Det värsta som kan inträffa inträffade på mitt fyraåriga barnbarns förskola. Hennes kompis Adrian fick cancer och begravdes i fredags på sin 6-års dag.
Det känns alldeles fel när man på förskolan måste förbereda små barn om att en kompis kommer att dö inom ett halvtår. En vansinnigt söt och aktiv pojke förvandlades till en fet zombie på grund av all bromsmedicin. Ändå gick hans liv inte att rädda. Vad säger man? Det finns absolut inget att säga. Det är bara för jävligt.
Jag var på en ljus och nästan positiv begravning för en gammal god vän för någon vecka sedan. Kyrkan i Myckleby var full av människor som ville ta ett sista farväl. Medelåldern var rätt hög. Hans barnbarns ljusa stämma hördes framme bland de närmast sörjande. Barnbarnet fick symbolisera framtiden och att släkten följa släktens gång. Och min gamla kompis dog på ett jaktpass. En underbar död för en så inbiten jägare. En död som han säkert önskat sig. En positiv begravning i all sorg.
Men begravningen av en 6-åring. Det finns inget positivt att säga. Min son och hans fru ville gå på begravningen så jag åkte upp till Stockholm för att vara barnvakt under begravningsgudstjänsten i Katarina kyrka.
En kyrka som fylldes av barn, som skulle ta farväl av en lekkompis på dennes 6-årsdag. Där stod föräldrar som inte kunde hantera sin sorg. En sorg som blandades av ilska över hur tafatt sjukvården fortfarande är när det gäller att ta hand om människor i kris. Mer vet jag inte. Jag har bara ögonblicksbilder från några som var med. Själv satt jag hemma med tre friska och lyckliga ungar. Men funderade naturligtvis över hur snabbt ens liv kan totalt förändras.
Och trots att man vet det så lever vi inte i nuet utan tänker mer på vad som varit och vad som ska komma.
Jag tycker att min mamma på många sätt var fantastisk. Hon ställde alltid upp för alla andra. Men hon kunde aldrig njuta eftersom hon skulle bara först.. När barnbarnen bad om något så sa hon alltid. Strax. Jag ska bara först. Och jag tycker hon dog innan hon riktigt hunnit bli klar med detta. Jag ska bara först . Och ändå blev hon 88 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar