Det behövs en äldrelots.

Är du årsrik och inte har någon anhörig som vågar slåss för dig. Då lär du inte få den hjälp du har rätt till.

Efter trettio år inom socialtjänsten kan matte konstatera:

- Inte ens hon orkar slåss mot Socialtjänsten. Hur ska då dom som inte kan verksamheten klara det?

Socionomer, precis som matte, men  som  beslutar över huvudet på husse  för  att dom tror sig veta bättre, bara för att dom är yngre.

Dessutom saknar organisationen en helhetssyn där man samarbetar och använder varandras kunskap och erfarenhet.

Det innebär att det som var en bra tanke inte fungerar i verkligheten.

För det är riktigt tänkt att den som beviljar en insats till exempel hemtjänst inte ska snegla på kommunens ekonomin. För när man bedömer behovet ska man inte påverkas av sånt, utan fritt från resursfrågan bevilja den hjälp den enskilde sökt och  har rätt till för att kunna leva ett självständigt liv i gemenskap med andra. Det är tanken i Socialtjänstlagen.

Men det vore väl inte så dumt om man tog ett helhetsgrepp kring den enskildes situation och  snackade med alla inblandade om hur man löser problemet så bra och billigt som möjligt.

Men så fungera det inte på den stora ön i väster.

 En biståndsbedömare, som aldrig varit här hemma, beslutar om att husse ska få hjälp minst fem gånger om dagen. Till det kommer att han ska larma. Inte bara i akuta fall, som när han behöver gå på toa utan också när han behöver  få hjälp att ta sig till och från rullstol när han behöver upp eller åter vila. Och eftersom toadörren är för smal så blir det så kallad dubbelbemanning. Det innebär att det ska komma två undersköterskor flera gånger per dag.

Arbetsterapeut och sjukgymnast har varit här hemma. Men dom får inte lägga sig i biståndsbedömningen. Bara kolla att det med hjälpmedel går det att hjälpa husse här hemma samt att man kan bedriva den träning han behöver här hemma.

Och om vi nu ska tjata om den där toadörren igen. Det är en annan avdelning som bedömer om det är nödvändig eller inte att bredda den.  Men den definitiva bedömningen av det  kommer inte ännu på några veckor eftersom beslutande tjänsteman fortfarande inte vet hur pass bra husse kommer att bli.

När matte inte kunde sova förra veckan eftersom hon var så upprörd och förtvivlad över hur socialtjänsten behandlar husse låg hon där och snurrade i sängen. Plötsligt kom hon att tänka på att någon inom sjukvården har nog plockat bort husses cortison. Varför och kunde det vara skälet till att han har sån värk.

På morgonen kollade matte med Korttidsboendet om dom inte hade någon läkare som var ansvarig för sjukvården på boendet. Jorå han skulle komma på eftermiddagen.

Husse fick ett besök om cortisonet sattes tillbaka. Matte frågade vem som var medicinskt ansvarig för husse.

Det var oklart. Men eftersom husse ska tillbaka till NÄL är han inte utskriven därifrån och därför är det dom och  inte Capio som har det medicinska ansvaret.

Så ytterligare ett exempel på att var och en sköter sitt men ingen har det övergripande ansvaret att en enskild medborgare får den vård han behöver.

Och nu  ska husse komma hem efter en tvådagars utredning på Sahlgrenska. Ingen vet idag hur dags han är hemma, men det är inga problem. Meddela bara dagen före så möter hemtjänsten upp.

Vilken fantastisk service. Men matte ställer sig frågande. Är det verkligen möjlig för en organisation att ha en sådan flexibilitet att från ena dagen till den andra ställa upp med så många timmars hjälp.

Och framför allt. Det måste bli dyrt. För husse har inte ansökt om att få komma hem med hemtjänst just nu. Han kan mycket väl tänka sig att successivt flytta hem.  Och just nu finns det platser lediga på Korttidsboendet, så det kan inte vara skälet till denna brådska.

Så vad som behövs är någon som ser till hela individen. Någon som har ett helhetsansvar. Och någon som utifrån individens behov kan se till att hans behov blir tillgodosedda.

Det behövs en äldrelots

Tänker den fyrbenta blondinen