Jo, det är vi medskyldiga till många politiker inte bara jag.
Så svarar en kommunpolitiker på frågan varför Orust kommun inte haft någon underhållsplan. Och skälet till att man hela tiden bygger nytt inom tjugo år är att det tar så lång tid för en byggnad att förfalla om man inte underhåller den. Alltså någon annans ansvar. Allas ansvar ingens ansvar.
Det kallar min matte för hög gåsfaktor. En man som suttit i maktens små korridorer i Orust under flera decennier skyller ifrån sig.
Idagens GP kan man läsa följande.
Hur är det möjligt att en kommun inte har en fungerande underhållsplan?
– Det har helt enkelt inte funnits någon politisk majoritet för det. Det har varit så i många år och oavsett vilka partier som styrt.
Om ni skött underhållet hade det kanske inte gått så långt att Henåns gamla skola behövt rivas?
Bengt Johansson (C), som i dag är ordförande i utskottet för samhällsutveckling och förste vice ordförande kommunstyrelsen, är en av många politiker som bär ansvaret för det eftersatta underhållet.
– När jag satt som ordförande för tekniska nämnden påpekade vi vid varje bokslut att vi inte haft pengar till underhållet. Det var en prioritering som kommunen gjorde, man tyckte att verksamheter som skola och äldreomsorg var viktigare och la pengarna där, säger han.
Men du har ju själv suttit med i kommunstyrelsen och fullmäktige och fördelat pengarna?
– Jo, det är vi ju medskyldiga till många politiker, inte bara jag. Jag har som sagt påtalat detta.
Enligt Bengt Johansson togs en underhållsplan fram under 1990-talet. Men eftersom det aldrig avsattes ekonomiska medel för att följa den uppdaterades den inte.
När matte och jag diskuterar detta kan vi konstatera att om man sitter som ordförande så har man två möjligheter om man inser att ens uppdrag är att på bästa sätt förvalta våra skattepengar och att det långskitiga ansvaret går före ens kortsiktiga ambition att bli omvald vid nästa val.
Som ordförande ger man tjänstemännen i uppdrag att lägga förslag till budget efter de riktlinjer de fått. Om det är omöjligt att få ihop en debet och kredit i en budget eftersom anslaget från kommunstyrelsen är för litet så måste man ju ändå göra det och tala om vad det får för konsekvenser. Och så överlåta till kommunstyrelsen att prioritera. Men som ordförande sitter man ju även i kommunstyrelsen så där måste man lägga ett förslag och begära mer pengar och sedan reservera sig om man inte får dom andra med sig. Gör man inte det så är man verkligen ansvarig för beslutet att inte satsa på underhåll av våra byggnader.
Och så korkade kan väl ändå inte övriga politiker ha varit att de inte insett att även om vård, omsorg och skola är viktigt så är det nödvändigt att vi har lokaler att bedriva den verksamheten i. Eller är det så illa att politiken på Orust är kortsiktig eller våra förtroendevalda så inkompetenta att man inte tar ett långsiktigt ansvar för kommunens ekonomi. Är det så illa tycker matte inte att Orust ska vara en egen kommun. Kanske finns det mer kompetens hos våra grannar. Om dom nu vill ha oss med.
Det andra alternativet som ordförande när ingen lyssnar på en hade varit att avgå.
Men matte tror att det var roligare att sitta kvar. Att får vara med och planera nya projekt är roligare än att underhålla det som redan finns. Att lova väljarna simhallar och annat skoj i valtider är ju populärare än att säga att vi ska underhålla våra byggnader och se till att våra reningsverk håller måttet.
Så nu har sanningen äntligen kommit ifatt våra beslutsfattare. Undrar var detta kommer att sluta.
Vi hörs
Den fyrbenta blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar