"Vi utvecklar omsorgen med valfrihet och konkurrens."

Så står det i moderaternas budgetförslag, som kommunfullmäktige avvisade igår.

Det är säkert bra med både valfrihet och konkurrens. Att kunna välja vem som ska hjälpa dig med dina mest intima behov känns bra. Men det känns inte som det mest angelägna för kommunens pensionärer just nu.

Efter att under flera år ha slagits mot den åldersdiskriminering, som finns inom både sjukvården och socialtjänsten är det helt andra insatser som matte sätter före valfrihet och konkurrens.

Husse somnade stilla in den 15 augusti efter flera års sjukdom. 

Husse var likt många andra äldre en fridens man som inte ville bråka.

Så matte fick slåss för att husse skulle få hjälp och en diagnos. 

Lånade medicin av en väninna och konstaterade att han mådde bättre när han fick cortison.

Först när han fick en stroke för två år sedan och kom in på sjukhus kom förklaringar och ett antal diagnoser. 

Svenska sjukvården är fantastisk för dom som lyckas ta sig in. Men för det krävs mycket.

Och någon rehabilitering efter stroken inom sjukvården blev det inte.

- Vi prioriterar yrkesverksamma var förklaringen.

Väl hemma tyckte kommunens tjänsteman att man kunde sätta in en toastol i vardagsrummet i stället för att bredda dörren till duschen.

Biståndshandläggarna tog det för självklart att matte, som kvinna, var lämplig att sköta husse. Och hon  kunde få avlastning några timmar per vecka. Men hon ansåg att det var hemtjänsten som kunde slippa komma när matte hade kraft att hjälpa husse. Matte är inte den vårdande typen. Det hade varit en katastrof för husse om han skulle vara beroende av hennes insatser. Matte älskade husse så det var inte där problemet låg. Men vårda en svårt sjuk anhörig. Det klarade hon inte. Men hon fixade allt annat. Vara en kärleksfull sambo fixa en massa praktiskt såsom tvätt, städning, boka läkarbesök, beställa färdtjänst, hämta och dela medicin etc.  

Och vårt hem blev plötsligt klassat som ett arbetsmiljöproblem, eftersom vi två hundar bor här. Och en vårdare var hundrädd, en annan tyckte av religiösa skäl att hundar är orena djur.

- Du får låsa in hundarna så arbetsledaren till matte

Och matte var alltid tvungen att vara hemma när färdtjänsten kom eftersom förarna nästa alltid är män vars religion gör att dom inte går ur bilen om det finns hundar ute på gården.

Sista vårdplaneringen var förskräcklig. Matte tvingades sätta hårt mot hårt för att överleva själv.

Matte ansåg att husse var för sjuk för att vårdas hemma. Det går ju inte att ha personal här hur många gånger som helt per dag. Och matte var inte beredd att göra om sitt hem till ett sjukhem med lyft och allt annat som krävdes.

Hon ville kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Kunna ta emot barn och barnbarn.

- Han kommer inte hem sa matte. Fattar ni inte vad jag säger så byter jag lås.

Det var förskräckligt att behöva säga detta inför husse, som matte verkligen älskade.

Några timmar efter mattes utbrott under vårdplaneringen hade husse ett fantastiskt fint boende med havsutsikt på Ängsviken.

Tyvärr var det inte många veckor han kunde glädjas över den innan livet tog slut.

Så ökad valfrihet skulle inte ändrat något för den enskilde. Det är fortfarande biståndshandläggarna som utifrån politikens prioriteringar avgör vilken hjälp kommunens gamlingar ska få.

Och tyvärr finns det inget parti som driver äldreomsorgsfrågor. Fina ord finns det gott om. Ment någon annan är alltid ansvarig. Eller så  jobbar man med problemet.

Och därför kommer inget att hända. Och när dagens maktens män och några kvinnor själva är gamla. Är det andra som beslutar. Då sitter dessa före detta maktens män och några kvinnor och inser att tåget gått även för dom.

Husse R.I.P önskar

dina två fyrbenta blondiner