- Vi ställer in en toastol i vardagsrummet.
Det var mattes
första kontakt med rehabavdelningen på den stora ön i väster, när husse skulle komma hem efter en stroke.
I vårt lilla hus här i Mycklebyskogen var dörren
till dusch och toalettutrymmet i markplanet för smalt. Så i stället för att
åtgärda detta var det första förslaget att ställa en toastol i vardagsrummet. Detta
med dörren har matte tjatat om till leda, men nu tar vi det ur ett annat
perspektiv. Nämligen synen på äldre och diskrimineringen av dessa.
Detta att man
kliver in i andra människors hem och vet bäst driver matte till vansinne. Att inte
ens hon efter ett helt liv inom socialtjänsten anses begripa något är kränkande.
Och matte är övertygad om att man aldrig skulle föreslå
någon annan grupp än just åldersrika att ha en toastol i vardagsrummet.
Vilka annan
grupp skulle för övrigt acceptera att uträtta sina behov inför öppen ridå i
vardagsrummet.
Vad hade hänt om man ställt in en toalett i
gemensamhetsutrymmet på ett studenthem, när man av någon anledning inte kunde
använda toaletterna? Det hade säkert blivit ett ramaskri i tidningarna. Men att
behandla årsrika så är helt ok.
Det har inte hänt mycket sedan mattes föräldrar hade
hemtjänst. Även då föreslog en beskäftig arbetsterapeut att man skulle plocka
bort dörren till badrummet, eftersom mattes mamma behövde komma in med
rullator. Mattes pappa reagerade lika kraftigt, som matte gör idag.
Så det blev inget borttagande av den dörren. Gubben ville sitta på toaletten i fred bakom en låst dörr. Och så blev det.
Och i ett utkast till Välfärdsredovisning
illustreras " Åldrande med livskvalité" med en bild på ett trevlig samkväm runt ett
kaffebord med en prinsesstårta i centrum. Kanske överreagerade matte men för
henne är inte en god tårta ett exempel på livskvalité. Detta trots att hon
älskar just prinsesstårta. Men bilden kommer att bytas ut. Endast en rigid man med
många antal år kvar till pension förstod inte alls mattes reaktion och ville ha bilden kvar för
han tyckte tårta var gott. Men övriga på mötet, där utkast till
Välfärdsredovisning presenterades, kunde
förstå mattes sätt att uppfatta bilden. Detta trots att dom sett bilden som en trevlig
illustration av gemenskap på äldre dagar. Visst det är trevligt med gemenskap
med andra gamlingar. Men för att citera mattes pappa, när frågan om han skulle
flytta till ett äldreboende kom på tal.
- Gammal är jag själv. Det räcker. Jag vill umgås
med dom som är yngre.
Så matte hade hellre sett en bild på en årsrik människa i kretsen av unga människor Möte över generationsgränserna det är för matte åldrande med livskvalité.
Och när matte kommer hem från mötet finner hon i
uterummet, som blivit matrum sedan matrummet blivit sovrum för husse, en
stor lyft. Då brast det.
Hon bara inte accepterar att man går in i hennes hus
och över hennes huvudet beslutar att ställa in en stor lyft.
Matte upplevde samma känsla som efter ett inbrott i
huset. Någon har varit inne och rört vid hennes grejer. Hon kände sig kränkt.
Hon förstår att dom gjorde detta för husses skull.
Men ännu en gång räknas inte matte trots att huset är hennes och att det är
hennes hem också.
Även dom som bor under samma tak som en svårt sjuk person
måste ha rätt till ett eget liv.
Man får inte kränka deras personliga integritet. Och visar man inte respekt och förståelse för den
medboendes behov så är snart den sjuke ensamboende och alla är förlorare.
Så lyften får likt toastolen bo någon annan stans.
Tänker två fyrbenta blondiner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar