Våga ta debatten om nivån på kommunens service.

När socialtjänstlagen kom i början av 80-talet var det en frihetsreform. Gamla människor skulle ha rätt att bo kvar hemma och inte tvingas in på ålderdomshemmet. Alla skulle ha rätt till en skälig levnadsnivå. Förskolan skulle se till att utjämna skillnader i uppväxtvillkor, för att ge varje unge en chans att utvecklas efter sin förmåga och sina drömmar.

Men i och med att förskolan numera är en del av skolan tycker nog matte att man tappat uppdraget att utjämna skillnader i uppväxtvillkor.

Sedan kom Handikapplagen dvs LSS. Det var en rättighetslag, som gav de svårast handikappade rätt och möjlighet att själva välja hur de ville leva sina liv. 

Och för en liberal är den enskilde viktigare än kollektivet. Därför vill inte Liberaler ha kollektiva lösningar för att  vi  alla är unika. 

Och det som den enskilde själv kan klara ska inte kommunen ställa upp med.

Skola och förskola är för en liberal så viktiga. Men finns det idag en möjlighet att se varje individ i förskolan och skolan och får verkligen varje unge utvecklas optimalt och förverkliga sina drömmar? Är det inte så att skolan idag saknar möjlighet att se till varje individ? Man får alltför mycket inrikta sig på flertalet.  Och då får vare sig de som behöver särskilt stöd eller dom som är mer begåvade än genomsnitten vad dom behöver.

Men det ska äntligen bli en familjecentral där man förhoppningsvis kan fånga upp barn som behöver särskilt stöd tidigt. Oavsett om dom behöver stöd för egen del eller för att föräldrarna brister i sin föräldraroll. 

 Men det som var tänkt som en frihet i Socialtjänsten, att som årsrik få bo kvar hemma så länge man önskar, har förbytts till tvång att bo kvar och ens hem har för vissa blivit ett fängelse, som man inte vare sig kan sköta eller lämna.

Under våra dagliga  promenader passerar vi en  gammal mans hus. Han sitter i rullstol. Han har haft hemtjänst sedan vi flyttade hit för snart sju år sedan. Hans hus behöver målas om. Uthusen förfaller och skräpet blir inte bortkört. Matte tror inte att han mår bra av att dagligen se husets förfall. Se hur hans livsverk rasar ihop inför  ögonen på honom.

Därför måste det byggas fler äldreboende, så att även gamla människor kan välja boendeform.

Kommunen, som måste komma tillrätta med kostnaderna för omsorgen, har gjort en lista över verksamhet som inte är lagstadgat och alltså i princip kan läggas ner.

Men så enkelt är det inte. För även om just den verksamheten  läggs ner så poppar kostnader upp någon annanstans. Så förvaltningen kommer nog att behöva utreda mycket innan man kan komma tillrätta med vad som kan sparas på. 

Och framför allt måste politiken sätta sig in i verksamhetens utmaningar och ta en diskussion om vilken service som är rimlig och vad har vi råd med. Och när man bestämt sig, måste man helhjärtat stötta den personal, vars uppdrag det är att genomföra de politiska besluten. För det kommer att  börja blåsa. För all förändring drabbar någon, personal, brukare eller anhöriga.

Nej som sagt det som måste till är en öppen och ärlig debatt om på vilken nivå politiken vill att servicen till kommunens invånare ska ligga och vad den får kosta. Men för att delta i en sådant diskussion krävs kunskap. Med tyckande kommer man ingenstans. Även om det är lättare att fatta beslut ju mindre man kan och vet. Men det blir inga bra beslut.

Politik är inte bara att vilja. Det är också att prioritera.

Men nu har majoriteten sagt att det finns en handlingsplan för att komma tillrätta med kostnaderna och att den ska genomföras. 

Matte kan bara hoppas att man inkluderar så många som möjligt i detta arbete. För detta är en för viktigt fråga för att allt ska rivas upp efter nästa års val.

Tänker dom två fyrbenta blondinerna