Folkets vilja på den stora ön i väster.

Politik är att vilja. Men var finns det någon vilja till förändring?

På den stora ön i väster räcker det inte med att vilja. Man måste ha den rätta viljan också. Och alltför många anser att just dom känner folkets vilja och besitter ett enormt sunt förnuft.

Eftersom mattes sunda förnuft och tro om vad som är bäst för Orustborna inte överensstämmer med hennes partis, så gnisslar samarbetet betänkligt.  

Matte funderar över om det är meningsfullt att lägga en massa tid och energi på politiskt arbete på den stora ön i väster.

 Just nu känns det faktiskt mer meningsfullt att mata duvorna. Dom verkar i alla fall uppskatta insatsen.

Men hon vill ju egentligen fortsätta. Hon tycker att detta med politik kan vara så himla kul, intressant och viktigt.

 Så viktigt att hon till och med en gång i tiden gjorde ett medvetet val. Att satsa på en utbildning, som skulle ge henne möjligheter att påverka samhället i den riktning hon ansåg rätt.

Och matte har i olika grad varit politiskt aktiv sen gymnasietiden. 

Och demonstrationerna utanför USA:s ambassad, kårockupationen och resan till Paris 68, ja till och med tårgasen och dom hemska franska poliserna har med åren fått ett rosa skimmer över sig.

Men på den stora ön i väster finns det inget rosa skimmer över politiken.

För här finns det alltså hur många som helst, som vet vad som är bäst för Orustborna och vad dom egentligen vill. 

Här finns till och med ett parti som anser sig just företräda Folkviljan på Orust. Dom säger sig företräda folkviljan och det sunda förnuftet. 

Så matte har för att vara säker att hon vet vad hon talar om testat sitt sunda förnuft på nätet. Så hon har fått svart på vitt att hon har ett väldigt sunt förnuft.

 Ändå tycker hon nästan aldrig som Folkviljan.  

Vad krävs då för att matte ska bli kvar hos Liberalerna på Orust? 

Egentligen inte så mycket, sett ur mattes perspektiv. Men partiet har tydligen ett annat perspektiv.

Den största stötestenen för matte stavas kommunens revisorer, men det finns en stötesten till, som mer hör hemma under begreppet #metoo.

Vi börjar med den förste och störste stötestenen. Liberalernas kommunale revisor.

Matte har fått partiets förtroende att sitta som vice ordförande i fullmäktige.

 Och direkt under fullmäktiges presidium ligger kommunens revisorer. Men dom tycker sig besitta en alldeles sjusärdeles hög kompetens och ha ett synnerligen bra sunt förnuft. Så bra att dom kan kritisera och rikta politisk kritik mot kommunens styrande.

 Men matte är gruvligt fyrkantig och tycker att dom ska ägna sig åt det som är kommunala revisorers uppdrag enligt Kommunallagen och inget annat. 

Och i revisorernas uppdrag ingår inte att ifrågasätta själva innehållet (överpröva lämpligheten) i av majoriteten fattade beslut. 

Revisorernas uppdrag är att pröva om verksamheten sköts på en ändamålsenligt och ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om räkenskaperna är rättvisande. 

Matte tycker visserligen, likt revisorerna, att det var störtkorkat att höja skatten så till den milda grad att det lär bli svårt att få folk att flytta hit. Men när beslutet väl är fattat i fullmäktige så är det bara att gilla läget och hoppas att väljarna röstar bort den nuvarande majoriteten vid nästa val.

Så antingen har matte i egenskap av fullmäktiges andre vice ordförande retat upp alla fem revisorerna. Eller så har hon bara retat upp den revisor som Liberalerna valt. 

 Matte kommer nog aldrig få veta vilket. För på den stora ön i väster har man den principen att aldrig tala ut och reda ut saker, utan här sopar man det under matten och tror att därmed är saken löst.

Så i mars kom, som en blixt från en klar himmel, en skrivelse undertecknad av liberalernas kommunala revisor till fullmäktige med krav på att matte skulle stå inför fullmäktige. Titta in i webbkameran och be revisorerna om ursäkt.

Så här ville revisorerna att en del av mattes ursäkt skulle lyda:

 Trots att jag är Fullmäktiges andre vice ord är jag inte smartare än att jag låter lägga ut rena felaktigheter i tidningar  och på de sociala medierna som Facebook.

Matte har ingen svårighet att be om ursäkt när hon gjort något tokigt Och det gör hon rätt ofta, så hon har viss vana.

 Men hon kan ju inte be om ursäkt när hon inte  begriper vad det är för felaktigheter hon lagt ut på sin facebooksida. 

Hon har ju bara delat en artikel från Lokaltidningen utan egen kommentar. En artikel om att frågan om ansvarsfrihet och allmänhetens frågestund skulle behandlas en månad senare än vad tidningen tidigare uppgivit.

Men när matte ville få svar från revisorerna, vad som var fel. Fick hon inget. Nej man ville likt kungen vända blad och lämna detta bakom sig och gå vidare. Det vill matte också, men först vill hon veta.

Så innan matte på allvar överväger att återvända till den aktiva kommunpolitiken igen, vill hon veta om partiet har förtroende för henne eller om även partiet, likt dess kommunala revisor, anser att hon ska be revisorerna om ursäkt.

 För anser dom det, så är det ju bara att sitta kvar i fullmäktige perioden ut som politisk vilde.

Men eftersom kravet på ursäkt är ställd till fullmäktige  påstår partiet att man inget kan göra för det tillåter inte kommunallagen.

 Det är intressant att det kan stå så mycket i kommunallagen, som matte aldrig vare sig hört talas om än mindre kan hitta.

Eller kanske borde matte ställa sig inför fullmäktige och säga att hon inte kan be om ursäkt för något hon inte förstår, så kanske hon äntligen får reda på vad det hela handlar om så att hon äntligen kan vända blad och lägga detta bakom sig.

 För  trollen spricker som bekant när dom kommer upp i ljuset.

Stötesten nummer två skulle väl om frågan tagits upp idag finnas under # metoo. Men det handlar också om oförmåga. Efter år av kritik, naturligtvis bakom stängda dörrar där den berörda inte hör, möts matte av argumentet att " han är ju som han är". 

Detta är för matte inget argument för att acceptera ett klandervärt beteende av denne stötesten och därigenom se mellan fingrarna med både det ena och andra. 

Och förresten, när hörde ni någon säga om kommunalrådskan, matte eller om någon annan kvinna. 

Hon är ju som hon är. Och släta över misstagen.  Och kanske dessutom tycka att beteendet är både lite charmig och kanske till och med något positivt?

Nej politik är att vilja. Men var finns det någon vilja till förändring?

Tänker dom två fyrbenta blondinerna