Nu har jag bestämt oss

 Så inledde ofta en barnomsorgschef på Orust sin information till sina föreståndare för daghemmen. Daghem får man för övrigt i säga idag. Då går mina vänner förskollärarna i taket för att inte tala om man skulle våga sig att säga dagis.

Men tillbaka till "Nu har jag bestämt oss." Så känns det lite inför kvällens möte hos sossarna på öa. Då ska dom tydligen bestämma oss. Det vill säga, som det stod i tidningen, "då ska vi besluta om vi ska samarbeta med Folkpartiet." Underförstått. Här är det vi som bestämmer även för er. Och så gjorde dom ju redan efter kommunstyrelsens möte. Då dom flesta partierna var samlade inbjöds bara vissa att efter mötet diskutera den politiska situationen. Och den ledande sossedamen påstod sig ha mandat att tala för Folkpartiet. Visserligen är vi ett litet parti men tala för oss själva, det kan vi. Och vi vill framförallt inte bli kollektivanslutna till det Socialdemokratiska partiets åsikter.

När jag var lite sa alltid min mor: att det tre vet. Vet alla. Trots detta tror, i alla fall alla som släppt hemligheter till mig, att dom är ensamma om att veta det samma som alla dom andra är ensamma om att veta. Dessutom tror alla att dom är smartare än alla dom andra. För dom har räknat ut att om dom gör just så, så inträffar detta och då blir deras grupp större  i kommunfullmäktige och då kan dom få det uppdraget med den makten och det arvodet.

Alldeles matt blir jag. Det är så att på lilla Orust vet alla allt inom politiken. Alla vet vem som hoppat av vilken minoritet. Och vem som inte kommer att stödja det förslaget till den på det uppdraget. Så sluta tro att ni är smartare än era politiska motståndare. Och lägg alla kort på bordet och samarbete!!!

Den nya politiska organisationens ledstjärna var transparens och öppenhet. Och vart tog det vägen?????

En fantastisk man, företagare och före detta politker på Orust har gått bort.

Livet hänger på en skör tråd och plötsligt är det över.

På onsdag begravs en gammal och mycket god vän till mig. Kent  Hugo Petterson från Allmag.  Vi träffades i början på 80-talet. Han var moderat politiker och jag socialchef på Orust.  På sin fridtid  utbildade han jägare. Jag var hans elev. På den tiden bodde jag på en ön utanför Allmag. Han kom ut på ön där vi bodde och med sig hade han en lerduveutkastare för att jag skulle klara jägarexamen. Han kastade ut. Jag blundade och sköt och sen var det bara att gå och hämta den helt oskadda lerduvan. Han var hela livet en fantastisk jägare. Jag kan nog inte ens pricka en elefant. Men jag lovar jag försöker inte.

Så i all bedrövelse känns det bra att Du  Kent Hugo dog på ett jaktpass. En allför tidig död men en värdig död för en jägare. Ingen, allra minst du själv, hade stått ut med dig som svag och sjuklig. Men jag saknar dig.

Du kom ut  till ön med makrill, som maken la i frysen. Så när vi fick middagsgäster smakade rabarberpajen som jag frusit makrill. Du var omtänksam och maken opraktisk.

Du kom ut med hö till djuren. Med dig hade du barnen och Elisabeths pojkvän som du kallade svärsonsaspiranten.  Ditt språk var liksom du alltid dräpande och träffande.

Du  kom ut och sköt en tjur som du  sedan  bogserade  efter båten in till Orust och styckade upp och kom tillbaka med köttet.

Du kom ut med din tax, herr Schäfer, och tog död på minken som tagit hönsen.

Kort sagt Kent Hugo du ställde alltid upp.

Du  tröttnade på moderaterna och lämnade politiken på Orust. jag tröttade på socialnämnden och lämnade ön.

Nästan tjugo år senare kom jag tillbaka. Och då fanns du där igen. som om ingenting hänt.  Huset som jag tänkte köpa låg mitt i skogen och därför rätt mörkt.  Så jag ringde dig, Kent Hugo och frågade:  Vet du vem som äger skogen? Det är min. Jag tar ner den.Svarade du.  Och så blev det.

När första snön kom någon månad efter jag flyttat in väcktes jag av telefonen. Det var Kent Hugo. Har du bytt till vinterdäck och kommer du ut? Svaret på båda frågorna  blev nej. Jag har fixat en tid på verkstaden och drar upp dig sa Kent Hugo och drog ner  bilen till Mycklebyvägen.

Dagen före julafton  förra året ringde jag. Bilen startade inte. Kent Hugo kom och försökte dra igång bilen. Men det var en tändspole så han kunde inget göra.

Så nu bara undrar jag vem ska jag  ringa nu när jag behöver hjälp av någon som kände alla och alltid ställde upp och som verkligen var en riktig vän.

Tack för allt.

Förtroendevald utan förtroende

När jag 1983 började arbeta på Orust kommun fanns där Kerstin Jansson som i år blir 65 år. Hon jobbade med barnomsorg. Hon hade varit där sedan hon slutat skolan. Men redan innan dess hade hon jobbat med barnavårdsfrågor. Hon hade hjälpt sin pappa med pappren där hemma på gården. Pappa var nämligen barnavårdsnämndens  ordförande. Om Kerstin fick något betalt vet jag inte. Men jag kan inte tänka mig att pappan hade något arvode. Han var förtroendevald. Han hade kommuninnevånarnas förtroende att sköta barnavårdsfrågor. Se till att barn som inte hade några föräldrar kom till ett lämpligt hem. Säkert blev det ibland fel. Men det blir det idag också.

Han hade förtroendet men inget arvode. Idag har motsvarande politiker ett rejält arvode men inget förtroende. Man måste ställa sig frågan. Hur blev det så?

Idag vill mycket få göra en frivillig insats för det man tror på. Oavsett om det gäller att förverkliga sina politiska visioner om ett bättre samhälle eller om det gäller att vara tränare för damfotbollslaget.

Var och en vill förverkliga sig på ett personligt plan och det kan få kosta  nästan vad som helst men att satsa några timmar per vecka på ideellt arbete det gör man inte.

Detta gör att färre och färre blir politiskt aktiva. Och i Sverige betraktas att vara politiskt engagerad  som ett handkapp som man helst håller tyst om. Ett osynligt handikapp som man bör hålla för sig själv. Och en tilltänkt arbetsgivare ser det verkligen inte som en merit. Dessutom är det helt fritt att fullständigt onyanserat ta heder och ära av någon som ägnar sig åt politik. Det skulle egentligen behövas en diskrimineringsombudsman för politiker.

Vad får nu detta för konsekvenser?  Jo de få som engagerar sig får väldigt snabbt alldeles för mycket makt. Och blir beroende av sina arvoden.  Arvodena är egentligen låga med undantag för några få uppdrag. Men har man en låg inkomst så ger dessa tusenlappar verkligen guldkant på tillvaron. Och är man heltidsengagerad  så har man efter ett par år  ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Och vem vill ha tillbaka ett halvgammalt vårdbiträde som inte jobbat i verksamheten på fyra eller åtta år?  Har man  en hög inkomst så är det ekonomisk katastrof att satsa på politiken i en liten kommun. Vad leder detta till jo vi får nästan bara  lågutbildade med låg lön på politiska uppdra och dom gör allt för att sitta kvar. Drivkraften att behålla sina uppdrag blir starkare än lojaliteten mot idéer och sina väljare.

Så hur bryter man den spiralen till något positivt så att politiker åter blir förtroendevalda. Och att de representerar sina väljare. Det behövs  fler människor i de politiska partierna så att partierna hinner ta  kontakt med sina väljare och vågar ta debatten ute i stugorna.

Fundera över detta nästa gång du sitter vid köksbordet och gnäller över idiotiska beslut och inkompetenta politiker.

Fråga inte vad Orust kan göra för dig utan vad du kan göra för Orust.

Orust bråk om vem som är den rätta minoriteten

Kräver att politiker avgår.

Under den rubriken presenteras i måndagens Bohusläning ett krav  från de samverkande partierna på Orust  att vissa förtroende valda på Orust ska lämna sina uppdrag med hänvisning till demokratiska spelregler.

Självklart ska ,precis som det finns reglerat i kommunallagen , nya ledamöter väljas när en ny majoritet har bildats.  I detta läge behöver man inte ens kräva att minoriteten lämnar sina poster. Det behövs bara ett nytt beslut i kommunfullmäktige.

Men eftersom det inte finns någon ny majoritet bara en större minoritet än den som inte fick igenom sin budget måste partierna förhandla. Den krassa verkligheten är ju att de samverkande partierna har 19 av kommunfullmäktiges 41 mandat.

Och enligt kommunallagen sitter en ledamot kvar tills kommunfullmäktige valt en ny. Detta kan tidigast ske vid kommunfullmäktiges februarimöte. Så att kräva att vissa lämnar sina uppdrag idag är ju totalt ointressant. Dom sitter i alla fall kvar till nästa kommunfullmäktigemöte. Precis som Roger Hansson  formellt är kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd fram till nästa kommunfullmäktige.

Så jag har en annan uppmaning till de samverkande partierna. Förhandla med övriga partier och försök få ihop en stabil majoritet.  I dagens parlamentariska läge måste man vara öppen för olika lösningar och försöka se framåt och inte styras av gamla oförrätter.

Om man misslyckas med att få ihop en majoritet och den nya minoriteten vill bli den styrande minoriteten och komma till makten behövs det dialog och en ny överenskommelse.  När denna överenskommelse är klar är det bara att välja nya ledamöter där så behövs. Jag har mycket svårt att se att någon i detta läge skulle vägra att lämna sitt uppdrag. Men som sagt för en dialog över parti- och gruppgränser.

