Varför finns det inga kvinnor i Uddevallas politiska ledning frågade sig Peter Götell på ledarsidan i förra veckan.
Mattes dotters kommentar för ett antal år sedan kan ha svaret. På mattes fråga varför dottern lagt av att gå på politiska möten i Uddevalla svarade hon.
"Jag tar inte striden med maken om att han måste komma hem i tid för att ta hand om barnen för att jag ska gå på gruppmöten där ingen är intresserad av mina åsikter."
I denna mening tror matte alltså att svaret på Peter Götells fråga om varför det inte finns några kvinnor i Uddevallas politik ligger. För om Sofia, och hennes kompisar, hade känt att Uddevallas politiker lyssnat på dom hade dom tyckt att det var värt att offra sin fritid för att påverka politiken i Uddevalla. Och då hade dom idag varit redo att ta över.
Men det var ingen som var intresserad av att lyssna på deras erfarenheter och synpunkter. För gubbarna i ledningen visste ju bättre själva. Och det var bara i samband med val man ville ha dessa unga kvinnor på listan för att visa hur jämställda och moderna man var. Men något inflytande var man inte beredd av ge dom. Så de tröttnade och ägnade sin fritid åt annat som gav dem betydligt mer än att sitta på trista möten och tjata med gubbar.
Och det är möjligt att Uddevalla, som Peter Götell säger, utmärker sig på denna punkt och har extremt få kvinnor på ledande politiska poster men matte tror att problemet finns på många fler ställen och inom alla partier i Sverige.
Och om man ska få in unga kvinnor i politiken så måste man ändra stuktur och arbetssätt totalt inom de politiska partierna. För visst kan man som ung engagera sig politiskt för att man drivs av en önskan att förändra världen. Men om man ska fortsätta att vara engagerad när barnen kommer och det så kallade livspusslet börjar bli tajt då måste man känna att det verkligen gör skillnad om just jag engagerar mig. Känner man inte det så lägger man av.
Konstigare är det inte. Men det är en fara för vår representativa demokrati. Alla politiska partier får allt färre medlemmar och av dessa medlemmar är det allt färre som är aktiva. Detta innebär att vi får en väldigt liten grupp människor ute i kommunerna som bestämmer väldigt mycket. Och det som slås upp så stort efter ett val och kallas maktskifte i en kommun betyder i verkligheten bara att ett den nya majoriteten får kommunalrådsposten och att det avgående kommunalrådet blir oppositionsråd. Och så fortsätter det precis som förut. Väljarna kan knappt märka någon skillnad.
Men finns det en verklig önskan till förändring av det politiska arbetssättet hos dom som sitter på allt makt? Det undrar min matte. För dessa få, som sitter på makten har inte tid att träffa sina väljare eftersom det mest sitter på sammanträden. De flesta kommunerna har officiellt bara ett fåtal heltidsarvoderade uppdrag. Men om man går in och tittar på hur övriga uppdrag fördelas så kan man konstatera att väldigt få har väldigt många uppdrag. Så begreppet fritidspolitiker börjar försvinna, vilket matte ser som en utarmning av den kommunala demokratin. För vilka ska då träffa väljarna när de som vet vad som händer i kommunen inte har tid att vara ute bland folk eftersom de är inbokade på möten med varandra. Dessutom är det en fara när människor blir beroende av sina uppdrag för sin försörjning för då tappar man intresset för förändring.
Den fyrbenta blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar