Socioekonomiskt perspektiv. Plötsligt hittar kommunalrådet
ett halmstrå för att förklara varför han vill satsa på en konstgräsplan ute i
ingenstans på ön.
I dagens tidning säger han: "detta stöd till Gilleby är
något helt annat. Det är viktigt att se detta som en satsning ur det som kallas
för socioekonomiskt perspektiv"
Ok intressant. Matte sätter sig och kollar på SKL (kommunförbundets) hemsida. Hur bör man
lägga upp ett folkhälsoarbete för att gynna socioekonomiskt svaga grupper och
därigenom höja deras livskvalité.
A och O är att arbetet är väl planerat och långsiktigt.
Redan där verkar en akut insats för att anlägga en konstgräsplan falla.
Och matte undrar. Hur kan kommunalrådet ha kännedom om att
det finns speciellt utsatta grupper just runt Gilleby, som behöver denna akuta
insats med medel för att utjämna olikheter i uppväxtvillkor.
Eftersom Gilleby ligger
mycket ocentralt så kan de socioekonomiska faktorerna inte vara rent ekonomiska
tänker matte. För det krävs ju tillgång till bil för att ta sig till planen.
Då måste det vara andra faktorer. Matte ser med spänning
fram emot svaret från kommunalrådet helst under kvällens kommunfullmäktige då
frågan om ett ränte- och amorteringsfritt lån ska behandlas.
Det är inte så att matte är emot bidrag till föreningar för
att fixa konstgräsplaner och annat. Men bidraget ska vara så effektivt som
möjligt. Det ska komma så många barn och ungdomar som möjligt till godo.
Och bidrag till konstgräsplaner och annan upprustning bör
utgå efter regler, som är lika för alla föreningar.
Sedan tycker matte att det vore bra om föreningar som satsar
speciellt på att få med så kallade föreningslösa ungdomar skulle kunna få mer.
Det samma kunde gälla för de föreningar som aktivt arbetar mot droger. Men för
att dela ut sådana bidrag krävs att kommunen har klara regler för vad man vill
satsa på och vad som krävs för att man ska få tillgång till dessa bidrag. Det
får inte vara som matte tror det är idag. Gilleby IF får pengar för att hålla ihop en
bräcklig Regnbågsallians. I politiken på Orust idag krävs det ju vissa fläskben.
För övrigt får jag numera aldrig några sådana. Matte säger att det kommer surt
efter. Men tillbaka till Regnbågsalliansen. Kommunalrådet, som ju alltid vill
det bästa för oss alla, kommer nog ihåg vad som hände när tre ledamöter i den
gamla majoriteten inte kände att de fått gehör för sina krav. Man fällde den då
sittande majoriteten. Så för att alla ska vara nöjda så är det nog bäst att se
till att Gilleby får sin konstgräsplan, tänker nog kommunalrådet.
Men matte blir jätte ledsen när man för att rädda
Regnbågsalliansen använder pengarna som var avsedda för det socioekonomiska
perspektivet till annat än att hjälpa våra
svagaste barn.
För matte vet ju att barnen är vår
framtid. Och att de har möjlighet att växa, lära, utvecklas och må bra är
samhällets viktigaste uppgift. I Sverige kostar varje barn samhället ca 3,5
miljoner kronor från att de föds till att de går ut gymnasiet. Frågan är om
dessa pengar används på bästa sätt och om barn med behov av särskilt stöd får
rätt insatser. Att hjälpa barn och unga som har problem så tidigt som
möjligt är bra både för barnen, familjen och för samhället. Barns
förutsättningar att lyckas i livet påverkas av en mängd faktorer, såväl
ärftliga och miljömässiga som enskilda livshändelser. Samhället måste genom en
rad olika insatser försöka kompensera för dessa olika förutsättningar. Och det
är till detta matte skulle vilja att pengarna för socioekonomiska insatser används.
Så snälla kommunalrådet! En
vädjan från matte. Fuska inte bort pengarna från de svagaste för tillfällig
politisk vinning!
Ber den fyrbenta
Blondinen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar