På onsdag sätts den av många förhatliga partipiskan på prov på Orust.
Med partipiska menar jag det tryck, som en enskild medlem i ett politiskt parti utsätts för, för att partiet ska vara enigt och kunna stå för den överenskommelse man träffat med andra partier.
Samtliga partier i Orust kommunfullmäktige har kommit överens om att påverka sina medlemmar med politiska uppdrag att lämna dessa så att kommunfullmäktiges vid sitt sammanträde i slutet av februari både kan entleiga de nuvarande och välja nya ledamöter i olika kommunala organ.
På onsdag ska alla uppsägelser vara gjorda så att kommunfullmäktige hinner kan ta upp ärendet i slutet på februari och så att den tillträdande ledningen kan börja styra kommunen.
Tidigare har de, som gått emot sitt parti i kommunfullmäktige lovordats från visst håll. Några har i pressen uttryckt beundran för de som vågar stå för sin uppfattning. Det visar att det partiet dom tillhör är ett öppet och demokratiskt parti med högt till tak och som tillåter var och en att rösta efter sin egen uppfattning. Det låter ju bra. Men vad händer nu om någon enskilt ledamot eller ersättare nu vill demostrera sin egen uppfattning och sitta kvar på sitt uppdrag och vägrar avgå?
Jo hela den frivilliga överenskommelsen mellan partierna att släppa fram den tilltänkta minoriteten under ledning av moderaternas Ingrid Cassel faller.
Och kommunen är utan ledning fram till ett eventuellt nyval som nog inte kan komma till stånd förrän till hösten. Till en hög och onödig kostnad för en redan skuldtyngd kommun. En kommun som under ytterligare ett halv år inte kan fatta viktiga beslut. För även om det moderata oppositionsrådet vill ta över makten så är hon än så länge bakbunden av lagar och regler och saknar den formella rätten att fatta nödvändiga beslut.
Så nästa gång ni med beundran tittar på någon som vågar gå emot sitt parti så tänk en gång till. Vad får det för konsekvenser på kort och lång sikt?
Personligen tror jag inte att vi får vare sig ett badhus eller att man kommer att öppna några fler skolor bara för att några vågade trotsa partipiskan.
Det man åstadkom var en politisk oreda som jag inte tror någon vinner på.
Om man som enskild ledamot i kommunfullmäktige inte följer partipiskan utan fäller en budget, utgår jag ifrån att man vet vad man gör. Och att man har en plan för att lösa det politiska kaos man ställer till med. I detta fall måste det innebära att göra allt som står i ens makt för att ser till att den tillträdande minoriteten blir en majoritet som har möjlighet att styra kommunen. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och ingen lekstuga för privata vendettor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar