Politiskt engagemang måste ses som en merit. Men hur kommer vi dit?

Politiska uppdrag -  en merit att sätta i sitt CV? Knappast!

Vilken arbetsgivare vill anställa någon som är politiskt aktiv eller för den delen varit det?

Representationen i de kommunala församlingarna är dålig. Det finns en överrepresentation av offentliganställda och pensionärer. Unga människor är en klar bristvara. Varför?

Det finns naturligtvis många skäl. Det så kallade livspusslet gör sitt till. Den allmänna nedgången i att engagera sig i föreningar är en annan.

Men vem erkänner på en anställningsintervju. Jag är politiskt aktiv och har flera uppdrag. För vilken  arbetsgivare skulle se det som en merit? Men är du däremot aktiv och spelar fotboll så skulle nog många arbetsgivare se det som något positivt. Mattes väninna, som jagar, tog till och med upp det under en anställningsintervju och fick jobbet. Men att man älskar politik och tillhör ett parti och vill förändra världen. Det är nog inget man berättar.

Undantagen är väl om man söker jobb hos  försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. För där förutsattes det åtminstone tidigare att man hade partibok hos sossarna.

Och även för jobb inom socialtjänsten var tidigare ett sosseengagemang liksom självklart.

Matte kommer aldrig att glömma socialchefens ord när hon sa upp sig från socialförvaltningen i Sollentuna för att börja jobba heltid på folkpartiet.

- Är du en sån. Sa den socialdemokratiske chefen med riktig avsky i rösten.

När det sedan visade sig att jobba heltid med politik absolut inte var något som passade matte så var det inte enkelt att komma tillbaka. Att referenserna från tiden före de tre åren av politiskt arbete var bra hjälpte inte, nu när hon visat att hon var en politiker, dvs en svikare.

Efter hjälp från ett bra närverk lyckades matte få jobb som sekreterare i en statlig utredning och efter ytterligare tre år på kommunförbundet var äntligen politikerstämpeln borta. Men i sitt CV tog hon aldrig upp tiden som heltidsanställd på folkpartiet. Nu hade matte en yrkesexamen, som nog gjorde det lättare för henne att återvända till arbetsmarknaden.

Som alltid tror matte att hon är ensam om sin erfarenhet. Så denna erfarenhet har hon inte tagit upp med många. För hon kände att problemet låg hos henne inte i systemet. Men så träffade hon i veckan en kvinna som var precis i den situationen, som matte var i för snart trettio år sedan. Ingen arbetsgivare ville ha henne efter ett antal år på en partiexpedition.

Vad gör man för att ändra inställningen till politiskt arbete? Så att arbetsgivare börjar se det som en tillgång med personal som har ett samhällsengagemang. Så att politiskt engagerade på kommunnivån vågar stå för att dom har en politisk uppfattning. 

Och så att dom slipper höra.

- Politik -  nej fy.

För det mesta är ju politik och det mesta går att förändra med en vettig politik.

Sedan är det ju frågan vad en vettig politik är. För matte är det att varje människa ska ta ansvar för sitt liv och ha största möjliga frihet att själv välja hur man vill leva det. Men om man av olika skäl inte klarar av att själv forma sitt liv måste det finnas skyddsnät som fångar upp och hjälper en. En politik som utjämnar skillnader i uppväxtvillkor så att alla barn har en chans att utvecklas efter sin förmåga.

Men dit är det långt så därför är det viktigt att fler vill engagera sig och ta ansvar för mer än sig själva.

Men vi måste komma tillrätta med att det är så fult att vara politiker att människor inte ens vågar visa vilket parti dom sympatiserar med. Att man inte  går på ett politiskt informationsmöte och diskuterar vad man egentligen tycker och tänker, bara för risken att bli klassad som folkpartist, sosse, moderat eller...  

Så vart är vår demokrati på väg?  Vill vi ha ett samhälle där endast någon procent bestämmer allt?

Eller vill ha en mångfald och vill få kommunfullmäktigeförsamlingar som avspeglar samhället runt omkring. Vill vi det så  måste ett politiskt uppdrag bli ett förtroendeuppdrag igen. Ett uppdrag som den som har det är stolt över och har väljarnas förtroende.

Det är märkligt men sant att varje generation måste på nytt erövra demokratin. Om inte så finns det andra som står beredda att ta över.

Och dom krafterna är matte rädd för. Betänk att det är bara Sverigedemokraterna som växer. Ett parti med rötter i nazismen. Ska dom bli Sveriges framtid? Det vill inte matte.

Men hur det blir beror på om alla er som tror på ett fritt samhälle och allas lika värde. Om ni ids slåss för det och inser att ingen annan kommer att ta den striden för er.

Då finns det en ljus framtid för Sverige.

Tänker den fyrbenta blondinen

 

 

Så bästa kommunpolitiker, varför inte skaffa dig ett Twitterkonto?! (Jenny Madestam Expressen)

På den stora ön i väster finns bland ledande politiker en rädsla för att insyn och transparens. Därför får de få förtroendevalda, som tar sig friheten att finnas på sociala medier eller skriva bloggar kritik från kommunledningen.

Och nu har man anställt en ny kommunchef och han har gjort ett inlägg på facebooksidan OrustBo. Hur ska detta gå? Är det att betrakta som ett tjänstefel eller kommer han bara att få en reprimand och sluta med detta? Eller kommer han att fortsätta våga vara öppen och besvara frågorna, som annars leder till rykten och osanningar. Rykten och osanningar som upprepas så ofta att det blir till sanningar.

Tänk om hans korta svar om varför kommunhuset har öppet hus mitt under sommaren kommer att vara starten på något nytt.

Tänk om kommunens ledning istället för att motarbeta öppenhet inser att social medier är en fantastisk möjlighet att få ut information. För sanningen är alltid bättre än ovissheten. För ovissheten leder bara till missförstånd och rykten.

Tänk om inte bara kommunchefen, utan även flera ledande politiker i kommunen, deltar i debatten på nätet. Vilken möjlighet för alla som vill att sätta sig in i de frågor som intresserar.

Tänk om ordförande för Lärandeutskottet hade en blogg där hon vågar ta bladet från munnen och berätta om sin oro och frustration kring alla turer runt Henåns skola.

Tänk om oppositionsrådet förklarade hur han både kan vara i opposition och lägga en budget, årets viktigaste styrdokument, tillsammans med den styrande minoriteten.

Tänk om vi hade ett kommunalråd som bloggar och berättar vad han egentligen har för ambitioner för kommunen. Mer än att han vill det bästa. För det vill väl alla eller?

Tänk om ordförande för samhällsutveckling kunde förklara hur det kunde bli så tokigt med det naturliga ventilationssystemet som han motionerat om och lyckades frälsa hela kommunfullmäktige för. Han måste väl ändå ha andra tankar kring detta idag när NCC anger ventilationssystemet som något man måste titta på som skäl för mögelproblemen i Henåns skola.

Tänk om ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden hade en blogg där han redogjorde för vilka principer som vägleder honom och nämnden när de beviljar eller avslår bygglov. Så skulle kanske medborgarna få större förtroende för att alla behandlas lika. Och uppfattningen om att det är det allmänna godtyckets princip som gäller, skulle kanske försvinna.

Tänk om den nya kommunchefen skulle lyckas vända den Orustska skutan mot större öppenhet och mindre ryggkli.

 

Tänk om

Tänker den fyrbenta blondinen

Politiska åsikter beror på vilket maktperspektiv du har.

I Almedalen kan man sitta i en cell, som ska vara så lik den som David Isaak sitter i som möjligt. Tanken är väl att få dem som går in i cellen att byta perspektiv och sätta sig in i en annan människas situation. Och förstå den maktlöses perspektiv.

Bra! För tänk så annorlunda man tänker när man har makt än  när man är maktlös.

Matte är ju inte i Almedalen. Nej hon får allt hålla sig här på öa. Och endast läsa om hur dom stora elefanterna dansar. Och inse att hennes synpunkter är som en myggas dödsdans under taklampan här i Mycklebyskogen. Men hon surrar på i alla fall.

Förra veckan satt hon  som åhörare och lyssnade på fullmäktiges möte. Hon satt kvar i mer än tre timmar. Sedan orkade hon inte lyssna på hur ledamöterna gjorde allt för att missuppfatta och förminska varandra.

Det matte ville lyssna på var diskussionen om 2014 års inriktningsbudget. Men tyvärr hon fick lämna mötet innan ärendet kom upp till behandling.

Turerna kring framtagandet att denna budget har ju varit minst sagt märkliga.

Kommunen har en styrande minoritet. Men det var inte den som sökte stöd hos delar av majoriteten i opposition för att få igen en budget i fullmäktige. Det hade ju varit det naturliga.

Nej, sossarna inbjöd alla partier för att få ihop en gemensam budget. En i och för sig bra idé. Om inte kraven för att få delta hade varit:

·         Inga förändringar av vem som sitter på vilket uppdrag

·         Löfte om att partiernas samtliga fullmäktigledamöter skulle bevilja ansvarsfrihet för kommunstyrelsen och miljö- och byggnadsnämnden i kommunfullmäktige för verksamhetsåret 2012.

I mattes värld är det just budgeten, som visar vad man vill och vem som styr. Budgeten är ju kommunens viktigaste styrinstrument.

Det socialdemokratiska oppositionsrådet sa att nu gör vi en budget tillsammans för att visa våra väljare att vi kan enas. Men efter det ska naturligtvis varje parti driva sina frågor.

Det låter ju jättebra. Men vad finns det kvar att driva för frågor när budgeten är klar? Det mesta som matte tycker är viktigt kostar ju pengar att genomföra. Och om man spikat en ram för till exempel skolan. Hur ska man då få plats med det lönelyft som lärarna har med i sitt avtal och som krävs för att göra läraryrket attraktivare och för att belöna bra lärare. Och hur ska man kunna ge vårdpersonalen heltid när det inte finns pengar i ramen för vård och omsorg. Visst de verksamhetsansvariga kan ju prioritera om inom ramen. Men om det krävs nya pengar? Vilket det verkligen gör. Vad gör man då?

Jo, man att ta pengar från den så kallade affärsdrivande verksamheten. Men det kan bara kommunstyrelsen göra i budgetarbetet. För övrigt är det olagligt att ha en affärsdrivande verksamhet som går närmare en miljon i underskott. Fjärrvärmen ska betalas av dom som använder den inte gå på skatten. Men det där med laglighet verkar inte ha högsta prioritet här på ön. Den enda lag man verkar följa helt är Parkinsons.

Och om nu sossarna gör en budget ihop med den styrande minoriteten är man då verkligen i opposition?

Det tycker inte matte. Budgeten är som sagt det viktigaste styrdokumentet för året. Och är man överens om den så har man en överenskommelse att jobba ihop. Ett konkludent avtal tror jag mattes gamla lärare i juridik kallade det. Alltså har man bildat en ny majoritet. Varför gör man då inte det fullt ut?

Matte kan fortfarande bara hitta ett två skäl till detta. Det är makt och arvoden.

Men lite märkligt är det när representanter för sossarna i kommunfullmäktige i torsdags kritiserade Folkpartiet för att dom inte hade lämnat sina poster när partiet tvingades i opposition. Folkviljan, som satt i den styrande majoriteten var helt plötsligt inte en Folkvilja utan tre olika viljor, och fällde därmed den sittande majoritetens, dvs. deras egen, budget för 2012.

Men själva sitter sossarna glatt kvar på så gott som alla oppositionsplatser trots att man vare sig är i opposition eller ens den största gruppen utanför den styrande minoriteten. Och om dom driver någon opposition så riktas den mot den reella oppositionen nämligen moderater, folkpartister och kristdemokrater och inte mot den styrande minoriteten. Ett beteende som visar var dom hör hemma.

Så en liten uppmaning till öns socialdemokrater.

Gör det ni krävde av Folkpartiet för att ge partiet några av oppositionens platser 2011.

- Lämna era platser så får fullmäktige välja om så att förhållandet mellan partierna i kommunstyrelsen stämmer överens med partiernas maktförhållande i kommunfullmäktige och med den samverkanssituation som råder i kommunen idag.

Som sagt. Har du makt har du en ståndpunkt. Är du maktlös kan du skrika dig hes utan att någon lyssnar.

 

Tänker den fyrbenta blondinen