Matte finns inte och är alltså inget att bry sig om enligt
socialförvaltningen. Hon bor ju bara här i stugan i Mycklebyskogen tillsammans
med husse och mig.
Hur som helst, i måndags ringde en biståndshandläggare till
husse och meddelade att hon skulle ompröva husses behov av hjälp.
Enligt matte behövdes det inte alls för beslutet gick ut den
sista februari och det har fungerat utmärkt även utan ett skriftligt beslut.
Hemtjänsten och hemsjukvården fungerar fantastiskt inte på grund av sina chefer
och politiker, utan trots dom.
Och enligt svensk lag kan man fatta många beslut på olika
sätt och få måste vara skriftliga. Har bara båda parter i handling visat att
man är överens, så finns ett beslut.
Och här har man verkligen visat i handling att man är
överens. Hemtjänsten kom även den första mars och har fortsatt att komma fem
gånger per dag sedan dess, och larmet fungerar också. Och husse har villigt
tagit emot hjälpen. Alltså har det funnits ett avtal oavsett vad
biståndsbedömaren anser.
Men nu hade man tydligen vaknat i kommunhuset och bestämt
sig för att göra en omprövning av beslutet. Hur man nu kan göra det eftersom
det muntliga inte var tidsbegränsat? Men det tänker inte matte bry sig om.
Huvudsaken det funkar här hemma.
Hur som helst så skulle alltså det bli ett hembesök i
torsdags. Matte kastade om sin planering. För hon ville ju vara med, för ibland
inser husse inte riktigt vad som händer mellan det att till exempel smutstvätten
slängs i trappan och att den åter ligger ren i skåpet. Och ibland kan han klaga
på att han inte fått lunch trots att matte inte tar med sig kylskåpet när hon lämnar huset. Så matte ville bevaka att
livet för husse funkar även när hon inte är hemma.
Så när hon och kompisen kom hem från Torp i onsdags så hade
redan biståndshandläggaren varit här och pratat med husse. Matte blev iskall
och förbannad. Hon vet ju att husse på mäns vis besvarar frågan om det är något dom behöver hjälp med allt med att
det fixar sig. Jag klarar mig. Och med det svaret skulle mattes möjlighet att
leva sitt liv vara bortblåst.
Men matte tror att husse skött sig riktigt bra när
biståndshandläggaren var här med en undersköterska ur hemtjänstgruppen.
För i torsdags kom ett beslut som nu gäller i ett år. Inte
tre månader som det förra. Och innehållet var helt ok.
Men inte förklaringen till att husse inte fått något beslut
för tiden 1 mars till den 20 juli. Biståndsbedömaren påstod att det skett en
miss så att beslutet inte kommit fram till husse. Tur att Posten finns, för vem
skulle man annars skylla på?
Skitsnack tänker matte. För hon hade koll på vad som hände
när beslutet skulle omprövas och ingen tog kontakt med husse eller med hans
kontaktperson inom hemtjänsten. Och självklart inte med matte.
Och eftersom det
uppenbart var första gången i onsdags som biståndshandläggaren besökte husse
här i Myckleby södra förort så kan hon ju knappast själv ha omprövat ärendet.
Men det som stör matte mest är att bli behandlad som en
nullitet. Hon bor ju bara här i samma hus som husse och det är ju hon som fixar
allt det som inte hemtjänsten och hemsjukvården gör.
Snacka om att inte räknas med!
Den känslan gillar inte matte för visst är hon gammal men
hon är ännu inte helt dement.
Tänker den fyrbenta blondinen
