Nedläggning av små skolor

Är det alltid bättre med små skolor ute på landet?

På Orust rasar på nytt debatten om Tvets skola. Den stängdes  i och med vårterminens slut  men nu är det en ny politisk majoritet, som styr.  De vill ge allt till alla och säger sig lyssna på folket. Så nu ska man pröva om man kan öppna skolan  igen. Jag kan sätta en peng på att moderaterna även denna gång vid makten kommer att höja skatten.

Men det är en annan historia. Tillbaka till debatten om Tvets skola. Den nya majoriteten  inbjöd föräldrar och andra, dock inte oppositionen, till ett informationsmöte om skolans framtid.  Enligt rykten kom det cirka tio personer, varav några var föräldrapar.

Det får mig att tänka på när jag för länge sedan var barnomsorgschef i en Stockholmskommun. Behovet av  en förskola inom ett visst område verkade vara stort. Föräldrarna drev opinion för att få sin förskola.  Kommunen skickade ut en enkät för att få reda på hur stort intresset var. Jätte stort. Jag tror det oss tog tre år att fylla förskolan med barn.

Så detta att lyssna på vad medborgarna  tycker är inte lätt. Ska man verkligen öppna en skola igen för att knappt tio föräldrar vill det eller hur ska man tolka det ringa intresset för informationsmötet. Vad tycker då övriga föräldrar. Och vad skulle de andra  föräldrarna tycka om att flytta sina barn  och eventuellt bussa dom till en skola på landet? Man kan ju inte driva en skola med alltför få elever.

Själv bor jag strax bredvid Mycklebyskola, som byggdes, inte för att det fanns ett stort behov  av en skola utan för att det vid den tidpunkten fanns det två starka moderata politiker som ville att deras del av Orust skulle ha en skola för att bygden skulle leva. Men  nu är skolan  stängd eftersom det inte finns underlag. Säkert finns det ett tiotal föräldrar även här som vill öppna skolan igen. Men här saknas just nu någon politiker som gått ut och lovad dessa föräldrar detta. Så den lär nog förbli stängd. Detta trots att det är en fin liten skola med bra och  påkostad utemilö.

Utan att kunna sakfrågan eftersom jag inte fanns på ön när beslutet om att lägga ner Tvet togs så undrar jag. Är alltid små skolor på landet bättre än stora i stan?

När jag fortfarande bodde kvar i Stockholm var jag helt övertygad om att små skolor på landet måste vara det absolut bästa för barnen. En trygg miljö nära hemmet. Men efter att bott på landet både i Bohuslän och i Skåne har jag ändrat uppfattning.

En nystartad liten skola på landet med entusiastiska ofta unga lärare är oftast toppen. Men en gammal  byskola med lärare som inte utvecklats sedan de kom dit för många år och där huvudskälet till att de inte byter arbetsplats  är bekvämligheten att jobba i närheten av sitt hem. Det är inte självklart den bästa och mest  utvecklande miljö för barn. I den miljön kan det vara svårt för både barn och nya lärare att få gehör för sina  idéer .  

 Jag tror alltså inte längre generellt på små skolor. De kan verka trygga för små barn. Men de kan vara  ytterst begränsande för barns möjligheter att utvecklas optimalt speciellt om  behovet  inte delas av majoriteten. Alla barn har enligt skollagen har rätt till utveckling.  

Det samma gäller lärarkollektivet. Om jag vore lärare skulle jag vilja arbeta tillsammans med många lärare så att jag kunde få den stimulans som detta  ger. Detta  för att kunna utvecklas.

Små skolor kan vara bra. Men insynen blir ytterst begränsad . Och ofta sker det väldigt lite utveckling eftersom man har för låg personalomsättning.

För att citera in granne från min by i Skåne. "Jag kommer att slåss till sista blodsproppen  för att få behålla vår skola. Den behövs för att byn ska leva. Men jag skulle vilja slåss för ett bättre innehåll men det vågar  jag inte för då kommer politikerna och lägger ner vår skola och då dör byn."

Så jag förstår inte Peter Götells avslut på lördagens ledare. " I allt detta får man inte glömma det viktigaste, vem är skolan till för."

Skolan är till för våra barn. Men jag är inte övertygad om att de bästa för alla barn är en liten skola  på landet.

Och en annan sak som jag som förtroendevald lärt mig den hårda vägen. Att lyssna på folk är inte det samma som att göra som dom vill. Du vet aldrig hur stor  den så kallade folkviljan är även om man säger att "alla tycker så". Så är det nästan aldrig. Du måste själv  bli övertygad om vad som är rätt för att i längden kan man  aldrig företräda någon annans uppfattning med någon större trovärdighet.

Den fyrbenta blondinen