torsdag 4 april 2013

Maja fem år och redan Svarte Petter i Stockholms valfrihetskarusell.

Maja mitt femåriga barnbarn ska till hösten börja förskoleklass på Söder i Stockholm.

I Stockholm finns det möjlighet för föräldrarna att välja vilken skola de vill att barnen ska gå i. Och skolförvaltningen skickar ut material om detta, som man beskriver som ett mycket viktigt val för  barnets framtid. Ja kanske det viktigaste i livet för just ditt barn.

Och Maja har ambitiösa föräldrar så dom går på informationskvällar på de olika skolorna och gör så sitt val för Maja. De väljer tre skolor och så finns ju den skolan som  skolförvaltningen kallar skolpliktsskola, dvs. den skola som ska se till att Maja får en förskoleplats om det skulle visa sig fullt på alla de tre skolorna, som föräldrarna valt. Men inom en radie på mindre än femhundra meter från Majas hem finns flera kommunala skolor och dom är alla bra, så föräldrarna känner sig trygga och lugna med sitt val.

Dessutom finns det regler som skolförvaltningen delat ut som talar om efter vilka kriterier man kommer att ta in barn om det finns fler barn än platser.

Och så kommer intagningserbjudandet. Maja har placerats långt utanför sin skolpliktsskolas upptagningsområde. Hon, en liten ängslig tjej, ska gå 25 minuter för att komma till sin förskoleklass. Hon deltar en kväll i veckan i fritidsverksamhet i den skolan så föräldrarna vet att det tar drygt 20 minuter trots att sitter Maja låga bitar på sin pappas axlar. Dessutom ska Maja under sin väg till förskoleklassen passera flera skolor och gå utefter mycket trafikerade gator och korsa såväl Götgatan som Ringvägen.

Hur kunde det bli så fel? Skolborgarrådet svarar att 90% av barnen får något att sina tre val tillgodosedda. Det är knappast någon tröst för Maja, när hon ska gå den långa vägen (1,5 km) till skolan. Skollagen säger att upp till två kilometer är närområde. Men nu talar vi inte glesbygd utan Stockholms innerstad. Men skolförvaltningen tillämpar vad dom kallar relativ närhet. Vi vanliga medborgare brukar mäta avstånd i meter men så inte skolförvaltningen. Det innebär för Maja att det finns barn som har tre gånger så långt i meter från de skolor Maja sökt till men som fått plats men inte Maja. Eftersom man delat in  Söder i administrativa områden. Detta innebär att Maja placerats på den sjätte närmaste skolan från hemmet räknat.

I de regler som skolförvaltningen delade ut och som dom sa skulle tillämpas vid platsbrist kan man läsa att vårdnadshavarens val ska gå i första hand. Trots det har barn vars föräldrar inte valt Majas skolpliktsskola och inte bor inom skolpliktområdet gått före Maja. Av urvalskriterierna framgår också att barn inom skolpliktsskolans bevakningsområde ska gå före övriga barn. Trots detta har barn långt utanför Majas skolpliktsområde fått plats men inte Maja.

Det kan inte vara lätt att bara vara fem år och redan en Svarte Petter i Stockholms stads fria skolval. Och det  bara för att hon har föräldrar som lagt ner tid och pengar till barnvakter för att göra ett som dom trodde bra val för Maja. Hade dom struntat i det hela och låtit skolförvaltningen själva placera Maja så hade hon fått plats på sin skolpliktsskola och haft en tredjedel så långt att gå till skolan till hösten.

Och den fråga jag som farmor ställer mig är om det är rimligt att fortsätta med detta förskoleval när det gör mellan 10 - 20 % av barnen till Svarte Petter, som ingen skola vill ha. För det är klart att när riktlinjerna är otydliga så tar varje rektor in de barn vars föräldrar sagt att de vill att deras barn ska gå på just den skolan och i andra hand tar man in dom vars föräldrar inte sagt något.

Och Svarte Petter blir Maja och hennes kompisar vars föräldrar valt fel.

Nej slopa det fria valet till kommunala skolor eller se till att det fungerar som det var tänkt tycker

Majas farmor

Solweig Lewin Mannheimer

Trots att hon är ordförande för fp på Orust och alltså borde hålla tyst eftersom skolborgarrådet är en partikompis.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar