"Sedan
millennieskiftet har var fjärde plats på äldreboenden försvunnit. Vuxna barns
omsorg om sina gamla föräldrar har ökat kraftigt, konstaterar Petra Ulmanen i
den avhandling hon lägger fram i veckan.
Ansvaret har framför
allt vältrats över på barnen, men även andra släktingar, grannar och vänner får
ta ett allt större ansvar för de äldre." (Aftonbladet Eva Franchell)
Precis så är det. Just nu har matte för första
gången i sitt liv drabbats av detta. När
hennes föräldrar var årsrika fanns det fortfarande platser på äldreboende och
en väl utbyggd hemtjänst.
Men idag verkar det inte längre vara fallet.
Matte var åter igen
på vårdplanering hos husse på Korttidsboendet i Henån. Efter en stund fick
husse lägga sig för han orkar inte så mycket.
Själv låg jag under bordet och lyssnade. Korttidsboendet är
ett trevligt ställe. Jag får vara där när matte är på möte. Då ligger jag
alltid under bordet. Och så kommer det in trevliga damer på rummet som klappar
mig. Två är dom alltid, för det behövs två undersköterskor för att ta upp husse
ur sängen och få honom tillbaka från rullstolen.
Och dom är två när dom hjälper husse inne på toaletten.
Men nu har kommunen beslutat att husse ska komma hem till
mig och matte. Dom verkar räkna med att det som krävs två undersköterskor för på
ett helt handikappanpassat boende och med alla hjälpmedel löser matte ensam.
Allt finns på korttidsboendet. Allt från en sjukhussäng till ett jättelikt
duschutrymme. Men här hemma, i en liten röd stuga i Mycklebyskogen verkar dom anse att matte
ska klara det själv utan någon hjälp.
Men det går hon inte med på. För att detta är ett hem där vi
vill fortsätta att leva ett så normalt liv som möjligt. Visst vill matte och
jag att husse ska komma hem. Men vi är inte beredda att göra om mattes hus till
ett sjukhem. Matte som ensam äger huset och måste ju kunna fortsätta att leva. Och så länge husse inte kan komma in på toa
så går det inte. Hur tänker dom som plötsligt beslutar att nu är det hemflytt
som gäller, helt utan planering.
I socialtjänstlagen står det att man har rätt till bistånd
för " den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem
tillgodosedda på annat sätt"
"Av förarbetena framgår att det förutsätts att andra
resurser i en hushållsgemenskap används för att tillgodose eventuella behov av
hjälp och stöd. Dessa gäller främst makar och sambor. Att dessa ger varandra
viss praktiskt hjälp, som till exempel sköta hem och hushåll, är normalt och
ska beaktas vid biståndsbedömning enligt 4 kap 1 §. Däremot kan inte mera
omfattande vårdbehov ligga inom ramen för vad man normalt består varandra med
inom en familj. I sådana fall finns rätt till bistånd även om det finns andra
vuxna i familjen." (
meddelandeblad från socialstyrelsen)
Och frågan är om matte och husse är juridiskt sambo. För på
skattesedel är den ena änka och den andra frånskild. Så något juridiskt ansvar
för matte att hjälpa husse lär det inte finnas.
Matte älskar husse. Men hon är rädd om denna kärlek. Hon
tänker inte låta socialtjänsten förstöra den genom att göra henne till en
vårdare av husse. Hon vill fortsätta att vara en sambo och ställa upp med det som
naturligt ligger på en sambo. Men att vårda husse, det gör hon inte. Där är här
kommunens yttersta ansvar måste gå in och se till att husse får den vård han behöver. Det är inte mattes ansvar.
För om inte
matte får behålla sin frihet att leva sitt liv så kommer hon inte klara livet
och kärleken till husse kommer att dö. För matte är ingen vårdartyp.
Matte tänker fortsätta att leva sitt liv. Så om
socialtjänsten bara skickar hem husse till det hus som matte är ensam ägare
till, så drar hon till bästkompisen tills socialtjänsten kommer till sans.
Och jag följer med
Tänker den fyrbenta blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar