Seniorbussar svaret från moderaterna på bristen på boenden för äldre på Orust .

Lokaltidningen har skickat ut en förfrågan till samtliga  partier på den stora ön i väster, om hur  man vill lösa boendefrågan för en åldrande befolkning.

Man påstår från samtliga partier att behovet av särskilda boendeplatser är täckt för lång tid framåt.

Klart, om man har en så strikt biståndsbedömning som Socialtjänstlagen tillåter och alltså endast beviljar särskilt boende till dom, där behovet absolut  inte kan tillgodoses på annat sätt. Så är behovet av särskilda boenden är tillgodosett.

 Men hur rimmar det med snacket om den valfrihet som sedan dom flesta partierna talar sig varma för finns. Och framförallt hur rimmar det med förslagen om rätten till insatser utan biståndsbedömning.

Något parti säger att man från 80 ska få både den hemtjänst man vill ha och ett särskilt boende utan prövning. Ett annat att detta ska ske vid 85 års ålder.

Matte har lite svårt för detta. Satt man åldern för rätt till viss hemtjänst  vid 71 skulle matte omedelbart efterfråga både hjälp med städning och inköp. För att inte tala om hjälp med snöskottning som fanns på öa när matte lämnade i början av 1990-talet.

Matte tycker alltså  inte ålder är ett skäl för att kommunens ska ta över ansvaret för insatser i hemmet. Utan det måste vara behovet.

Och det sägs ju att politiker aldrig svarar på frågan, som ställs. Och det ger Lokaltidningens sammanställning av svaren verkligen en levande illustration av.

Och den alltid lika kreative moderaten, vår egna Trump, som alltid  sätter Slussen först, överträffar sig själv i sitt svar. Han svarar  på frågan om boende för äldre: Att moderaterna

 " redan från årsskiftet vill införa vårt seniorkort med fria resor på bussen på Orust."

Trots att matte ringt honom och frågat vilken linje som har övernattningsmöjligheter för årsrika och om hemtjänsten kommer att få följa med på den nattliga resan så har matte inte fått något svar.

Och så kommer några åter dragandes  med LOVen dvs valfrihet att själv välja utförare inom hemtjänsten och på dom särskilda boendena. Ursäkta frågan var hur lösa bostadsfrågan.

Och matte tror på LOVen, men inte på Orust.  Det funkar bra på Lidingö och i Stockholm, och på andra ställen  där det finns ett befolkningsunderlag och tätorter som ger möjlighet till fler utförare. På Orust tror matte att systemet skulle bli mycket dyrt för kommunen och ingen valfrihet för mer än ett fåtal i tätorterna.

En annan partirepresentant tycker att man ska ha rätt att få bo kvar i sin bostad om man så önskar. Den rätten finns i Socialtjänstlagen sedan den kom i början av 80-talet. 

Tyvärr har den rättigheten med dagens brist på äldreboende förvandlats till ett tvång att bo kvar, även om man känner sig otrygg och ensam.

En annan politiker tycker att man ska få jobba kvar efter 65. Ett rätt som finns sedan mer än 15 år och knappast inte heller är svar på hur man löser bostadsfrågan för årsrika.

Matte läser just nu Ann Heberleins bok Den banala godheten. Den handlar visserligen om mångkultur, integration och svenska värderingar.

Men hennes definition om den banala godheten passar precis in på dom svar som politikerna på Orust givit om boende för äldre.

" den oreflekterade viljan att göra gott utan att ta ansvar för handlingarna."

Vi kanske hörs igen, men matte har liksom slokat och tröttnat i värmen och på den politiska debattnivå  på den stora ön i väster.

Två fyrbenta blondiner