Vad som behövs idag är att alla tar sitt ansvar och hjälps åt för att få fram en stabil politisk ledning men för detta krävs som sagt en vilja att ta ansvar och en vilja till dialog.

Ett nyval ser jag som ett totalt misslyckande. Det skulle vara det slutliga beviset på en oförmåga att kompromissa och ett enormt slöseri med skattemedel.

.

Knivstick i ryggen på kommunalrådet

Mediedrevet  som fällde Juholt .

Så kan man läsa lite här och var. Men i min lilla värld här i Myckleby på Orust finns det inte mycket till mediedrev. Trots det har man lyckats få bort en bra kommunalråd genom knivhugg i ryggen.

Här finns inga grävande journalister så ingen mer än dom inblandade sossarna vet väl vad som egentligen hänt.

Men från min lilla utsiktspunkt kan jag konstatera att det socialdemokratiska kommunalrådet  Roger Hansson som valdes för att leda en majoritet bestående av sossar, folkpartister  och folkviljor under denna mandatperiod försvann under förödmjukande former.

Samarbetet mellan de tre partierna gick väl så där. Men så blev Folkviljans starke man sjuk och när katten är borta dansar råttorna på bordet så i en i och för sig skitfråga, att utreda om ett nytt badhus ska byggas, förlorade majoriteten omröstningen i kommunfullmäktige. Folkviljan är ju inte en vilja utan många.  Lokala partier har ju den egenheten att partipiskan inte finns. På gott och ont. Men det blir ju svårt för att inte säga omöjligt att göra överenskommelser med ett parti , som sedan röstar som var och en vill. Det funkar liksom inte i majoritet. Men drar många röster i opposition.

Detta bakslag i kommunfullmäktige blev lite för mycket för kommunalrådet Hansson så samarbetet fortsatte med bara Folkpartiet.

Även kommunalrådet Hansson är lite krassligt och frånvarande från kommunhuset pga sjukdom två dagar i veckan. Då passade andra råttor att dansa på bordet.

Hansson kom inte till fullmäktige när beslut skulle fattas om 2012 års budget. Varför vet nog bara han och några till inom partiet. Och en ny tillfällig majoritet vann budgetomröstningen. Men det räckte inte med det. Hansson lämnade sin kommunalrådspost till. Ja det vet vi inte ännu för någon ny stabil majoritet finns inte.

Men jag undrar vilka var det och varför man satt kniven i ryggen på ett allmänt uppskattat kommunalråd. Varför fick han inte avsluta sin karriär med flaggan i topp. Det tycker jag han hade varit värt.  

Ville med dessa ord bara uttala en uppskattning av Roger Hansson och konstatera att man sitter väldigt ensam i toppen när det blåser oavsett och toppen finns på Orust eller Stockholm.

Politiskt kaos på Orust

Insändare skickad till Bohusläningen

Idag finns det ingen majoritet på Orust som kan ta över makten.

Bengt Johannsson (c) säger i dagens Bohusläning att " Det är den nuvarande minoriteten som ansvarar för den röriga situationen och som ska lämna sina uppdrag."

Vilken minoritet? Problemet med Orust kommunfullmäktige är att det bara finns minoriteter utom vid enstaka viktiga omröstningar.

Men jag utgår ifrån att det Bengt Johansson menar är att Folkviljan och Folkpartiet precis som Socialdemokraterna ska uttala att dom vill gå i opposition. Men vad skulle det lösa idag?  Först måste det  finnas en majoritet som tar över eller? Orust är inte betjänt av ytterligare en minoritetsregering som faller vid nästa avgörande omröstning.

Enligt kommunallagen får kommunfullmäktige välja om till nämnder och styrelse om den nuvarande majoriteten inte stämmer överens med den i kommunfullmäktige.

Så när det finns en  ny majoritet, som presenterat en vilja att ta över styret  är det självklart att alla ska lämna sina uppdrag och fullmäktige väljer om så att majoriteten har en möjlighet att styra.

Idag är problemet är att det inte finns  en  majoritet  i Orust kommunfullmäktige, som sagt sig vilja ta över makten.

En tillfällig majoritet fanns , när två från Folkviljan bröt partilinjen och  fällde den styrande minoritetens (S och Fp) budget för 2012. I detta läget ska den styrande minoriteten avgå och lämna över, men till vilka?

Den grupp som Bengt Johansson tillhör har 19 mandat av kommunfullmäktiges 41 mandat. Sedan har Socialdemokraterna  11 mandat och Folkviljan och Folkpartiet var sina 5 mandat. Ett mandat är obesatt men tillhör Sverigedemokraterna.

Så Bengt Johansson! Se nu till att det bildas en regering för Orust med en majoritet som håller helst  fram till nästa val. Lyckas ni med det  så är jag säker på att minoriteten följer de demokratiska spelreglerna och lämnar sina uppdrag.  Eftersom jag tror att samtliga partier är beredda att göra allt för att Orust ska få en stabil majoritet som kan ge kommuninvånarna den service dom har rätt att förvänta sig av sina politiker.