"- Det finns ingen aktiv dödshjälp på Näl."

" Brist på boendeplatser i särskilda boenden har inneburit fullbeläggning på korttidsboendet samt kostnader för sjukhusklara patienter och möjligen ökad vårdtyngd i hemtjänsten."  Delårsrapport  augusti 2015 Orust kommun

Bakom denna snustorra beskrivning finns människor av kött och blod.

Matte och jag besökte i söndags husse som sedan den 17 augusti ligger på Näl efter en stroke. Den 3 september var det vårdplanering, eftersom husse då var utskrivningsklar. Den 16 beslutade man om att husse ska på korttidsboende i tre veckor för att stroken ska läka ut.

Husse är alltså sedan många dagar utskrivningsklar och väntar på en plats på hemmaplan. Men ingen vet när det blir en sådan plats ledig.

Han är alltså en av dom som beskrivs i texten ovan. Han är en kostnad för sjukhusklara patienter. 

Kommunen betalar runt 4000 per dygn för honom. Men som någon ansvarig sa.

- Det är billigare att betala 4000 än att bygga nytt.

När matte i helgen frågade husse varför han verkade så nedstämd kom svaret

- Det är dålig service här på Näl. Dom har ingen aktiv dödshjälp

Om sådant står det inget i Orust Delårsrapport. Vad innebär det för den enskilda att det inte finns plats på korttidsboende. Eller ännu bättre en plats på en rehabiliteringsavdelning. På Uddevalla sjukhus finns en rehabiliteringsavdelning. Men dom tar bara emot människor i yrkesverksam ålder. Åldersdiskriminering tycker matte.

Vad innebär det för husse att ligga i fyrbäddsrum tillsammans med tre andra gubbar, som han inte har något gemensamt med. Förutom en neurologisk sjukdom.

 I Delårsrapporten  står det ingenting om vad detta gör med den enskilda människan.

I Delårsbokslutet står det ingenting om vad det kostar kommunen att inte ha en rehabiliteringsavdelning. Där står det ingenting om att om man satsar mycket på människor direkt efter en stroke så kan man inte bara höja livskvalitet för den enskilde utan man kan spara massor av pengar för kommunen på längre sikt.

För om man nu hade satsat på husse så skulle han kunna bli rätt bra igen. Han skulle kanske kunna flytta hem igen. För det skulle krävas lite pengar för att anpassa det här hemma. Men som det är nu har han tappat sugen. 

Och som han säger är servicen på Näl är dålig då det inte finns någon aktiv dödshjälp, som kan göra slut på hans tristess. Och då är risken stor att han kommer tillbaka till Orust i ett sämre skick än vad som varit fallet om man satt in resurser direkt. Och då är alternativet en plats på särskilt boende under ett tiotal år alldeles i onödan.

Och vad matte hört så träffades dom som bestämmer för drygt ett år sedan för att konstatera att det var kris. Det fanns inte tillräckligt med särskilda boendeplatser så människor blev kvar på korttidsboendet och blockerade så att de som var utskrivningsklara från sjukhusen kunde inte flytta till kommunen.

Man bestämde att man måste lösa detta provisoriskt med lätta byggnader vid våra servicehus.

Men som vanligt är det mycket snack och ingen verkstad här på Orust. Fortfarande har ingenting hänt. Problemet med Orust är inte primärt att man fattar fel beslut, utan att man inte fattar några beslut alls.

Så där ligger husse på Näl och tycker att servicen är dålig för dom har ingen aktiv dödshjälp.

 Så just nu är jag en mycket ledsen

Fyrbent blondin