteten är logiskt. Hen ska företräda kommunens regering. Men ett oppositionsråd? 

  I hur många kommuner finns en samlad opposition som känner sig företrädd av ett oppositionsråd? 

I dom flesta kommuner finns idag minst tre grupper den rödgröna röran, Alliansen och så Sverigedemokraterna. 

Om vi gör tankeexperimentet att vi här på den stora ön i väster bildar en Alliansregering med M, L, Kd och C.  Skulle då Sd, V och några lokala partier känna sig företrädda av ett oppositionsråd från sossarna, det största partiet i opposition? Knappast. 

Så avskaffa oppositionsrådet. Om inte matte minns fel så hade hennes parti med det i sitt ursprungliga budgetförslag. Men det försvann under sommaren någonstans i Skagerack närmare bestämt i vattnen runt Slussen.

Och i samma förslag fanns även med ett förslag om att lägga ner Framtidsgruppen samt en utredning om kommunsammanslagning.

Men dessa förslag verkar ha dränkts i en retorik och debatteknik från Slussen, som för övrigt just bara kan beskådas inom den republikanska presidentkampanjen i USA.

När fullmäktige förra året tog budgeten fick Orustalliansen ajournera sig. Där fick matte höra från en moderat fullmäktigeledamot att hon tänkte minsann inte driva Liberal politik utan Moderat sådan. 

Matte trodde i sin enfald att har man bildat en allians så driver man allianspolitik. Man förhandlar och i en förhandling får man ge och ta.

Men nu känner matte att hon tänker inte sitta i fullmäktige och driva moderat politik. Men hur gör hon då?

För att bryta samarbetet inom Orustalliansen är otänkbart i alla fall för Liberalerna. Eftersom för länge sedan, någon gång långt innan matte återvände till öa, hade visst någon Liberal inte stått vid sitt ord. Tråkigt och klandervärt tänker matte, men kan inte se det som någon enstaka handling i förfluten tid när det gäller politiker på Orust, oavsett partitillhörighet.

Så matte uteblev från budgetsammanträdet i fullmäktige i år eftersom hon inte såg någon realism i det budgetförslag som Orustalliansen lagt fram. 250 nya invånare 2018 och 2019. Varifrån dom ska komma fanns inget svar på.

Men så kan ju inte matte fortsätta. Att utebli varje gång hon har en annan mening. I torsdags var matte på beredning inför nästa fullmäktige. Hon tycker presidiet fungerar bra. Det har ett konstruktivt och positivt arbete för att lösa sina arbetsuppgifter i enlighet med dom regler fullmäktige har satt upp.

Matte hade när hon åkte dit bestämt sig för att tala om för de två andra i presidiet att hon direkt efter nästa fullmäktige den 31 augusti skulle lämna in sin avskedsansökan. För då skulle partiet ha mer än en månad på sig att fundera ut vem som ska ta mattes plats i presidiet.

Men under presidiemötet blev hon tveksam. Varför ska  hon lämna fullmäktige bara för att hon inte kan tänka sig att driva moderat politik i fullmäktige?

Och vad blir hon om hon lämnar arbetet i Orustalliansen? Hon tänker ju inte lämna Liberalerna, som hon tillhört sedan Per Ahlmarks dagar. Så politisk vilde blir hon inte. För matte fortsätter ju att driva Liberal politik. Men när hennes uppfattning i sakfrågor inte överensstämmer med vad Orustalliansen tycker känner hon fri att rösta efter eget huvud. Ett huvud som enligt säker information från Slussen sägs sitta på en okunnig, grinig gammal besserwisser till kärring. Lite intressant att inget fastnat i den skallen trots mer än 30 år inom kommunal verksamhet. Fast matte tycker nog att uttalandet säger mer om skallen på den gubben från Slussen än om hennes.

Någon röstboskap kan hon inte tänka sig att vara åt en Allianspolitik, som just nu känns som ett sällskapsspel, där det gäller att plocka kortsiktiga poäng i hopp om att vinna nästa val. Politik är för matte alldeles för allvarligt för att bedrivas på detta sätt.

Vi hörs

Den fyrbenta blondinen